Sju tankar efter AIK-IFK Göteborg (3-1), ”Tung start på Stockholmsveckan”
En tung afton på Nationalarenan där två tidiga mål sänkte de blåvita förhoppningarna om att följa upp den väl genomförda matchen mot Halmstad i förra omgången. En tuff start på den så kallade Stockholmsveckan är därmed ett faktum.
Blåvitt gav upp oroväckande tidigt
Ett lag startar matchen på ett närmast ursinnigt vis. Fulla av energi, duktiga i pressen och med en frenesi i passningsspelet som skapar ytor som drar sönder motståndarlaget. Det laget var sannerligen inte Blåvitt. Blåvitt hade redan kapitulerat. Inte ens en kvart hade gått och två bollar hade redan passerat Anestis och uppförsbacken var ett faktum. Samma mönster speglas gång på gång under årets säsong, där en dålig start sätter tonen och där känslan är att matchen redan är körd innan den ens hinner börja. Att sätta och överleva första kvarten är en klyscha som trugats i mannaminne, det är även dags att börja göra den första kvarten på planen.
De ledande spelarna måste ta ett större ansvar
Kvartsamtal i mittcirkeln hit och snack om vinnarmentalitet dit, detta ska inte behöva tas under match. Inte heller efter en kvart. Inte heller under var och varannan match. Med en trupp bestående av sådana namn, med en sådan rutin och med sådana starka karaktärer är det aktioner som behövs. Ett ansvarstagande som sträcker sig bortom vad som mest blir tomma ord i diverse intervjuer. De ledande spelarna behöver steppa upp. Det mål som Blåvitt gör idag kommer efter en bra löpning från Simon Thern som tar det djupa löpet från sin centrala mittfältsposition, mer aktioner av den varan behövs. Att bryta de så lättlästa mönster och spelidéer som i nuläget färglägger den blåvita offensiven.
Hur långt in i frysboxen är egentligen Hosam Aiesh
Nu är jag en person som då och då kan uppskatta fiskpinnar, men samtidigt blir jag lite förvånad att jag får chans att morsa på Hosam Aiesh varje gång jag fingrar efter paketet. För det verkar närmast vara sanningen, att han ser ut att befinna sig så pass djupt inne i frysboxen att det känns svårt att veta om han kommer att hitta ut därifrån. Visst, han har kanske inte haft sina främsta säsonger i karriären bakom sig men rent objektivt som spelare betraktad innehar han kvaliteter som just bryter mönster och som kan riva sönder ett försvar. Istället spelas Gustaf Norlin som visserligen har farten, men som inte riktigt hittar rätt i de blåvita färgerna än sålänge. Är det kanske läge att vrida upp en som man måste anta förbannad och rivig Hosam Aiesh till torsdagens match mot Hammarby? Ja, jag vill nog tro detta.
Vad är det med Blåvitts försvar egentligen
Det är inte för intet som man närmast börjar känna sig som en gaggande och åldrande person som upprepar de där gamla historierna som alla hört tusentals gånger tidigare, men det sorgliga är att det fortsätter att vara relevant närmast match efter match. Försvarsspelet är inte bra. Det är inte svårt att göra mål på Blåvitt. Nu är detta inte några rader som skrivs för att hänga ut en backlinje som oavsett kombination av siffror ser darrig ut, utan ett försvarsspel som utgörs av ett helt lag mellan alla planens kritade linjer. Om det är en systemkollaps, dåligt självförtroende eller en fråga om tillitsproblem spelare emellan, det är jag och alla som läser detta fel person att veta svaret på. Men bra, det ser det inte ut. När vi sedan adderar nästa punkt i avhandlingen av denna måndagsmatch förstår vi allihop att det blir väldigt svårt att vinna fotbollsmatcher.
Individuella misstag som avgör matcher
Återigen en klyscha och en klyscha som kanske är mer sann än många andra. Matcher vinns och förloras på individuella misstag. Den här gången var det en av planens om inte hela seriens mest rutinerade spelare som tyvärr står för ett avgörande individuellt misstag. I ett skede av matchen när Blåvitt så sakteliga börjat bita sig fast i svansen på motståndare och match så kommer ett förödande misstag som skjuter det hela i sank. 3-1 och ridå. Det är mänskligt att göra misstag och det händer alla spelare oavsett namn och eventuella landskamper, men det blir så oerhört kostsamt och så matchavgörande att det inte kan lämnas utanför när matchen skall brytas ned i dessa tankar som är sju till antalet. Det blir som sagt svårt att vinna matcher i uppförsbacke, lägg därtill både kastvindar och hagel så förstår ni själva vilket närmast omöjligt uppdrag det innebär.
Tänka-Tänka
Jag har varit inne på det som hastigast i kvällens första tanke, hur snabbt och till synes enkelt AIK lyckades spela sig ur både presspel och låsta försvarsblock genom ett passningsspel innehållandes mestadels två touch. Själv har jag aldrig varit förtjust i varken namnet eller spelmodellen som kanske är hela 2010-talets urmodell när det kommer till så kallad ”modern fotboll”, nämligen Tiki-takan. Däremot har jag kanske ännu svårare för den kontra-variant som det ser ut att Blåvitt använder sig av nu, Tänka-tänka. Det trampas och letas och letas efter den där precisa passningen som på ett magiskt vis ska öppna upp ett skickligt stående försvar, det är inte två touch, inte heller tre utan det är närmast minst fem beröringar innan en väntad passning spelas till nästa lagkamrat som gör sitt egna försök till nyss nämnda. För alla oss som en gång spelat fotboll vet vi att det är mumma för ett försvarande lag. Att bara kunna förflytta sig korta sträckor för att stänga ytor och hålla motståndaren långt ifrån farligt territorium. Det är lätt att känna att man har ett bra bollinnehav om det bollinnehavet är i och omkring egen planhalva, men det är en falsk sanning som ett smart defensivt lag mer än gärna tillåter.
Tillbaks på samma ruta
Matchen mot Halmstad var på många vis en gedigen genomförd match där man för en gångs skull kunde sitta relativt trygg utan några alltför stora oroskänslor. Då bör man väl försöka ta med sig den känslan i laget in till nästa match kan man tänka sig? HA! Nej, riktigt så enkelt ska det ju såklart inte vara. Precis som tidigare så lyckas man inte följa upp en bra insats eller en tung seger med något likvärdigt i omgången efter. Tillbaks på samma ruta igen. Men på torsdag är det så dags för nästa chans, nästa möjlighet att visa att det ändå finns positiva russin från vissa matcher som till slut kanske kan bli en helt okej smakande kaka när den allsvenska receptboken stängs senare i höst.
