- -
Falkenberg - Sirius: Sirius har blivit en storlek större
Sirius var nära att dö naturgräsdöden. På Falcon Alkoholfri Arena (Allsvenskans klart bästa arenanamn förövrigt) var de tjugofem minuter från att felpassa och bolltappa sig ner i underjorden. Men Sirius är inte ett lag som gör sådant längre.
Sirius gjorde ingen vidare match, ska väl inledningsvis sägas. Falkenberg gjorde det svårt för dem med en hög press som började centralt och tvingade bollen ut till Sirius ytterbackar. Väl där blev det inte särskilt mycket av den. I första halvlek hade varken spelarna på plan eller tränare Henrik Rydström något bra svar på hur de skulle hantera det. När Sirius ändå försökte spela upp centralt var framförallt Elias Andersson väldigt ofta ovän med både boll och gräsmatta.
Sammantaget var Sirius första halvlek svag, minst sagt. Något oväntat dessutom, med tanke på att de efter två oavgjorda matcher säkert var rätt sugna på en trepoängare. Men Falkenberg var smartare, mer fysiska och mer noggranna. Det var långt ifrån orättvist att de tog ledningen i mitten av halvleken, och 1–0 efter fyrtiofem minuter var i underkant. Lukas Jonsson gjorde tre kvalificerade räddningar och höll Sirius kvar i matchen.
De som hoppades på ett nytt blåsvart lag i andra halvlek blev nog besvikna. Visserligen såg det lite bättre ut, men det var ingen stor förändring från första halvlek. Men det är något med denna upplaga av Sirius. De har en nästan fundamentalistisk tro på den egna idén. De är organisatoriskt och taktiskt lika drillade som ett militärförband från det forna Sovjet. Men framförallt är de tillräckligt mogna för att kunna acceptera, hantera och överkomma en matchbild, hur den än ser ut.
Efter premiären mot Djurgården berömde Henrik Rydström Djurgården för deras förmåga att hantera en match där allt inte funkar. För deras förmåga att göra det bra lag gör. Mot Falkenberg gjorde Sirius det bra lag gör.
Man behöver inte alltid vara mest fysisk. Man måste inte pressa högst och man måste inte kontrollera spelet. Är man en storlek större räcker det oftast bara med att vara mest effektiv. Ikväll visade Sirius att de faktiskt är en storlek större än Falkenberg.
Det är en viss förenkling, men inte en osanning, att säga att Falkenberg var bäst i åttiofem av matchens nittio minuter. Sirius var bara bäst i fem minuter, men de accepterade, hanterade och överkom det. De tog sina fem minuter, gjorde det bra lag gör och gjorde två mål.
Det första målet var vackert. Karl Larson fick bollen till höger utanför straffområdet, tittade upp och såg Axel Björnström omarkerad vid bortre stolpen. Bollen kom dit och på ett tillslag kvitterade poängmaskinen Björnström.
Bara några minuter senare var det dags igen. Den här gången var det Stefano Vecchia som utmanade och tog sig in i straffområdet. Bollen gick via en försvarare återigen till Axel Björnström. Han visade att han kan spela fram till mål också. Passning snett inåt bakåt till en mötande Nahom Netabay som behärskat placerade in bollen vid första stolpen. Det behövdes inte mer än så. Sirius var en storlek större än Falkenberg, och då räckte det med fem minuter och två anfall.
Mot Häcken visade Sirius att de kan vara bra även när de är dåliga. Mot Falkenberg visade de att de till och med kan vinna även när de är dåliga. Sirius gjorde ingen vidare insats på torsdagskvällen, men 2020 års blåsvart är en storlek större än förra året. Inte bara för att de vann, utan mer än något annat för sättet de vann på.
Matchen mot Falkenberg var inte Sirius bästa match, men den var på många sätt den viktigaste.