Det finns inga ursäkter
Anmäl er till bussarna, åk på AIK borta. Gör det bara.
Ja, vad ska man säga efter alla dessa torsk och dåliga matcher vi har fått bevittna som blåsvart kollektiv. Efter matchen mot Kalmar, där det visserligen såg dåligt ut i 90 minuter men vi gjorde en fin vändning, flög man på moln. Det kändes som att vi hade kvar vinnarmentaliteten från förra året och ingen kunde stoppa oss.
Sen kom djurgårdsmatchen och det blev misär igen. Det är som om om laget har tappat precis allt, snabbhet, teknik, kämpaglöd och hunger att vinna. Det är för mig ett mysterium, vad fan har hänt? Vi gör samma misstag om och om igen, om vi inte backar hem och passar sidleds eller bak, så har vi ingenting annat än usla jävla inlägg. Salech är inte Wessam, trots allt jag sa, han är inte samma typ av anfallare. Och visst, man kan vara besviken på det. Men han får ju INGENTING att jobba med.
Jag skiter helt ärligt i att vi torskar mot lag "vi ändå inte skulle vinna mot", det är en dålig ursäkt, för vi ska kunna ge alla en kamp, och uppenbarligen kan vi vinna. Efter att häcken gjorde 0-3 gjorde jag något jag aldrig någonsin har gjort förut, jag gick bort från Arkens Gärde, jag ställde mig bakom. Jag klarade inte av att se det här jävla laget spela fotboll på det här sättet mer. Credd till varje en av er hjältar som fortsatte köra på, det var nog en av de bättre läktarinsatserna i år. I dagarna har jag gått och funderat på om jag orkar fortsätta ge min tid och energi, mina minimala resurser för att åka land och rike för att se blåsvart spela fotboll. Det är en tanke som aldrig någonsin förut funnits i min hjärna i alla fall. Förutom i affekt efter någon storförlust, men aldrig seriöst.
Men vet ni vad, det gör mig till en jävligt svag person, och det är inget fel i att vara svag. Men fan om inte jag vet att jag kan bättre än så. Jag tänker inte göra som laget och kasta in handduken. Jag tänker fortsätta stötta, för jag älskar IK Sirius, jag älskar det blåsvarta kollektivet och jag älskar Arkens Gärde på matchdag. Så fuck that.
Det finns ingenting annat än det här. Det är det här vi lever för, i med och motgång. IK Sirius är den starkast lysande stjärnan.
Så fortsätt heja, fortsätt stötta. och ÅK PÅ AIK BORTA. Det är nu vi ska vissa upp oss på vår bästa sida, skitsamma om laget är dåligt, varför ska dom kämpa om inte vi gör det, när vi ligger under, sjung högre, skrik mera, klappa hårdare.
Det är en förjävligt få anmälda till bussarna och som har köpt biljett. Det är lördag, det är match mindre än en timme bort. Noll ursäkter.
Åk, ta er dit på buss, tåg, voi, cykel jag bryr mig inte hur ni gör det men gör det bara.
Jag hoppas vi ses där.
Och till laget:
HÖJ ER, visa att ni är värda vårt fucking stöd, spela som om era liv hänger på det, spela som om det är final varje sekund, för den här klubben är inte bara ni som spelar, det över hundra år av historia, det är stadens stolthet. Och vi är en flera tusen som älskar denna klubb och ger allt för den. Ni kan bättre än såhär.
Framåt blåsvart
