Katastrofen i Uppsala
Det är inte superkul att sätta känslorna på pränt efter 0-5 hemma mot Östersund. Jag hade dåliga vibbar innan matchen och hade nog tagit ett kryss på förhand om chansen gavs. Men detta var en slakt vi Blåsvarta varit förskonade från under lång tid. Spontant kommer den då sällsynt TV-sända matchen mot Häcken -08 upp som liknande kölhalning.
De drabbade var:
Wicks
Larson – Skoglund – OP – Sirelius
Busch Thor – CG
Vecchia – Haglund – Nilsson
Maholli
Jag orkar inte skriva något särskilt om matchen mer än att Östersund var betydligt bättre på att spela fotboll idag. Kvalitén på de offensiva spelarna gjorde sig tydlig där Sema, Ghoddos och gänget såg klassen bättre ut på alla sätt. Domaren hittade en unik straff med hjälp av linjemannens tombolaviftande men samtidigt är Wicks ute och cyklar. Vår gode jänkare har stått för en imponerande säsong men det är tydligt att hans akilleshäl är utrusningarna utanför straffområdet. Det är inte första gången han är feltajmad. Oavsett straffen förlorade vi så rättvist man bara kan.
- - - - - - - -
Backlinjen känns ruskigt tunn. Finns det någon backup alls på ytterbacksplatserna? Med Bergman borta är skador och avstängningar på Arvidsson och Larson väldigt tunga. Johan Anderssons förtroende verkar vara lågt med tanke på att Sirelius slängs in som ytterback före unge Andersson. Varför åtminstone inte låta Kalle Larson avvärja erkänt grymme Ken Sema på vänsterkanten och låta Ian spela till höger i backlinjen? Hans inlägg med vänstern var onekligen undermåliga.
Det har varit förtvivlat svårt att skapa målchanser på sistone. Mot Norrköping, Sundsvall och nu Östersund har produktionen framåt lyst med sin frånvaro. Inläggen är, Arvidssons borträknad, fastnar på förste försvarare och insticken obefintliga. Med Haglund som tia blir det inte mycket finlir men samtidigt behövs hans tyngd i boxen. Här är jag kluven. Hans kämparinsats kan ingen klaga på och den fysiska biten han tillför på mitten är nödvändig men å andra sidan har Sirius spel under tränartrion byggt på bollskickliga lirare. Och det kan ju Haglund inte beskyllas för att vara. Samtidigt svårpetad, den gode Haglund. Svår nöt att knäcka.
”Sista gången Skoglund ska spela mittback”. Okej, vem ska spela där istället? Han är inget förstaval men med två duktiga mittbackar skadade är jag glad att vi har så flexibla spelare som kan täcka flera roller. Det är inte optimalt med Skoglund i mittlåset, men vad för alternativ finns? Jag köper inte snacket om att ”ge unga spelare chansen”. Kim och Tolle ser spelarna i träning varje vecka och har såklart stenkoll på vilka de tror gör sig bäst mot aktuellt motstånd. Och att låta en ungtupp som exempelvis Nygren göra A-lagsdebut mot Europa League-spelande Östersund vore inte schysst. Är man bra nog får man chansen, annars inte. Inte svårare än så.
Oscar Pehrsson och Kalle Larson stod ut som de enda godkända idag. Det är förvisso svårt att tala om godkända prestationer när laget förlorar med 0-5 men jag tycker Oscar Pehrsson får oförtjänt lite credd för sina insatser. Alltid med vältajmade brytningar och klart snabbare än vad det ser ut som. Förtjänt av att bli ordentligt hyllad av klacken efter nästa seger.
Maholli hade känningar i baksidan redan innan matchen och av hans uttalande efter matchen rev han upp det i första halvlek. Jag ställer mig klart tveksam till den typen av kortsiktiga chansningar. Ante Björkebaums baksida mot Häcken och Arvidssons vad mot Syrianska förra året är färska exempel på chansningar som renderat i månadslång frånvaro. Det känns inte värt det. Alternativen bakom Maholli som spjutspets är få och vem som skulle spela nia i hans frånfälle är svårt att sia om. Och just därför känns det ovärt att riskera en längre skadeperiod istället för att vila honom en match och bli fullt frisk. Men jag är förvisso ingen sportist och Sirius har såklart tänkt samma sak och tagit beslut efter det. Alla är experter på läktaren.
- - - - - - - -
Revanschlustan lär vara bränsle nog att ladda om inför Jönköping på onsdag. Jag förväntar mig en stabilare insats till dess. Kämpa på, svart och blå.
//Oskar Möller