Blåsvarta julkalendern: lucka 3
Klackbilderna och uppslutningen i allsvenska återkomsten.
Magi när största Siriusklacken någonsin hoppar (titta med ljud!)
Björn Petterssons bilder
Det var verkligen inte lätt att veta hur det skulle kännas den där dagen, tredje april 2017. Vissa hade varit med om Allsvenskan tidigare, där på 60- och 70-talet. Några hade knappt förstått att drömmen om Superettan blivit sann och gemensamt för de allra flesta var att Allsvenskan bara varit en overklig dröm att skämta om.
Köerna utanför bortasektionen blev långa och Västra Sidans bussar (bussrekord, sex bussar!) cirklade av någon anledning runt arenan länge innan de stannade. Folk vällde in i sista stund, men det var ändå en mäktig syn för de som kom upp sent på läktarna. Motståndarna hade något sorts jippo för hemvändande landslagshjältar och hade fyllt hela arenan, men det var uppslutningen på vår sektion som var smått osannolik. Vilka var alla? Fanns det ens så många Siriussupportrar? När jag vände mig om på läktaren kände jag knappt igen en enda person, men det här var matchen som den "vanliga" stå- och sittplatspubliken från hemmaplan verkligen hade strömmat till.
Totalt såg 890 Siriussupportrar (och en Djurgårdssupporter) återkomsten och segern från bortasektionen och när målen gjordes sågs även delar av sittplats resa sig upp. Visst går det att anklaga många av de som kom för att vara medgångare som varit för fina för Superettan och Norrettan, men någon gång måste man väl ändå få börja gå? De som började här bidrog till att jag fick en fotbollsupplevelse som för alltid kommer vara en av de häftigaste.
