Siriuskalendern: Lucka nr. 5
Han spelade fyra av fem säsonger i Sirius med tröjnummer 5, samma nummer han hade i VM 1970. Vid mästerskapet 1974 tillhörde spelaren IK Sirius. Jo, det har faktiskt hänt att Sirius haft en VM-spelare i landslaget, men frågan är om det kommer att ske igen?
Roland Grip (1971-1975 127 matcher 9 mål)
Roland föddes 1 januari 1941 och fyller således 80 år om mindre än en månad!
Jämtlänningen Grip var med i två VM-slutspel - 1970 i Mexico och 1974 i Västtyskland. Till mästerskapet i Mexico kom även Hans Selander, spelandes i Upsala IF(!!) vid den tiden med. Han hade lämnat Hälsingborgs IF efter säsongen 1969 för studier i Uppsala. Håkan Magnusson, då i Sirius var uttagen i den 40-mannatrupp som förbundskapten Orvar Bergmark hade nominerat, men han föll bort när truppen spikades. När Roland blev uttagen till det senare av de två mästerskapen spelade han i Sirius, men hade innan dess gjort sig ett namn i AIK där han spelade mellan 1964 och 1970. Av de sex VM-matcherna 1974 spelade Roland i hälften av dessa. Han startade i två av matcherna och blev inbytt mot Nederländerna. När får vi se en svensk fotbollsspelare i en VM-turnering, som tillhör Sirius? Aldrig? Noterbart är att under VM 1970 tillhörde Roland faktiskt Sirius, men vi kommer till det lite längre ner i texten.
Sammanlagt blev det 55 landskamper och ett mål i det svenska landslaget. Målet kom i VM-kvalmatchen på Ullevål mot Norge 1969 där Roland gjorde 5-0-målet för Sverige. Matchen kom att sluta 5-2 till de gulklädda. Förutom alla landskamper och VM-spel är Roland även Stor grabb. Utmärkelsen fick han i ovan nämnda match mot Norge då han kom upp i de 25 poäng som krävdes för att komma med bland skaran spelare som redan hade fått Stora grabbars märke. Några av de spelare som redan hade fått utmärkelsen innan Roland finner vi bland annat Hans Selander (1968), Björn Nordqvist (1966), Leif Eriksson (1966), Lennart "Nacka" Skoglund (1958) samt Gunnar Nordahl (1945). Tre spelare som spelat i Sirius har således fått utmärkelsen.
När Roland fick ett jobb på Skånska Cementgjuteriet (senare känt som Skanska) 1970 i Uppsala valde han att skriva på för Sirius. Att pendla de 18 milen från sitt hem i Björklinge för att träna tog såklart på krafterna och på den tiden var det inte tal om samma komfort i bil och på väg som idag, så det blev inga 110 km/h och någon ljudbok där inte.
Trots påskrivet papper med Sirius i mars 1970 blev det inget spel i Sirius det året, utan han spelade kvar i AIK hela den säsongen. Han blev vad man kallade för ett “ettårsfall” då klubbarna inte kunde komma överens, men det var Roland mentalt inställd på när han skrev på för Sirius. Man ska komma ihåg att detta var långt innan stora summor övergångspengar var på tapeten och långt innan Jean-Marc Bosmans tid. Med ett avtal med Sirius 1970 kan man nästan säga att han även i sitt första världsmästerskap var en Siriusspelare, trots att han spelade kvar i Gnaget.
När det så var dags för fotbollssäsongen 1971 var Roland äntligen spelklar för Sirius, men debuten i seriespelet blev dock ingen rolig historia. Förutom att gästerna Nyköpings BIS vann med 1-0 skadade sig Roland när han spräckte näsbenet - för andra gången i karriären. Till nästa match seriematch, hemma mot SAAB, var Roland tillbaka i laget och fick vara med om att vinna med 2-1.
Redan året efter, 1972, var Roland med om att spela upp IK Sirius till Allsvenskan för andra gången i klubbens historia. Den här gången skulle vistelsen i Sveriges högsta serie bli tvåårig.
Roland under en landslagssamling 1969
1974 kom Sirius nästsist i Allsvenskan så det blev spel i Division II Norra året efter, vilket kom att bli Rolands sista säsong i Sirius. Den duktige vänsterbacken drog på sig en knäskada och den skadan slog han senare upp under ett träningsläger i Frankrike, tidigt 1976. Med en operation på våren samma år blev det inget mer spel i Sirius därefter. Istället kom han att göra några matcher med SK Iron ute i Björklinge där han var bosatt sedan många år tillbaka. Som granne hade han Torsten "Totte" Furukrantz (1937-2019) och även Torsten spelade i Sirius, det mellan åren 1966 och 1973, samt att han gjorde ett år som tränare 1974.
Efter att ha bestämt sig för Iron kom Roland att göra sin första match med föreningens B-lag där han i debuten gjorde han två mål och spelade fram till tre.
Nu var Grips fotbollskarriär över och han kunde blicka tillbaka och konstatera att han under sin tid i både AIK och Sirius, samt det svenska landslaget, hade spelat med många duktiga spelare, men även spelat mot några av de riktigt stora namnen såsom Pelé och Johan Cruijff bland många.
När det stod klart att Lars “Laban” Arnesson skulle lämna rollen som förbundskapten 1986 var det tal om att Grip skulle ta över landslaget. Eller, det var väl mer rykten som florerade och något jobb att leda landslaget hade Roland inga som helst planer på! Istället blev det Olle Nordin som tog över landslaget och det är ett kapitel för sig, så att säga.
Istället för att träna fotbollsklubbar eller något landslag för den delen kom Roland att 1988 starta ett eget byggbolag, Roland Grip bygg AB.
Nu när vi närmar oss jul och det inhandlas julklappar, tänk gärna på alzheimerfonden genom att ge en gåva.