Sirius - Djurgården2 - 0
ÄNTLIGEN, IKS två och DIF noll
Det är så skönt att bli påmind om varför det är roligt med fotboll och speciellt varför det är roligt med IK Sirius. Vad är bättre än en regnig söndagskväll på Studan där Maholli vänder bort två spelare i ett? Där Skoglund bara rensar med cykelsparkar och där Vecchia skjuter in både boll och Käck i mål? Absolut ingenting.
De två lagen kom till kvällens match med helt olika förutsättningar. Innan landslagsuppehållet åkt DIF till Sundsvall och vann med 5-0 medan Sirius förlorade borta mot Göteborg med 4-0. Men då är då och nu är nu och det är med glädje jag kan konstatera att förlustsviten äntligen är över.
Själva matchen då, Djurgården inleder starkt och i synnerhet Tino Kadewere har under första halvlek möjligheten att göra både ett och två mål. Den bästa möjligheten får han efter ett missförstånd mellan Skoglund och OP. Kim försöker hålla undan Tino medan OP ska nicka hem bollen till Wicks men tyvärr misslyckas båda två och Tino kommer helt fri. Wicks gör då sig så stor som möjligt och med hjälp av en högre makt skjuter Tino utanför. När denna situation skedde kände jag att någonting hade förändrats. Äntligen har vi lite medstuds och äntligen vänder det. IKS fortsätter sedan att jobba sig in i matchen. I den 23’ minuten smäller Shkodran in i Magnus Eriksson och drar på sig ett gult kort och det känner jag är det sista som behövs för att väcka laget. Sedan börjar alla springa som vinthundar och fullfölja alla dueller. Det märks inte minst när Elias pressar Isaksson och fullföljer hela vägen, vilken belönas med ett gult kort. De rivs och slits oerhört mycket men frisparkarna tillfaller i stor del bara stockholmarna. Sirius får sin första frispark i den 44’ minuten när den för dagen förträfflige Maholli blir knuffad i ryggen vid mittplanen. Frisparken tas snabbt och slås över på vänsterkanten till Vecchia. Han avancerar och lägger sedan ut bollen till Kalle som kommer framrusande på kanten. Han slår sedan ett inlägg snett bakåt. Jonas Olsson försöker nå bollen men det ser mest ut som ett utfallssteg och bollen går igenom hela straffområdet till Alexander Nilsson som får en felträff. Felträffen blir helt perfekt och bollen studsar in vid den vänstra stolpen och Sirius går till paus med 1-0 efter en fartfylld första halvlek.
Med tanke på DIF:s möjligheter är det en stor bedrift att de står ett noll till Sirius. En stor eloge ska riktas till Wicks och mittbacksparet som jobbade och slet som djur för att få bort bollen. Andra halvlek startar på samma sätt som den första slutade. Djurgården trycker på och Sirius sticker upp på kontringar och försöker antingen göra mål eller vila med boll. Nästa heta målchans får Sirius i den 58’ minuten när CG nickar en hörna i ribban efter ett väldigt fint inövat rörelsemönster. Från den 67’ minuten till den 71’ görs tre byten. Två för Djurgården och ett för blåsvart (GT ut och Ian in). Bytena får tyvärr inte önskad effekt för stockholmarna utan leder istället till att Elias Andersson, en av planens giganter, accelerera sig förbi Beijmo på vänster kanten och slår in ett hårt lågt inlägg. Isaksson slänger sig och försöker nå bollen men den slinker förbi och går mot Elliot Käck. Käck verkar tänka tusen tankar innan han bestämmer sig vad han ska göra med bollen och då ligger den redan i mål. För bakom honom kommer en framrusande Stefano Vecchia som vet precis vad han vill göra med bollen. Han trycker in bollen i mål och lämnar Käck liggandes i sina tankar. Scenerna som då utspelar sig är helt fantastiska. Hela laget är uppe vid västra sidan och firar målet inuti målet. Efter målet fortsätter DIF att trycka på och skapar flera kvalificerade lägen som lyckligtvis antingen hamnar utanför eller i Wicks händer. Wicks är tillbaka med allt vad det innebär. Hans psykning av Magnus E. när han vickar på händerna efter att ha limmat ett skott är både fantastiskt och idiotiskt på samma gång. Men just där då, helt genialiskt. Tyvärr får Wicks inte avsluta matchen på planen då han får en bristning i vaden efter ett ingripande i den 83’ minuten. In kommer istället Lukas Jonsson som får spela de kvarvarande 3 + 7 minuterna och han gör det med bravur. Med en fantastisk reflexräddning ser han till att vi får hålla nollan och det sista som händer är att NBT får gult kort för maskning. Han missar därför nästa match men just där och då spelar det absolut ingen roll.
Efter matchen firar hela laget framför Västra sin första hemmaseger sedan juli. Wicks får skjuts av lagläkaren och slutar aldrig vifta och visa sin glädje. Kvällens absolut vackraste ögonblick sker efter att NBT gjort sin efter-matchen-intervju med Cmore och blir tillbakakallad till Västra Sidan. Där står han helt själv tillsammans med kärnan ur Västra Sidan och de sjunger tillsammans i kvällsregnet. En uppenbart rörd NBT, som kanske gör sin sista säsong, firar tillsammans med dem som följt honom längst. Vackrare än så blir det inte.
I en match som denna är det väldigt svårt att titta på insatsen med nyktra ögon och ge spelare betyg. Det enda jag såg var ett kollektiv som gjorde en 5-plus insats och som äntligen fick slut på denna vansinnestrend. Några spelare stack självklart ut. OP var OP med sina älgkliv och slängde sig för att täcka skott precis när det behövdes. Shkodran Maholli var helt magiskt och gav oss det andrummet vi behövde för att flytta upp laget. Elias och Stefano visade briljans och finess som leder till att vi gör två mål. Sist men inte minst får våra båda målvakter revanschera sig och gör båda två viktiga räddningar. Det var, precis som NBT sa, ”bara hjärta idag”.
Sirius spelade och Sirius vann, kanske inte för att man var det bästa laget matchen igenom utan för att man hade mest hjärta. Tack för denna påminnelse och tack till 36 poäng!
// Axel
