Debutanten och den renande träningsmatchen
En debutant står inför sitt elddop och ett lag står inför sin sista prövning innan deras verkliga utmaning tar vid. Vilka erfarenheter och lärdomar ska de båda lära av skärtorsdagens träningsmatch?
Under en klarblå himmel, i en luft fylld av doften från nybryggt kaffe och varmkorv var stunden inne för mig att debutera. Det var förvisso bara en träningsmatch, men ändå - en debut är alltid en debut. Debuter innebär alltid en pottpurri av känslor. De känsloingredienser som pottpurrin bestod av var: tre matskedar nervrositet (Duger jag?), en deciliter iver (Jag kan knappt bärga mig!), en kopp lycka (Jippi, stunden är kommen!) och en tesked stolthet (Vilken ära!). Dessa känslor bubblade inom mig, men allteftersom tiden led närmare matchstart försvann all nervrositet och istället var det lyckan och stoltheten som uppfyllde mig.
Då spelarna stretchade förberedde jag anteckningsblock och pennor. Medan spelarna värme upp på planen knäckte jag mina fingrar på läktaren. När domaren blåste igång matchen med visselpipan skrev jag med snabba ivriga rörelser, med otydlig handstil som följd, i anteckningsblocket: "IK Frej sparkar igång matchen".
Matchen mellan IK Sirius och IK Frej, som utspelade sig framför mig och drygt hundratalet andra supportrar på Lötens IP, kommer inte gå till historien som den mest välspelade fotbollsmatchen någonsin utan det var en match som gick i speldagens tecken. Inom kristendomen syftar skärtorsdagen till rening. Träningsmatchen mot IK Frej handlade i mångt och mycket också om rening. Det var dags för IK Sirius att komma ner på jorden igen efter de euforiska framgångarna i Svenska Cupengruppspelet, om att bibehålla matchtempo i kroppp och knopp inför den stundande kvartsfinalen om Östers IF i Svenska Cupen och den handlade framför allt om att cementera spelgrunderna inför säsongens kommande ligaspel.
Matchen började på bästa sätt för IK Sirius då Joakim Runnemo gav hemmalaget ledningen efter bara en minut och tio sekunder. Under de inledande 20 minutrarna var IK Sirius fokuserade och skapade ytterligare några skarpa målchanser och flera halvlägen. När resultattavlan efter 31 minuters spel förkunnade att IK Sirius hade utökat till 2-0 kan det tyckas som att allt måste ha varit frid och fröjd och att Blåsvart hade konserverat den goda formen ifrån Svenska Cupen. Men i ärlighetens namn ska det sägas att IK Sirius genom ett allt mindre fokuserat passingsspel hade släppt in IK Frej som inte var sena med att ta över taktpinnen under första halvlekens andra hälft. Reduceringen kom därmed inte som en chock. IK Frej skapde de flesta av sina farligheter via sin virvelvind till högerytter Sam Johnsson. IK Sirius vänsterback Elliot Käck hade stundom stora problem med motståndarnas högerytter då han tvingades till långa löpdueller mot den vindsnabbe Johnsson. De svårigheter som Käck försattes i berodde till stor del på ett bristande understöd från hans lagkamrater eftersom Käck, som den modernt skolade ytterback han är, många gånger gick med i IK Sirius anfall och därmed lämnade blottor bakåt. Då hela Blåsvart var mindre fokuserade i slutet av första halvlek brast således lagarbetet i vissa spelsekvenser, såsom vid dessa understödsmissar.
Andra halvlek tog vid där den första slutade med att IK Frej pressade på för en kvittering och i den 51 minuten kom den då Pontus Silfver gjorde sitt andra mål för dagen. IK Sirius tog sig sedan i kragen och visade efter kvitteringen upp en bättre offensiv med mer djupledsspel. De tilltagande djupledslöpningar öppnade upp för fler passningsalternativ, vilket ledde till att även passningstempot ökade något. Det rikare anfallsspelet ledde till att IK Sirius kunde återta ledningen med 3-2 och sedan även utöka till 4-2 via en tilltrasslad situation efter en hörna. De två matchavgörande målen stod Ante Björkebaum för och det kan bara konstateras att han kommer vara en nyckelspelare i IK Sirius offensiv och för lagets framgångar den kommande säsongen.
IK Sirius bjöd inte publiken på något vidare skönspel under skärtorsdagen, men detta var ju i sanningens namn bara ett betatest. Denna match handlade främst om att rena lagspelet ifrån buggar och om att felsöka efter skadade speldetaljer som behövs finjusteras inför kommande tävlingsmatcher. Vi får innerligt hoppas att det är vad IK Sirius har upptäckt och redigerat för i den kommande Svenska Cup-kvartsfinalen mot Östers IF måste passningsspelet vara mer fokuserat ifall IK Sirius ska ha en vettig chans till att utmana den allsvenska nykomligen. Förhoppningsvis har då alla skärtorsdagens buggar försvunnit ifrån IK Sirius spel och farit till Blåkulla där de gott kan stanna och inte återvända.
Hur gick det för den ivriga debutanten då? Jo, på det stora hela skulle jag personligen ge mig själv betyget godkänt. Det var inget magplask, men det var inte heller en perfekt mollbergare i pik. Med några fler matchen under bältet ska nog ögon-handreflexen sitta bättre, ens split vision bli mer alert och kännedomen än större. Denna skärtorsdagsmatiné var dock en renande erfarenhet för det var ett sant elddop som genomfördes och både jag och IK Sirius blev nog både en och flera erfarenheter rikare.
