Det brukar sägas att Allsvenskan är publikens liga
En gammal sanning som cementerades i och med Sirius 2-1-seger mot GIF Sundsvall i den allsvenska premiären, för något skönspel var det inte att tala om. På förhand var förväntningarna uppskruvade, Daniel Bäckström hade utlovat en planenlig seger ("3-0" enligt källor) och det enda orosmolnet bestod egentligen i en helt nykomponerad backlinje framför en även ny, Tommi Vaiho.
Publikens liga ja. Inledningsvis så bör en stor eloge riktas till Arkens gärde med Västra Sidan och Vännerna Uppsala med falanger i spetsen (bidrag till tifogruppen kan swishas på 1235347331), för det mäktiga tifo som hissades över den norra läktaren i samband med lagens intåg på planen. För söndagens tifo var på en ny nivå i Siriussammanhang, ackompanjerat av att Pelle Karlberg live framförde "Fotbollsvänner", så mötte här gamla supporterled: "Sektion A!", nya: Vännerna. Men om den svenska läktarkulturen håller hög internationell klass så var det motsatta tydligt på planen, för i den första halvleken nådde spelet knappt upp till allsvensk minimi-nivå. Målvakten Tommi Vaiho såg inte ut att ha spelat fotboll med fötterna någon gång tidigare och det märktes att nyförvärvet Ssewankambo varit i laget i mindre än en vecka - "otajmat" kan kanske beskriva matchens första 30 minuter från Sirius sida. När Filip Olsson och Kristopher da Graca i den 23:e minuten inte kunde kommma överens om vem som borde markera motståndarlagets enda hotande spelare, Pontus Engblom, så var underläget dessutom ett faktum.
Till den andra halvleken kändes det som att ett annat Sirius beträtt planen, beslutsamheten var en annan, man var lite rakare och det dröjde därför inte länge innan Filip Rogic kunde spela fram Aron Bjarnason som satte dit kvitteringen. Härefter gick matchen lite i stå. Da Graca tvingades utgå efter att ha förlorat en längre löpduell mot en starkare Pontus Engblom (bra räddning Vaiho), vilket också innebar ytterligare rotation i backlinjen, och mindre fysik, när lagets trotjänare och kulturbärare Kalle Larson entrade planen. Hoppet om 3 poäng sinade i takt med att minutrarna tickade, och när en offside-stående "Paka", lite väl ivrigt satte huvudet på en boll som ändå hade gått i mål, var känslan att det nog inte är Sirius dag idag.
I samband med den defensiva rotationen så flyttades också Filip Rogic ned i banan, detta innebar ett större defensivt ansvar vilket han skötte med den äran. Rogic stod för minst en avgörande brytning och vann därtill i stort sett alla nickdueller på mitten - planens gigant i andra halvlek, och i mina ögon matchens lirare. Men matchens lirare tilldelades officiellt någon annan. Kevin Wright hade bytts in i mitten på andra halvlek, och den Sierra Leonske landslagsmannen lyckades gång på gång ta sig in bakom sin ytterback. När han så för andra gången slog ett väl avvägt inlägg som hittade en Sirius-panna, var pannan Christian Kouakous, som från snäv vinkel lyckades sätta bollen vid första stolpen. Eufori på läktaren och nere på konstgräset, och Kouakou blev efter detta också utsedd till matchens lirare. En anfallare ska som bekant göra mål, och Christans målsättning för säsongen är att göra fler mål på hemmaplan, en målsättning vi på läktaren gladeligen ser uppfyllas.
Tre poäng skulle bärgas, och tre poäng bärgades till slut - även om det i den allsvenska premiären satt långt inne.