- -
Varberg–Sirius: En match att lägga till handlingarna
Nu fick vi en sådan här match. Kanske hade nog både spelare och supportrar lite svårt att hålla båda fötterna på jorden efter tre raka segrar och en massiv skalp mot Hammarby senast. Men vi befinner oss fortfarande på samma planet som tidigare, och samma fysiska lagar som fanns för en vecka sen finns här idag. Klarar man inte av att förhålla sig till det – ja, då kan det gå så här.
Sirius stod på toppen av berget efter matchen mot Hammarby förra helgen. Det fanns anledning till det, blåsvart gjorde en utmärkt andra halvlek och vände och vann på ett imponerande sätt.
Men att inte bara stanna kvar där bland molnen, att lika snabbt som man släpper en förlust kunna släppa en skön seger; det är också en konst. Och det var en konst Sirius inte riktigt behärskade, i alla fall inte igår.
Fulla av självförtroende svävade de in Varberg Energi Arena. Oövervinnerliga, ostoppbara var de. Men de glömde bort att det faktiskt skulle spelas en match också.
Visst, första halvlek var inte helt tokig. Blåsvart tog sig ur hemmalagets press rätt bra och kom till flera ”nästan-lägen”. Varberg stack fram ibland men det var ändå Sirius som styrde tillställningen och efter fyrtiofem minuter var det väl egentligen bara själva målen som saknades. Uppsalalaget hade gjort det mesta andra rätt, och känslan var att om de bara fortsätter så här så kommer det lösa sig.
Kanske var det syrebristen där uppe på bergstoppen av självförtroende som gjorde att något helt centralt glömdes bort. Att det skulle lösa sig är inte likställt med att det löser sig av sig självt. Sirius, som det klassiska fotbollstalesättet lyder, gick ut och ställde ut skorna.
Skorna lämnades på gräsmattan i Varberg, Siriusspelarna fortsatte flyta runt där uppe i molnen, och hemmalaget som fortfarande var där nere på marken hade plötsligt bara en grupp dojor att försöka passera.
Blåsvart gav bort initiativet, gav bort matchen och passade dessutom på att ge bort två mål. För att sammanfatta matchen i en sekvens: Astrit Seljmani tar en sjuttiometerslöpning mot Tim Björkström. Han är inte uppmärksam, blir stressad och rensar bollen från mittlinjen till inspark. Seljmani vann där, Seljmani vann matchen och Sirius kom tillbaka till jorden.
Men sådant här händer ju. Ibland springer man på sådana här farthinder. Det är förståeligt, det är mänskligt och det är faktiskt inte så farligt. Att tappa poäng så här är såklart aldrig bra, men i det läget Sirius är i just nu är det kanske inte så väldans dåligt heller.
Nu gick det så här, det får vi lära oss av och sen går vi vidare. En sådan här match behöver kanske inte så mycket mer analys än så. Och det är ändå lite betryggande att Sirius är i ett läge där man faktiskt kan kosta på sig att tänka så efter en 2–0-förlust mot Varberg.