Tredje raka och fast mark
Sirius gjorde en fin insats borta mot Dalkurd och hämtade hem alla poäng från Gävle. Uppsalalaget vann med 1-3 (0-2) efter varsitt mål från de tre spelare som varit Blåsvart trogna under längst tid.
Lukas Jonsson blev utvisad mot IFK Göteborg och var sedermera avstängd mot Dalkurd. Därför ställde sig Karim Fegrouch i målet igen. Utöver den rockaden gjorde Sirius ytterligare ett par ändringar i startelvan när Moses Ogbu var tillbaka efter avstängning och startade på topp, vilket gjorde att Charbel Georges flyttade ut på kanten. Dessutom gick Sam Lundholm in från start, vilket gjorde att Stefano Vecchia och Ian Sirelius inledde på bänken. Det kan tyckas konstigt att peta lagets på pappret kanske bäste spelare, men ”Tolle” förklarade på presskonferensen att Vecchia haft skadeproblem under veckan. Dessutom menade Siriustränaren att Vecchia inte kunde göra sig själv rättvisa under våren när han var tvungen att spela varje match. Därför såg man chansen att vila honom nu när det fanns andra alternativ.
Sirius ställde alltså upp med följande lag:
Fegrouch
Björkström Eiswohld Pehrsson Arvidsson
Gustafsson Åhman Persson
Lundholm (73) Haglund Georges (90)
Ogbu (K) (67)
Sirelius (67)
Vecchia (73)
Albornoz (90)
Björnström
Larson
Faiqi
Nyberg (Mv)
Sirius kom till lördagens match stärkta av ”RÅP-effekten” och de två segrarna mot Brommapojkarna och Göteborg. Det verkade även vara ett mycket bestämt blåsvart lag som kom ut på banan; de tänkte inte vika ner sig nu heller.
Sirius tog initiativet i matchinledningen och kontrollerade spelet. Den första heta målchansen skapades också efter drygt tio minuter när Arvidsson och Georges samarbetade bra på vänsterkanten och den sistnämnde fick in ett inspel längs marken till Moses Ogbu. Även om inspelet såg bra ut lyckades Moses inte få någon fot på bollen som rann igenom straffområdet, men Siriuskaptenen skulle få en likande chans senare i halvleken. Sirius fortsatte sedan att trycka på, ofta på högerkanten genom en Sam Lundholm som hade ett stort övertag och utmanade backarna gång på gång.
Efter ett tag jämnade spelet ut sig lite och Dalkurd fick mer kontroll över bollen på offensiv planhalva utan att för den sakens skull skapa några heta målchanser. Farligast blev det när ett skott från Ferhad Ayaz styrde på Tim Björkström och gick mot det bortre krysset, men Fegrouch var atletisk i målet och tippade bollen till hörna.
Sedan var det dags för målen!
Minut 27: ett tidigt inlägg rensades undan av Dalkurds försvar, men tack vare den aggressivitet i andrabollsspelet som Sirius hade under hela matchen lyckades Christer Gustafsson få tag i bollen. Han forcerade sig framåt och spelade fram till Philip Haglund som sedan klackade tillbaka på ett tillslag. Vid det här laget var ”CG” fri och satte bollen till höger om Sixten Mohlin med ett behärskat avslut.
Minut 31: en vänsterhörna med ”busskö” skapade kalabalik i Dalkurds straffområde och efter att Arvidsson nicktouchat bollen gick den via Kebba Ceesay fram till Moses Ogbu som denna gång var mycket mer kompromisslös än vid det tidigare försöket. Han kastade sig fram och fick bollen i nät via ett par Dalkurd-kroppsdelar.
Med en 2-0-ledning blev allting helt plötsligt än mer tryggt och Sirius kontrollerade resten av halvleken. I målchansväg skapades det inte mycket utöver ett par skott utifrån från hemmalaget och ett halvfarligt läge för Blåsvart när Sam Lundholm vek in och sköt mot det bortre hörnet.
Om första halvlek varit trygg skulle inledningen av den andra bli desto mer otrygg. Sirius lät aldrig Dalkurds livsfarlige Mohamed Buya Turay komma igenom i första halvlek, men andra halvlek inleddes med lite schabbel i försvaret. Karim Fegrouch missbedömde en boll när han skulle hinna ut före Turay och motståndaren snappade istället upp bollen. Därefter gjorde han inget misstag utan placerade bollen förbi Oscar Pehrsson som försökte täcka det tomma målet. Nu blev det lite mer nervöst i Siriusförsvaret och Turay var på väg att göra ett andra mål när han vred och vände med backarna. En uppoffrande glidtackling av Tim Björkström räddade dock Sirius den gången.
Sirius fick fokusera mycket på försvarsspel under den andra halvleken, men efter ett tag var den värsta stormen avklarad och laget skapade ett par egna chanser. Nära utökad ledning för Blåsvart var det i den 67:e minuten när Philip Haglund skarvade en låg hörna med foten, men målvakten stod för en bra räddning.
När klockan närmade sig 90 minuter började Dalkurd trycka på lite mer igen och en stor chans skapades faktiskt när bollen skarvades mot Andrew Stadler. Sirius får dock vara tacksamma för att amerikanen inte fick en bättre volleyträff när han fick chansen att skjuta en bit in i straffområdet.
Istället för en kvittering blev ett mycket fint 3-1-mål för Sirius det sista som hände i matchen. När Dalkurd verkade mer intresserade av att hindra Sirius att ta sig ner till hörnflaggan än att stoppa ett baklängesmål passade Blåsvart på. Albornoz spelade Vecchia, Vecchia ryckte sig in i straffområdet, Vecchia spelade till Haglund och Haglund hittade en passning genom straffområdet till en helt fristående Ian Sirelius. Sirelius gjorde inget misstag och tryckte upp bollen i nättaket via ribban och tre poäng var i hamn.
Sirius har nu alltså tre raka segrar och är med en match mer spelad för första gången sedan tidigt i serien på fast mark. Två poäng ner till Trelleborg och dessutom endast två poäng upp till Elfsborg betyder att Sirius är med i matchen igen.
Det går att prata om att spelet trots de tre segrarna inte sett fantastiskt ut och att det med lite otur kunnat vara noll segrar, men så går det även att säga om våren där laget förlorade nästan allt som gick att förlora. Med lite tur i några av dessa matcher hade det kunnat bli fler poäng, men det som utmärker ett bottenlag är att laget ständigt hittar nya och oturliga sätt att förlora. Det som utmärker ett lag som inte ska kriga i botten är att segrarna ramlar in trots att det alltid inte ser ut så under matcherna.
Det lag som just nu är ett vinnande lag innehåller ett mycket starkt nav på mittfältet. Energin och kämpaglöden som finns hos Robert Åhman Persson, Christer Gustafsson och Philip Haglund strålar från mitten ut till varje lagdel och det blir lätt för de andra att haka på. Det är ett litet vägval för hur Sirius ska spela om Haglund eller någon annan spelar som ”nummer tio”. Eftersom Moses Ogbu är det enda rimliga alternativet att starta som ”nummer nio” har det blivit naturligt att välja Haglund som ”tia”. Det innebär mindre kreativitet på mitten (förutom när han gör klackassister), men ack så mycket KÄMPANDE och ingenting som lämnas åt slumpen.
När Sirius varit som bäst under Kim och ”Tolle” har det alltid funnits ett fungerande lag och en stomme som vet exakt vad den ska göra. Dessutom har det när spelet fungerat som bäst också alltid funnits spets framåt. När ”lagmaskinen” fungerar finns det möjlighet för spetsspelarna att kunna briljera men även utrymme för att misslyckas. Vi såg tidigare under säsongen hur enkla bolltapp inte räddades upp och kunde leda till baklängesmål (minns till exempel Moses hemma mot Örebro). När det inte finns täckning för spetsspelarna att briljera börjar de efter ett tag såklart känna att de inte kan göra ”sin grej” och förlorar därför lite av sin funktion. Nu är det en tydligare och mer ordentlig defensiv som ligger rätt i positionerna och lyckas reda ut de lägen som uppstår genom att ständigt vara på plats i mitten och täcka upp rätt ytor. En stor del i Sirius fina första halvlek var att Sam Lundholm hade övertag på sin högerkant och kunde utmana gång på gång och Charbel Georges visade också prov på sin teknik ett par gånger. Som jag skrev och hoppades för ett tag sedan i samband med RÅP:s intåg har det också blivit en bättre rollfördelning centralt på mittfältet. ”CG” kan ägna sig lite mer åt ”sin grej” som inte är att agera spelfördelare utan snarare transportera bollen framåt och vara en jobbig kille när laget förlorar den.
Mycket värda att nämna är förstås också matchens målskyttar. Norrettan levererar än!
En intressant grej för Sirius sedan Shkodran Maholli lämnat laget är anfallsuppsättningen. Det finns ingen renodlad målskytt i laget och Moses Ogbu är egentligen den ende som känns som ett seriöst alternativ för att starta på topp. Zackarias Faour är tillbaka efter sin misslyckade lånesejour i Öster och kommer förmodligen lånas ut igen. Det naturliga är förstås att gapa efter en ny anfallare, men en sådan måste vara någon som levererar direkt. Och det finns inte, typ. I alla fall inte för en rimlig peng. Eftersom Moses aldrig blir skadad (förutom en gång, men sådana fula kapningar händer förhoppningsvis bara en gång i karriären) är jag ganska tillfreds med att inte värva in någon anfallare och det verkar tränarna också vara att döma av vad Kim Bergstrand sagt i intervju med UNT.
Matchens bästa
+++
Philip Haglund-
Världens bästa dåliga fotbollsspelare. Kan knappt passa en fotboll men stod ändå för två assist, varav den ena var en klack. Har enligt Christer Gustafsson ”fått bättre teknik på sistone” men det är framför allt genom ett oerhört jobb som drar med sig medspelarna som Haglund varit Sirius bäste spelare i år.
++
Robert Åhman Persson-
Borde väl egentligen gälla som bäst i varje match eftersom han kommit in med ”RÅP-effekten”. Utmärkte sig inte jättemycket under matchen men var ständigt spelbar och trygg med bollen i offensiven och alltid på rätt plats när motståndarna hade bollen.
+
Moses Ogbu-
Lät Sirius vila i anfallen och täckte boll som bara han kan göra. Dessutom målskytt.
