Häcken - IFK Göteborg
0 - 2

Sju tankar efter BK Häcken – IFK Göteborg (0–2) “Storebror som krossar lillebror”

IFK Göteborg går som tåget och tar sin tredje raka seger i Allsvenskan 2022. Här kommer sju tankar efter dagens vinst mot BK Häcken.

1. Kaffe kaka, tredje raka!
Senaste gången Blåvitt vann de tre första matcherna i Allsvenskan var 1994. Det är alltså första gången på 28 år som Blåvitt står på 9 poäng efter tre spelade matcher. Dagens vinst innebär också att man placerar sig på en andraplats i tabellen, bakom Hammarby på bättre målskillnad. Resultatmässigt, en perfekt insats så här långt.

2. Något sorts Göteborgsderby
Jag har vuxit upp med, och ser fortfarande, Gais som Blåvitts främsta rival. Derbyn mot gais är de enda riktiga derbyna som jag har fått uppleva under mina år som supporter. På senare år, när Gais härjat i andra divisioner, har inte direkt Häcken tagit deras plats rivalitetsmässigt, åtminstone inte enligt mig. Däremot är jag rädd att yngre Blåvittsupportrar växer upp i tron om att matcherna mot Häcken är heta derbyn, för så är det inte. I ett derby ska man inte kunna sjunga ut hemmalaget i 97 minuter och man ska inte kunna köpa biljetter på motståndarnas klacksektion för att det är den enda sektionen som inte är slutsåld. Då är det inget derby, då är det bara storebror som krossar lillebror - så var det idag och så ska det vara varje gång Blåvitt möter Häcken.

3. Marcus Berg är inte allt
Mycket fokus under de två inledande matcherna har legat på Marcus Berg, med all rätt. Han var inblandad i alla Blåvitts mål så långt och utan honom hade det nog inte blivit två segrar. Idag däremot har han en av sina sämre dagar på jobbet. Berg är absolut inte dålig idag och han assisterar faktiskt till Oscar Vilhelmssons 1–0 mål. Däremot bränner han en straff och två bra lägen. Känslan har varit att det är just de lägena som Marcus Berg behöver sätta för att Blåvitt ska vinna matcher, men idag bevisar laget att så inte är fallet. Om inte Berg gör mål så är det någon annan som kliver fram, idag var det Hosam Aiesh.

4. Stabila bakåt
Hållen nolla, idag igen! För andra matchen i följd håller Blåvitt nollan och återigen gör vårt mittbackspar en riktigt bra match. Calle Johansson och Mattias Bjärsmyr är fortsatt oerhört starka i boxen och det är inte många gånger som Häcken kommer till riktigt farliga lägen. Dessutom gör Warner Hahn återigen en bra match och det känns oerhört tryggt bakåt, en känsla som Blåvittsupportrarna inte varit särskilt bortskämda med de senaste åren.

5. Oscar Vilhelmsson - vår nästa storförsäljning
Oscar Vilhelmsson har inte inlett säsongen överdrivet bra och det var många som ansåg att Gustaf Norlin borde fått chansen bredvid Marcus Berg idag. Stahre ändrade däremot ingenting i sin startelva och Vilhelmsson gjorde 1–0 efter bara några minuter. Det är väldigt glädjande att Vilhelmsson gör mål, speciellt med tanke på flyttryktena som varit. Det känns som att han säljs redan till sommaren och då är varje mål viktigt för prislappen.

6. En riktig vinnarkultur
Värnamo, Helsingborg och Häcken. Två nykomlingar och ett lag som slutade på nedre halvan i fjol. Nio poäng på de tre matcherna är verkligen inte häpnadsväckande bra, men ack så viktigt. Att just vinna fotbollsmatcher är något som IFK Göteborg inte varit speciellt bra på de senaste åren, speciellt inte mot på pappret sämre lag. Att Blåvitt nu vinner tre raka matcher mot på pappret sämre lag är ett oerhört formbesked. Mikael Stahre har verkligen byggt upp en vinnarkultur och Blåvitt känns tunga att möta igen. För ett eller två år sedan är jag övertygad om att Blåvitt inte vunnit dessa matcher utan kryssat sig fram, något som man gjort sig kända för både under Poya Asbaghi och Roland Nilsson. Dessutom har Blåvitt bara spelat bättre och bättre för varje match, där dagens insats är riktigt bra.

7. Riktig prövning väntar
Att vinna mot Värnamo, Helsingborg och Häcken är bra men det krävs mer för att vara ett topplag som är med och slåss om guldet. De två matcherna närmast är Djurgården hemma och Malmö borta, där vi verkligen får ett svar på hur bra Blåvitt faktiskt är. Klarar man av att störa topplagen eller är det en nivå för stort?