Målvaktshjälten Rolf Marinus
Många av oss var inte födda då, men många är vi som har hört om Rolf Marinus, målvakten som var med i den historiska första säsongen i Allsvenskan för Sirius.
I maj 1967 stod det att läsa i UNT att Rolf Marinus skulle ansluta till IK Sirius från Hälsingborgs IF (klubben stavades så när det begav sig). Att Sirius kontaktade Rolf, var för att det stod klart att Arne Arvidsson skulle avsluta sin målvaktskarriär och då vände man sig till den talangfulle skåningen som ersättare.
Övergången till Sirius drog dock ut på tiden och det blev inte klart mellan föreningarna fören i juni 1967. Debuten som målvakt i Sirius gjordes i föreningens reservlag i augusti månad samma år i en match mot Upsala IF:s diton. Matchen kom att sluta med förlust, där segersiffrorna skrevs till 1-0 till UIF:s favör. Den första matchen som Rolf spelade med A-laget skulle komma att dröja fram till i oktober, två månader efter matchen med reserverna. Träningsmatchen mot IF Vesta vanns av Sirius med 5-0! Det blev alltså ingen riktig ordentlig fotbollssäsong för Rolf 1967, vilket delvis berodde på skador, men även att övergången inte blev klar tidigare.
Den första riktiga utmaningen som Rolf var med om i Siriuströjan var i en träningsmatch mot det östtyska landslaget (!), en match som östtyskarna vann med 1-0. I den matchen fick Rolf en skada i ansiktet och då ingen reservmålvakt fanns med i truppen fick Matz-Allan Johansson hoppa in i målet fram tills att omplåstringen var klar och Rolf kunde återgå till att vakta kassen.
När det var dags för 1968-års säsong var nu Rolf IK Sirius förstemålvakt. Den unge skåningen skulle visa sig vara en värdig ersättare mellan stolparna efter ”Arvids” farväl. Debuten i seriesammanhang var på annandag påsk, hemma mot IFK Stockholm. Efter seriedebuten fick Rolf beröm i UNT – främst för hans smidighet och reaktionssnabbhet! Matchen kom att sluta 0-0, så en hållen nolla i seriedebuten var inte fy skam!
Debutsäsongen i Sirius för Marinus slutade med att de vann Division II Sveland (Division II var på den tiden den näst högsta divisionen och var uppdelat i fyra serier)! Att Sirius kom att vinna sin serie var mycket tack vare ett tätt försvar och en stabil målvakt. Laget släppte endast in 17 mål på de 22 seriematcherna som spelades. Tack vare att Sirius gick segrande ur sin serie fick de kvala mot de övriga tre lagen som hade vunnit sina respektive division två-serier. Lagen som kvalade med Sirius var; Landskrona BoIS, Sandvikens IF och Jönköpings Södra. Av dess fyra lag skulle två lag få spela allsvenskt 1969 och det blev IK Sirius och Jönköpings Södra som gick upp efter lyckat kvalspel.
Den Allsvenska debuten för Sirius med Marinus i mål kom söndagen den 13 april mot Malmö FF nere i Skåne. ”Di blåe” vann den matchen med 3-0. Tyvärr blev det respass efter bara ett år i Allsvenskan och Sirius fick ladda om igen i Div. II Sveland. Som lite plåster på såren för Rolfs del så fick han möjligheten att i årsskiftet 1969-1970 åka och träna med Arsenal!! Han bodde i London med Ronnie Hellström som samtidigt tränade med Chelsea.
Totalt blev det sju säsonger i Sirius mellan 1968 och 1974 för Marinus. 1975 gick flyttlasset till Linköping för jobb på Saab, samt spel i fotbollsklubben med samma namn. Det blev två säsonger med Saab och under den första säsongen kom Rolf faktiskt att spela två matcher mot Sirius. I den andra omgången, tillika Sirius hemmapremiär, söndagen den 27 april 1975 spelar lagen 2-2 på Studenternas. Den 4:e oktober besöker så blåsvart Linköping och de lämnar staden med 2 poäng (inga 3 poäng på denna tid!) efter en 2-1-seger mot Saab.
Det hade kunnat bli även en tredje säsong i Saab, men efter en schism med klubbledningen bytte Rolf förening i staden och 1977 blev han assisterande tränare i Derby, som då gjorde debut i Allsvenskan (klubbens enda säsong hittills i högsta serien). Trots att Rolf numera var tränare så fick han rycka ut och vikariera i målet under två matcher den säsongen.
1978 blev det inte mer fotboll för den då 30-årige målvakten (skulle fylla 31 i slutet av året). En sargad kropp, samt att han nu ville vara med som ledare till laget som hans tvillingdöttrar spelade fotboll i, blev det att elitkarriären tog slut.
Det sägs att om det inte vore för att Sverige redan hade en sådan bra målvaktsuppsättning på 70-talet så hade antagligen Rolf Marinus fått en chans att representera landslaget. Tyvärr var det tuff konkurrens på just den positionen under den perioden, med Ronnie Hellström som klar nummer ett!
Rolf, du var målvakt i bl.a. Hälsingborgs IF och Sirius som många vet. Men det jag undrar är; hur kom det sig att du blev målvakt?
- När jag var runt 11-12 år så tog Malte Mårtenssons brorson tog med mig till en träning med HIF. Jag hade redan ”fuskat” lite som målvakt då det var mycket bollspel i parken i Helsingborg med kompisarna. Redan från första träningen stod jag i mål och blev kvar där till min sista match i karriären.
Hade du några målvaktsidoler som du såg upp till under din uppväxt?
- Som ung påg i Helsingborg var det självklart att det var Kalle Svensson som var den stora idolen!. Jag fick senare chansen att ha honom som målvaktstränare, vilket var stort för mig.
Vilka var dina styrkor som målvakt skulle du säga?
- Jag var bra i luften, samt reaktionssnabb. Jag var även duktig på att dirigera försvaret, då det är en viktig egenskap om du ska bli en bra målvakt. Det kunde bli att jag gorma och skrek på mina lagkamrater, men inte som en galning, utan rätt sansat.
Ni åkte iväg med Sirius till Östtyskland och spelade en match mot deras landslag i mars 1968. Hur var det att vara där på den tiden och hur kom det sig att ni spelade en match mot just de?
- Det var fantastiskt kul att åka dit, trots att boendet och maten var primitiv. Vi åkte till Östtyskland för ett träningsläger och kom utöver matchen mot landslaget, även att spela matcher mot två tyska klubblag, bl.a. FC Halle-Neustadt. Jag kommer ihåg att killarna i det östtyska landslaget var vältränade killar och många av spelarna var riktigt bra!
Du skadade dig i den matchen och fick lämna över sysslan till Matz-Allan under tiden du plåstrades om. Det blev en del skador för din del under karriären. Hur mår kroppen idag?
- Kroppen är sliten efter en lång målvaktskarriär, det måste jag säga. Men jag är vid gott mod trots lite krämpor.
Målvaktsspelet utvecklas för varje år som går. När du var aktiv var det inte alla målvakter som stod i mål med handskar. Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan en Rolf Marinus 1968 och en Robin Olsen 2019?
- Numera är det mer spel med fötterna för målvakterna. På min tid fick målvakten ta upp bollen med händerna vid en hemåtpass. Jag var en av de där målvakterna som inte använde handskar. Det gällde främst om det var spel med en torr boll och då kunde det bli lite spottloskor i nävarna för att få grepp. Vid blöt boll var det yllevantar på. Det går inte att jämföra med dagens moderna målvaktshandskar som är som dasslock i jämförelse.
Har du kontakt med några av dina gamla lagkamrater i Sirius?
- Jadå! Det händer att vi har lite återträffar ibland. Den jag har mest kontakt med är Torsten ”Totte” Furukrantz, men även Uffe Wahlqvist och Leffe Eriksson. När jag och min fru åker till Thailand om åren är det inte ovanligt att ”Totte” kommer och hälsar på. Om man inte visste det skulle man inte tro att han i år fyller 82 år!
Roffe, vad tror du om Sirius möjligheter i årets Allsvenska, med tanke på starten av säsongen?
- Det kan bli en blandad kompott. Kommer de i mitten av tabellen är det jättebra! Jag följer laget med stort intresse och med dagens teknik och möjligheten att se alla matcher på tv blir det enkelt att ha koll på hur det går för laget.
Ett stort tack till Rolf som även låter hälsa till ”Jerka” att han blev glad att du hade honom som idol när du var ung!