- -
Upp till bevis nu, blåsvart!
I måndags var det Daniel Meisels som, kanske färgad av besvikelse, sågade Sirius andra halvlek mot Elfsborg. Jag höll inte med honom då och konstaterade att det lätt blir överdrivet när man skriver krönikor när känslorna fortfarande är starka. Men nu är det min tur att skriva i affekt, nu är det min tur att göra det jag i tisdags sa att man inte skulle göra. Nu är det min tur att såga. För det här var inte bra.
Det kan tyckas konstigt att, så här dagen efter matchen, fortfarande vilja utrycka besvikelse från gårdagen genom en regelrätt fotknölssågning. Men här är vi nu, efter en trött poäng mot borta Mjällby och jag behöver lufta lite känslor.
Jag har under hela säsongen stått i fronten för Sirius långsiktiga plan och filosofi. Det är spelet som är det viktiga, det centrala och det enda som på lång sikt är värt att bry sig om. Men nu är jag besviken. Det kändes lite tråkigt mot Kalmar, Det kändes inte så farligt mot Malmö och det var lite irriterande mot Elfsborg. Men mot Mjällby var första gången jag blev riktigt, riktigt besviken.
Besviken på alla misstag. Besviken på allt slarv. Besviken på all brist på koncentration. Men mest av allt besviken på alla ohotade nickar till ingen alls. Man blir alldeles matt.
Sirius spelare verkar inte veta hur man riktar en nick. Jag vet inte hur många gånger som en ohotad mittfältare eller mittback, istället för att ta emot eller nicka ned bollen till en HELT FRI medspelare FYRA meter bort nickar iväg bollen i blindo. Nästan varje gång gick den förbi den helt fria medspelaren och landade hos en motståndare. Jag blir upprörd bara jag tänker på det.
Det här är allsvenskan, man måste kunna rikta en nick. Jag vet inte vad det är som är fel. Är det den fria medspelaren som inte kommunicerar eller är det bara så att han som ska nicka inte har någon som helst koll på vad han har runt sig? Jag vet inte, men det är under all kritik.
Jag tänker inte ens prata om kvitteringen. Jag sa inget om Lukas efter matchen mot Elfsborg och jag tänker inte göra det nu om Nahom. Det är en slarvig passning, men det är inte där vi förlorar matchen. Däremot är det en del av en jävligt slarvig trend.
Det är lätt att snacka. Hela säsongen har Sirius spelare efter förlorade poäng pratat om att de förtjänar mer eller att de borde fått med sig fler pinnar. Jag har ofta hållit med, Sirius har ofta spelat tillräckligt bra för att för att vinna men ändå inte gjort det. Och det kan väl vara hänt, ibland händer saker som gör att man inte vinner. Små misstag kan avgöra en match och sådant händer ibland.
Men nu måste blåsvart ta tag i det här, nu måste något hända. Ja, många spelare är unga. Ja, lagets sätt att spela är riskfyllt. Men det är aldrig en ursäkt för dålig koncentration.
Det är för mycket slarv, det är för mycket bolltapp och felpass och det är för mycket mjäkigt duellspel. Gå dit, tryck till och vinn bollen. Eller ta en frispark – men visa för varenda motståndare att kommer du hit kommer det göra ont.
Det är upp till bevis nu. Det spelar ingen roll hur lätt det har gått tidigare eller hur långsiktig man är. Det är dags att visa att Sirius kan spela lite ordentligt när det behövs. Kreativt och vackert när möjligheten finns, men också rejält och ordentligt när matchen kräver det. Och alltid vara noggranna. Spelarna måste inse att jobbet måste göras. Men framförallt måste de öva lite på nickar.
Jaha, ur en analyssynpunkt blev det här ju rätt svagt. Rätt mycket känslor, ganska lite substans. Men det är här vi är, och ni får ta det för vad det är. För just nu är jag besviken.