Jonas "Luggen" Lundmark

Allas vår Jonas Lundmark blev fotbollspensionär vid 28-årsålder, men har inte helt klippt banden till vår älskade sport! Jag fick byta några korta ord med Jonas och fick bl.a. svar på varifrån smeknamnet ”Luggen” kommer ifrån.

En vårdag i Östersund, närmare bestämt den 9 april 1982, föddes en blivande fotbollsspelare. Denne fotbollsspelare skulle få namnet Jonas Aron Lundmark och gå under smeknamnet ”Luggen”.

Sin fotbollskarriär startade han i klassiska Ope IF och när föreningens P16-lag vann Pojkallsvenskan södra Norrland (1998) var ”Luggen” en av de tongivande spelarna i laget. Redan året efter kom Jonas att göra debut i A-laget som vid tillfället höll till i Division 3 Mellersta Norrland.

Till Sirius kom Jonas 2007 efter att ha lämnat Östersunds FK. Han hade mest spelat mittback under seniorkarriären, men väl i Uppsala blev det ofta spel på någon av ytterpositionerna i backlinjen.

Totalt kom det att bli 75 matcher och fem mål i Siriuströjan, fördelat på tre säsonger. När 2009 års säsong var över blev det inte mer spel i Sirius – ett annat liv kallade! Flyttlasset gick denna gång till Åre för att bejaka ett annat intresse, nämligen skidåkningen, samt att avsluta sina studier inom ekonomi och beteendevetenskap.

Redan på våren 2010 gick flyttlasset åter till Uppsala, men denna gång blev det spel med GUSK i Division 2 Norra Svealand. I den gula tröjan blev det inte mer än en säsong.

Numera bor Jonas strax utanför Stockholm med fru och barn. Till vardags jobbar han som personalchef på Kronans Apotek.

Hallå ”Luggen”! Hur mår du?

- Tack fint, kul att höra från er!

Smeknamnet ”Luggen”, hur länge har du haft det och varifrån kommer det?

- Luggen kom i samband med min uppflyttning till A-laget i ÖFK. Vi var då tre Jonas i laget samtidigt som min frisyr gav utrymme till det smeknamnet ;)

Hur gammal var du när du började spela fotboll?

- Oj, bra fråga. Fotbollen var alltid med men organiserat var väl i 7-8 årsåldern.

Du spelade i försvaret som senior. Var det din position även som pojk- och juniorspelare?

- Nej, som pojk och junior var jag mittfältare.

2007 kom du till Uppsala för spel i Sirius. Hur kom det sig att du hamnade i klubben?

- Jag kom in på min utbildning (personalvetarlinjen) samtidigt som jag hade en stark säsong bakom mig i ÖFK, så jag åkte ner och provtränade hösten 2006 och tycke fattades.

Du fick tröjnummer 8 när du hade skrivit på för Sirius då det numret gjorts tillgängligt eftersom ”Gurra” Segerström skulle spela med nummer 100 för att fira Sirius 100-årsjubileum (2007). Dock kom du till 2009-års säsong att byta tröjnummer och spela med 4:an på ryggen, då Mani Tourang hade 8:an och Gurra fått ta nummer 13 inför 2008 efter att ha fått lämna ifrån sig hundringen. Hur kom denna nummercirkus till och var ”Gurra” sugen på 8:an inför 2008?

- Haha, vilket minne du har! För mig var det självklart att Mani eller Gurra skulle ha förtur på de nummer de ville ha. Mani ville ha 8:an och vi som känner Gurra så är jag inte riktigt säker på att han själv hade koll på vilket nummer han hade ;).

Du bröt ditt kontrakt med Sirius 2009 och valde då att lämna Uppsala och fotbollen för studier. Var du trött på sporten?

- Ja, det kan man säga. Den civila karriären lockade samt att jag och min fru såg en möjlighet att ta en distanstermin från Åre.

2010 flyttade du tillbaka till Uppsala och kom att skriva på för GUSK.

- Jag fick åter suget efter bollen men ganska fort insåg jag att det skulle bli svårt att kombinera en ny satsning med den civila karriären, så därför var GUSK ett perfekt alternativ när jag kom ner mitt i säsongen när de behövde förstärkning i backlinjen. GUSK är en fin förening och jag hade en bra tränare i Ramin Kiani. Sen hade vi då ett fantastiskt bra lag för den nivån med bland annat Niklas Thor och Kim Skoglund.

Blev det mer fotbollsspelande för din del efter året i GUSK?

- Nej, men däremot har jag sysslat med lite uthållighetidrott vilket resulterat i en tid på 2:50 på Stockholm Marathon och en topp 30-placering i Swimrun-VM (Ö till Ö).

Om du tänker tillbaka 10-12 år när du spelade i Sirius - vad var bäst med att representera Uppsalas stolthet?

- Jag ler inombords varje gång jag skymtar domkyrkan när jag passerar Uppsala på väg till Jämtland från Stockholm. Ett leende som kommer från en stolthet att få ha varit en del av Sirius samt en glädje från fina minnen och fina vänner.

Är det några av dina tidigare lagkamrater som du fortfarande har kontakt med?

- Absolut, åren gav mig vänner för livet och det är en handfull som jag har regelbunden kontakt med.

Har du haft koll på hur det gått för laget sedan du lämnade?

- Definitivt, varje vecka uppdater jag mig. Kul med ny arena och att det finns en potential i laget och klubben. Jag älskar attityden och modet som jag upplever finns trots att det resultatmässigt varit lite upp och ner. Det är en styrka att bygga vidare på.

När denna säsong är färdigspelad, har vi Sirius på säker mark i tabellen så att vi får se allsvensk fotboll även 2020 i Uppsala?
- Absolut!