Siriuskalendern: Lucka nr. 19
Tröjnummer 19 var till denna säsong tillfälligt pensionerad som ett tack för Christer Gustafsson gärning i Sirius. Innan Smajic och CG:s intåg bars numret av en spelare som blev supporter.
Henrik Ljungman (2004-2006)
Sirius släpper numera fram ungdomar på löpande band och de ges generöst med speltid. Det är egentligen inget nytt i Sirius, även om det är skillnad på att göra det i Allsvenskan och i de lägre divisionerna. Dagens lucka tillhör kategorin spelare som kom upp i A-laget som ung och fick spela, men då rörde det sig mest om enstaka inhopp. Henrik kanske aldrig riktigt fick chansen att visa upp sig i Sirius men han var en del av A-laget under tre händelserika säsonger.
Fotbollsspelandet började i Upsala IFs P85-lag (som var ett av det de bättre lagen i sin åldersgrupp) och där spelade han tillsammans med bland andra Mani Tourang (2004, 2006-2010) och Adam Sobkowiak (2005). Bland meriterna med UIF finner vi en seger i UNT-cupen 1996 samt ett DM-guld 2000. Samma år Henrik var med och vann DM blev han uttagen till Elitpojklägret för 85:orna där träning och matcher stod på schemat.
Vi håller oss kvar vid ungdomsåren ett tag till. Henrik hade börjat åka på några skador, vilket även skulle ske som senior och oavsett om han tillhörde junior- eller herrlaget var inte resurserna för rehab ens i närheten mot vad de är nu idag. Vi återkommer lite senare till en skada som satte spiken i kistan, så att säga.
- Det är kul att ha varit en del av Sirius verksamhet på den tiden för att se vilka enorma kliv föreningen tagit fram till idag.
Utöver att det var lite fruktsallad med tränarna var det ett flöde med spelare in och ut i Sirius vid den här tiden. Henrik som kom till Sirius som junior flyttades upp till A-laget när Stellan Carlsson var på väg att lämna. In i hans ställe kom Zaine Söderlund och Perra Widén. Under Henriks andra år var det bara Zaine som hade ansvaret och när det var dags för 2006 tog Sirius in Magnus Pehrsson istället. MP tog Sirius till Superettan och väl där plockades Pär Millqvist och Gary Sundgren in i tränarstaben och det var inför den säsongen Henrik lämnade Sirius och fotbollsscenen - för den gången.
Den första säsongen i A-laget fick Henrik uppleva hur det är att nästan åka ur en division, nämligen Division II Östra Svealand. Sirius fick kvala sig kvar mot Bollstanäs SK över två matcher och genom segrar med 1-0 borta och 2-0 hemma blev det fortsatt spel i Sveriges då tredje högsta serie. Året efter kom Sirius tvåa och fick se rivalen Enköpings SK ta klivet upp till Superettan från Division II. Detta var när seriesystemet skulle göras om och Division I åter såg dagens ljus - nu som tredje högsta serie. Sirius blev med sin andraplats 2005 klara för de nya Division I-serierna med en plats i den norra serien. Till 2006 var ESK tillbaka i samma serie som Sirius och även denna gång placerade sig rivalerna som etta och med Sirius som tvåa. För Sirius del blev det kvalspel till Superettan mot Väsby och den här gången fick Henrik känna på lite positivare vindar genom att vara med om att ta klivet upp till Superettan. Kontraster mot 2004 minst sagt.
Även om det stundtals kunde kännas bra rent fotbollsmässigt för Henrik - som i matchen borta mot Anundsjö på vårkanten 2006 fick han knapert med speltid. I just den matchen fick Henrik hoppa in och göra 20 minuter och på den tiden hann han med att göra ett mål och en assist, för att till nästa match inte få spela alls. Lättnaden av att göra sitt första mål för Sirius måste ha varit skön, även om andra tyckte att han kunde gjort annorlunda. Vid målet ska nämligen en viss Olle Kullinger ha sagt, så som bara han kan göra: ”Nästa gång får du passa bollen”. Citatmaskinen i sitt essä.
När Sirius träningsspelade mot Djurgården den sommaren vann de med 1-0 och det var Henrik Ljungman som gjorde målet. Han sprang ifrån Markus Johannesson och tunnlade Pa Dembo Touray efter en perfekt passning av Daniel Pereira, strax innan halvtidsvilan. Hos motståndarna fanns en VM-reserv och en brasse köpt i mångmiljonklassen med svenska kronor sett, men Sirius hade Kim Skoglund och Henrik Ljungman och det räckte. Att Henrik skulle göra mål hade nog ingen räknat med - inte ens han själv.
- Jag var ganska inställd på att sluta efter säsongen och trodde inte att jag skulle starta, så dagen innan hade jag deltagit i en skolkamp för Vaksalaskolan där jag jobbade för tillfället och hade både spelat en fotbollsmatch och deltagit i flera friidrottsgrenar så jag var ganska slut redan innan den matchen.
Efter att Henrik lämnat Sirius skulle det dröja några år innan det blev fotboll igen och det var lite av en slump att det blev en återkomst. Henrik sprang på Pelle Johansson på vintern 2009 när Pelle var tränare för GUSK. Vid mötet mellan de två kom de fram till att Henrik skulle ta upp fotbollsspelandet igen. I laget fanns en del spelare som kom att spela i Sirius lite senare: Det var bröderna Oscar och Erik Zetterberg, Niklas Thor, Elon Folkesson, Kim Skoglund och Emir Smajic.
När det så var dags för debut varade den inte längre än knappa minuten för Henrik. Strax efter att ha blivit inbytt faller han efter en duell och det slutar så illa att han bröt benet och därmed var fotbollskarriären över. En kortare comeback än så är nog svår att hitta.
- Jag var ju taggad, hade knappt spelat på tre år och ville försvara ledningen och spela resolut. Motståndaren skulle skjuta och jag skulle rensa. Båda laddade på för fullt och benet gick av och låg i en vinkel på marken. Benbrottet blev en bra anledning att sluta spela fotboll som tog alldeles för mycket tid från annat.
Fotbollsspelandet är som sagt förbi och istället iklär sig Henrik numer i rollen som åskådare.
Genom åren har det blivit en del matcher som supporter på läktaren, men du spelade även med några blåsvarta hjältar. Vem är din favoritspelare när det kommer till lagkamrat och vem har genom åren varit favoriten att titta på?
- Gustaf Segerström tyckte jag hade en bra känsla för fotboll. Det vore spännande att se honom omskolad till forward. Erik Zettergren tror jag hade blivit en bra spelare om han fick fortsätta.
- Ante Eriksson när han var bra var det närmaste en fotbollsspelare kom till Eskhult i underhållningsvärde.
Henrik, du som hade din styrka i att utmana din motståndare och var snabb måste väl ha tyckt att det var en fröjd att se Stefano Vecchia i årets Sirius?
- Ja det har varit fantastiskt att se. Förutom att han är en av få spelare i truppen som kan gå förbi sin motståndare i en mot en, så är han Sirius bästa spelare felvänd under motståndarpress.
Även om det är 16 år sedan du fick vara med och spela i en av kvalmatcherna mot Bollstanäs kanske du minns hur snacket i laget gick om det skulle bli att skiten hade träffat fläkten där på hösten 2004? Var det oroligt i lägret?
- Det var ju en deppig säsong överlag och självförtroendet var nog inte på topp. Vi förlorade ju även i derbyt mot GUSK och hamnade efter i tabellen. I kvalreturen hemma på Studan så var vi ganska överlägsna och det kändes aldrig oroligt. Sen dess har det mest gått uppåt.
Du åkte på en del skador under din karriär, men skadan du drog på dig i din första och sista match mot GUSK måste väl ändå ta något sorts pris?
- Haha, det kändes ju lite typiskt att åka ut med ambulans från sin sista fotbollsmatch borta mot IF Älgarna. Men det är skönt att ha nåt att skylla på när man slutar. Fotboll kan ju stjäla väldigt mycket tid från annat.
Vilken julklapp från siriusshopen vill du helst ha?
- Supportrarnas hemmablad nr 13 från 2018 gillar jag.
Design: Affe Piran
Visar sig att det inte finns några exemplar kvar.....
