- -
Sirius–Norrköping: Vilken show!
Ibland är det väldigt roligt att vara blåsvart. Igår var en sådan dag. Sirius bjöd på en upprullning av serieledarna och visade att de är ett sjujäkla bra lag när allt klaffar. För det gjorde det verkligen på söndagen. Dåliga skott blev perfekta assister, Lukas Jonsson räddade frilägen och straffar som blåsvart inte tidigare fått kom nu i bulk. Nu går vi för guld.
Ja, det är klart att det är alldeles för tidigt. Ja, det är klart att det här bara var en match. Ja, det är klart att Sirius inte kommer vinna SM-guld i år. Men fan, efter den här matchen, bara för att dessa tider är som de är, tänker jag kosta på mig att drömma lite. Jag är såld, jag är all-in, jag är upp över öronen förälskad i det här laget.
Blåsvart såg stundtals ”blaugrana” ut när de passningstrianglade sig förbi förlamade Norrköpingsspelare. Yukiya Sugita såg ut som Leo Messi när han vrickade bollen förbi både en och två motståndare. Adam Hellborg lunkade runt på mittplan som en annan Sergio Busquets och bröt och fördelade boll, och hade man inte vetat bättre hade man nästan kunnat tro att det var Pep Guardiola som stod och pekade och viftade från bänken.
Ja, jag överdriver. Sirius är inte FC Barcelona 2011, men just igår var de faktiskt väldigt, väldigt bra.
Första halvlek var den bästa halvleken blåsvart gjort den här säsongen. Att det bara stod 1–1 var en överraskning, med tanke på hur spelet såg ut. Stefano Vecchia var Norrköpings värsta mardröm ute på vänsterkanten och hotade ständigt, både i djupled och när han på egen hand skapade farligheter.
Sen började andra halvlek, och Sirius var ännu bättre. Det var njutbart att titta på hur mittfältet och topptrion kombinerade sig fram och kom till chanser. Sen kom även målen, två på straff och ett drömmål från Sugita och sen var matchen avgjord. Norrköping försökte trycka på men även om blåsvart inte kunde slappna av var segern aldrig hotad.
Efter två matcher utan mål och förlust senast mot AIK kom urladdningen mot Norrköping. På något sätt är jag inte förvånad.
Jag är inte förvånad på grund av sättet Sirius genomför matchen på. Det var inte en heroisk insats som hälften av laget förtjänar bragdguldet för eller fyra lyckoträffar och en stabil defensiv som gav vinsten, det var bara en perfekt utförd version av samma grundspel som de vilat på hela säsongen. Det var inget nytt med hur de spelade, det var inget extraordinärt med spelplanen de hade. Alla spelare gjorde bara det de skulle göra med hög kvalitet, och då vinner Sirius med 4–2 mot Norrköping. Det är inte konstigare än så.
Ni får ursäkta mig om jag utrycker en viss hybris här. Redan på onsdag är det en ny match, med helt andra förutsättningar. Då får vi komma ned på jorden igen. Men just idag är det faktiskt okej att ha lite hybris. Idag får man överdriva. Idag får man drömma. Just idag går vi för guld.