Siriuskalendern: Lucka nr. 13
Likt Jonas Runesson, Ante Björkebaum, Jonas Lundmark och "den mjuke Cavani" kommer dagens lucka från Östersund. Med otursnumret 13 på ryggen fick han en liten trist start med laget.
Bengt Eriksson (1995-2002 180 matcher 3 mål)
Från IFK Östersund kom Bengt Eriksson till Sirius inför 1995. Han beskrevs som en “Jonas Thern-typ” - en bollvinnare. Det kan jag hålla med om, för Bengt var inte spelaren som drog “sin gubbe”, utan var mer en grovjobbare som gjorde jobbet som skulle göras ute på planen. Han har även beskrivits som ett fysiskt praktexemplar och med sitt jobb som brandman i Uppsala både höll och håller han igång, även när det inte spelades fotboll.
På meritlistan finns en spelad juniorlandskamp mot DDR 1990.
Likt Magnus Nordelind gick Bengt på fotbollsgymnasiet i Sundsvall, men inför det sista året gick flytten till Luleå för att gå klart skolan där och spela med IFK Luleå. Dock kom ett benbrott med tillhörande gips göra att det inte blev så mycket spel. Skadan tillkom i hans sista match med moderklubben Frösö IF inför övergången. När Bengt väl var skadefri blev det ändå mest tid spenderad på Luleås avbytarbänk och då blev det en flytt hemåt för spel med IFK Östersund. När de åkte ur Division II blev det istället en flytt till Uppsala och spel med IK Sirius.
Inför övergången hade Bengt åkt på en knäskada på hösten 1994, som hade kunnat förhindrat en övergång, men vid en kontroll av statuset på knät kunde det konstateras att det inte skulle bli några problem.
Om det hade varit tungt med skadorna uppe i Norrland så började det tungt med fotbollen i Sirius under Bengts första år. Han fick uppleva hur det är att som lag gå mållösa de första tre matcherna och det skulle även, av uppenbara skäl, vara snålt med inspelade poäng. Först i omgång 18 kom Sirius blott andra seger och då satt Bengt på avbytarbänken hela den matchen.
Trots en dålig start så lyckades Sirius kravla sig upp på en kvalplats och kvala sig kvar, men året efter blev det respass ner till Division II Östra Svealand. Sejouren där blev bara ettårig då Sirius vann sin serie och var således åter i Division I Norra när det skrevs 1997 i fotbollskalendern. Det var således inte bara nedflyttningar under tiden i Sirius.
1999 var det sista året som de två division ett-serierna skulle utgöra Sveriges nästa högsta division då Superettan skulle se dagens ljus 2000. Tyvärr var Sirius aldrig nära, utan man slutade näst sist i Division I Norra. Den säsongen fick Bengt spela en del högermittfältare men även många matcher som högerback.
När Sirius inför säsongen 2003 skulle spela i Division II Norrland och inte i serien Östra Svealand var det många spelare som inte kom att fortsätta i Sirius med anledning av att resorna till bortamatcherna skulle bli klart längre. Även Bengt kom att tacka för sig i blåsvart och 2002 att bli det sista året i Sirius. Vid det här laget hade truppen börjat fyllas på med ungdomar från de egna ledan med spelare som Johan Claesson, Thomas Arnesson, Isac Löwhagen, Gustaf Segerström med flera.
En "Jonas Thern-typ" hade man alltså beskrivit Bengt som inför hans övergång. Jag frågade några före detta lagkamrater om hur de såg Bengt som spelare, men även människa.
Patrik Sundman (1998-2001)
- “Bengan” var en av spelarna som tog på sig en ledarroll i laget. Han ställde krav och drev på övriga spelare, samtidigt som han själv alltid gjorde sitt yttersta för att hjälpa laget. Han var tjurig och jobbig att möta, men en drömspelare att ha i sitt eget lag.
Magnus Wikman (1990-1995, 2000-2003)
- Bengt var en hårt jobbande tvåvägsspelare med en stenhård kropp, men med lent hjärta. Han ville vara Diego Maradona men var Roy Keane. Glad, social och självironisk kille med en härlig "under-bältet-humor".
Johan Claesson (2000-2004, 2011-2013)
- Han var någon som man såg upp till och lärde sig väldigt mycket ifrån. “Bengan” var den ultimata lagkamraten att ha när man kom upp som junior till A-laget. Han gav alltid allt på träningarna och ställde krav men var samtidigt alltid stöttande och hjälpsam.
Andy Bachmann (2002) avslutar kort med:
- En sann ledare.
Det märks att Bengt var en uppskattad spelare och oavsett var på planen han höll till gjorde han sitt jobb med den äran.
Idag är det lucia och vi börjar närma oss jul och julklappar inhandlas. Kanske blir det någon julklapp till som en kan sitta med över flera dagar och klura med.
Vem av dina tidigare lagkamrater tror du skulle ha störst glädje av att få ett 1000-bitarspussel i julklapp?
- Ett 1000-bitars.... Hmmmm.... Det får nog bli Magnus Svanfeldt.
Vilket av klippen under Kalle Ankas jul är favoriten?
- Det är nog när Långben och gänget är ute med husvagnen.
Har ni någon gång undrat varifrån Långben får sina popcorn? Den biten är bortklippt, av förklarliga skäl. Den nyfikne kan kolla in "Mickey´s trailer".
