Sirius - AIK2 - 3
Ännu en hedersam förlust
Upp och ned är världen. Gräset på Studan är grönt och Sirius är bättre i första än i andra. En få saker som är densamma som i fredags är tyvärr att AIK tar alla poäng.
K. Fegrouche – 2
Eiswohld – 2
Björkström – 2
OP – 3
Sirelius – 2 (ut 82’)
Haglund – 3
CG – 4
Björnström – 2
Ogbu – 4 (ut 75’)
Maholli – 3
Vecchia – 2
Avbytare:
Kindlund – 2 (in 75’)
Albornoz – spelade för kort (in 81’)
Till skillnad från fredagens möte valde Sirius att försöka anpassa spelsystemet istället för att hoppas att småskadade spelare skulle hålla. Med både Arvidsson och Larson bort kändes det helt naturligt att ställa upp med en trebackslinje. Allra helst med det senaste mötet tätt i minnet. Det kändes som att det var viktigt att de skulle få en bra start så att vi kunde känna oss trygga med tre mittförsvarare. Tyvärr börjar matchen på värsta sätt. I den 7’ minuten plockar Kristoffer Olsson upp en andra boll på mittplanen och ser att de blåsvarta mittbackarna är felplacerade. Han smeker då in en passning bakom baklinjen som sedan Saletros kan skjuta förbi Fegrouche, 0-1. Det uppvaknade som då sker brukar vanligtvis ske efter paus, men herregud va härligt det var att se. I den 15’ minuten klev tre veteraner fram för att visa hur man gör ett snygg mål. OP slår en kross från mittplan, snett mot straffområden, där Moses står och nickar ner bollen i mitten för CG. Han tar några ordentliga älgkliv, antagligen inspirerade av OP, och stänker upp bollen i det högra krysset. Ett fantastiskt fotbollsmål och kanske ett av de vackraste på Studan(?). Sirius bestämmer sig då för att göra en av sina bästa halvlekar för denna säsong. Rörelsen är plötsligt fenomenal vilket gör att Sirius äntligen spelar ”the sirius way”. CG är en gigant på mitten, precis så bra som vi alla hoppats på att han ska vara. Fortsätter han spela under resten av säsongen, kommer avsaknaden av Elias och NBT bli minimal. Spelet kulminerar när Björnström serverar Maholli, i den 28’ minuten, i straffområdet som i sin tur spelar bollen snett inåt bakåt. Där, i hålet som har uppstått, kommer frälsaren och vräker in bollen med ytterligare ett älgkliv.
Absolut så skapar AIK målchanser i första halvlek men det känns ändå som att försvaret rest sig från det tidiga debaclet. De klarar av att freda målet på ett väldigt bra sätt och vinner flera andra bollar vilket gör att vi kan behålla trycket. Kort sagt vi går in i paus men en fantastisk känsla.
AIK väljer att agera direkt i paus och byter in Stefanelli och Sundgren, vilket ger utdelning direkt. De kommer ut som det starkare laget och i den 64’ minuten lyckas Saletros trä in en boll bakom bortre mittback där Stefanelli tar emot bollen. Han avslutar snabbt och kliniskt nere vid stolproten. Möjligen skulle jag kunna tycka att Fegrouche ska hålla första stolpen i det läget, men det känns ändå lite hårt att lägga målet på honom. AIK växer efter målet och fortsätter trycka på, vilket leder att Moses byts ut i den 75’ minuten mot Kindlund för att få in pigga ben på planen. Moses gör en väldigt bra match, men jag tycker att han möter boll djupt ner i planen allt för ofta. Jag förstår att han vill vara delaktig och han gör det som ofta väldigt bra men vi behöver pigg Moses på planen hela matcher oftare. Fem minuter senare hittar Saletros återigen luckan bakom mittbackarna och Bahoui kommer fri med målvakten. Fegrouche gör då en fin räddning och Björkström kan nicka bort bollen på mållinjen. Tyvärr inte längre än till straffpunkten där Eiswohld inte får bort bollen och Stefanelli kan stöta in matchen sista mål, 2-3. De sista tio minuter fortskrider sedan utan några större målchanser. Sirius byter in Albornoz men lyckas inte skapa något vidare tryck mot motståndarnas straffområde.
Mina tankar efter matchen är tvådelade. Det känns väldigt skönt att äntligen få se den högstanivå som de blåsvart besitter. När alla orkar och alla passningar sitter på foten, kan vi spela riktigt bra fotboll. Samtidigt känns de så himla tråkigt att vi fortfarande inte kan hålla den nivån över en hel match. Det går absolut att se spelarnas frustration över detta fenomen, CG sa efter matchen ” Vi gjorde en fin första halvlek och spelade det spel vi hade sagt innan matchen, vi höll i bollen. Sedan kom vi ut och blev ängsliga, jag tycker att vi vek ned oss fullständigt faktiskt.”. Vi får helt enkelt bara hoppas på att vi hittar botemedlet tills på måndag.
Framåt Blåsvart!
// Axel