Siriusbloggen: Inte okej
Bloggen där åsikter luftas om fotboll i allmänhet och - självklart - Sirius i synnerhet.
Då livar vi upp den här bloggen lite lätt då, efter en lång tids dekadens efter degraderingen. Ska nog försöka skriva lite här då och då, när det hinns med och då jag helt enkelt känner för att skriva av mig om Sirius.
Här kommer några intryck från hemmapremiären. Intrycken går i rubrikens mening: Inte okej.
• Entré-strul. Endast två kassor var öppna till huvudläktar-entrén. Hur tänker man? Köerna var långa och vi med säsongskort fick köa som alla andra. Till sist fick jag höra att gubbarna i entréluckan inte orkade med kölängden och släppte in resterande gratis. Business? Allt snack om bra matcharrangemang känns än så länge som – snack.
• Introt. Skulle inte Sirius marschera in till Dobbarna Före – IK Sirius eller någon annan Siriuslåt? Dagens ”vi älskar Sirius, svart och blått”-låt var ingen superhit.
• Planen. Underlaget gjorde det så klart svårare att spela fin fotboll, men man kan inte skylla allt för mycket på det heller. Sirius borde ha vunnit den här matchen som den led, oavsett underlag. Men gräset på Studan var inte så grönt.
• Ineffektiviteten. Positivt att Sirius skapar en hel del chanser, men ska det vara så svårt att fösa in en boll i mål? Inte ens på straff förmådde Sirius (Sunday Bale…) att göra mål. Då skapade man ändå chanser till att göra tre-fyra mål, enligt mig. Dalkurd å sin sida hade inte lika mycket att komma med. Nu har det gått två matcher och vi har fortfarande inte gjort ett mål. Hallå?
• Straffen. Sunday fixade Sirius straff och tog sedan hand om den själv. Men varför kliver inte vår förste straffskytt tillika lagkapten, Johan Pettersson, fram och tar hand om straffen? Nu hade man kanske inte debaterat det här om Sunday Bale bara hade satt straffen, men ändå… Bristande ledsarskap. P, Brännan?
• Domarnivån. Huvuddomaren och linjekvinnan hade det inte så lätt. Domarnivån i Division 1 Norra är ännu sämre än den i Superettan. Flera märkliga domslut och missbedömande offsides.
• Spelet. Ja, även matchkvaliteten är sämre i Divison 1 Norra. Surprise, surprise? Not. Men det här var faktiskt ingen vidare tillställning för att vara två favorittippade lag. Än så länge är det tidigt på säsongen – och tur är väl det – men Sirius måste vakna.
• Attityden. Nu hade spelarna rätt bra inställning och attityd ändå, i synnerhet en spelare som Patrik St Cyr. Men … var är vinnarmentaliteten? Om Sirius ska vara i topp har man inte råd att tappa så många poäng på hemmaplan. Det ska lysa vinnarinstinkt i ögonen på samtliga spelare i Sirius. Ingen likgiltighet.
• • •
Sedan var det en hel del saker som faktiskt var okej i och med dagens hemmapremiär. Mycket folk (1715, varav 715 hade nog Dalkurd-sympatier), lite roligare halvtidsjippo än vanligtvis, solsken som vanligt när Sirius spelar hemma och periodvist rätt så bra spel. Försvarsspelet var inte så pjåkigt heller, men samtidigt var Dalkurd inte så farliga som förväntat. Det finns mycket att slipa på – men bara det inte kräver så många till onödiga poängtapp, för då får vi svårt att vara ett lag i topp.
Nästa match blir om en vecka borta mot Arameiska-Syrianska IF. Då är det verkligen hög tid att döda bortaspöket och visa att man kan spela även på bortaplan. För det är ju en annan förutsättning för att vara i topp: Att kunna spela på bortaplan – något som Sirius knappast gjort med bravur de senaste åren. Nu tar vi nya tag! Matchreferat och sådant från dagens match kommer upp här på SvenskaFans lite senare. Håll ut.