Sju tankar efter Djurgården – IFK Göteborg ”Är inte det här högstaligan?”
Bredvid Carneil framstår Simon Thern, 30 idag, nästan som en "oldboys spelare". Ett starkt ljus i mörkret är hur de unga spelarna i IFK Göteborg tagit stora steg fram under sommaren och hösten.

Sju tankar efter Djurgården – IFK Göteborg ”Är inte det här högstaligan?”

IFK Göteborg följer upp 1-3 mot Helsingborg med 0-3 mot Djurgården och säsongen börjar mer och mer se ut att handla om att sluta på övre halvan än att slåss om några Europaplatser.

Här kommer sju tankar efter en 0-3 förlust där det mesta efter matchen sannolikt kommer handla om domarinsatsen.

1. Det rinner ur händerna
Blåvitt ser allt mer och mer säsongen rinna mellan fingrarna. Titt som tätt har Blåvitt bjudits in att slåss i en toppstrid, men har ganska omedelbart spelat bort sig själva därifrån för att sedan bjudas in igen av underpresterande topplag.

Och det sista är något att trycka lite på tycker jag. För IFK Göteborg 2022 gör inte en särskilt bra säsong. Efter 23 omgångar 2019 t ex så hade Blåvitt 41 poäng, Blåvitt 2022 står på 36 poäng. 1,56 poäng per match är inget strålande snitt. Den stora anledning till att Blåvitt gång på gång haft chans på toppen är att övriga lag spelat rätt svagt. En ordentlig utvärdering av säsongen bör såklart avvaktas till efter säsongen, men hade det inte varit för att man kommer från två fantastiska svaga år i 2020 och 2021 så hade många nog varit betydligt mer kritiska till poängskörden 2022.

2. Det var inte här säsongen slarvades bort
Djurgården borta är såklart inte den matchen där lag som vill slåss om Europaplatser ska plocka hem trepoängarna. Tvärt om, sedan 2010 har bara ett lag som tagit SM Guld slagit Djurgården på bortaplan, det var Malmö 2016. Annars har Djurgården vunnit eller spelat oavgjort mot alla mästarlag de senaste 11 åren. Så ja. Det här var inte matchen IFK Göteborg skulle ta tre poäng i.

Tyvärr var det här matchen som IFK Göteborg skapade sig ett behov av tre poäng i.

IFK Göteborg 2022 har inte tagit många poäng mot lagen på övre halvan. Blåvitt har bara vunnit en enda match mot lagen som ligger ovanför i tabellen, det var i omgång 3, mot Häcken. Låt gå för att vissa matcher varit spelmässigt bra, men de återkommande resultaten talar sitt tydliga språk. IFK Göteborg 2022 har inte haft mycket att hämta mot lag på övre halvan av tabellen. Likväl så har laget stundtals haft häng på lagen i toppen. Hade Blåvitt vunnit mot superettanlaget Helsingborg i förra omgången t ex, så hade man bara varit tre poäng bakom Hammarby på tredjeplatsen. Hade IFK Göteborg inte tappat poäng hemma mot Varberg och Mjällby, så hade IFK Göteborg legat på tredjeplatsen.

Nu ligger IFK Göteborg tre poäng från niondeplatsen istället.

Sanningen är den att IFK Göteborg 2022 haft en fantastisk möjlighet att sno åt sig medaljer och europaplatser, men IFK Göteborg 2022 har slarvat bort den möjligheten. Och det gjorde man inte mot Djurgården borta.

3. VAR konspirationen?
Mohammed Al Hakim har i dagarna varit ute i media och visat sig lite okunnig kring hur föreningsdemokrati fungerar när han vill att SEF ska köra över sina medlemmar och införa VAR i Allsvenskan. Argumentet är att iom att VAR används i resten av Europa måste Sverige också införa det för att hänga med. Från andra hållet heter det att VAR är ganska universellt hatad i Europa, så det kanske inte är rätt tåg att hoppa på, speciellt inte när Allsvenskan varit föredömligt motståndskraftiga till tekniken.

Med den senaste tidens domarinsatser i åtanke så är det nästan så att man inte undrar om domarna medvetet börjat döma fel för att tvinga fram VAR. Mot Djurgården åker Blåvitt på två direkt felaktiga straffar, som vissa säkert menar att VAR hade kunnat stoppa. Min flickvän satt i soffan bredvid mig och frågade lite fundersamt "Är inte det här högstaligan?". 

Samtidigt så ska de straffarna aldrig dömas till att börja med om domarna bara följer de instruktioner de fått. Det är ganska lätt egentligen. Domare ska hellre fria än fälla. Du får bara döma på det du ser.

Jag kan nästan se framför mig hur någon apologet sitter i en TV studio och säger att ”Det är svårt, det går fort, och det ser ut som om bollen kan ha tagit i handen.”

NEJ. Det där är faktiskt inte en ursäkt. Om du är domaren så finns det ett korrekt sätt att hantera den diskussionen. ”Ojsann, det där såg ut att ta på armen. Man jag såg inte så tydligt. Bäst att kolla med linjedomaren. Såg du en tydlig hands? Nej, okej, vi hade båda dålig vinkel, då måste vi fria.”

Det domarna gör i dagens match är typ som när jag som målvakt är helt säker på att motståndarna ska passa snett inåt bakåt och tar ett steg för att skära av skottet och släpper första stolpen. Det är en chansning. Och rätt ofta skjuter spelaren på första stoplen istälelt för att passa, och då blir det mål. Och domare får inte chansa. Det är för att de INTE SKA CHANSA som de får instruktionerna om att hellre fria än fälla!

4. En match som sammanfattar säsongen
Det här är en match som på många sätt sammanfattar säsongen ganska bra ändå.

Bra första 30 minuterna. Skapar flera lägen där det är nära. Slarvar lite och släpper oväntat in 0-1. Viker ner sig mentalt. Slarvar mer. Får domslut emot sig som för bort fokus från slarv.

Ja, för visst att straffarna är rejält feldömda, men Blåvitt uppträder ju inte exemplariskt i förspelet till de situationerna om vi ska ha handen på hjärtat. Vid den första straffen så får ju Asoro stå och brösta ner bollen i princip ostört i straffområdet. Ja, det ska inte vara straff när Radetinac knuffar in Calle Johansson i Asoros rygg, men sanningen är ju den att Blåvitts försvarsspel där är så svagt i övrigt att Asoro antagligen hade vänt upp och gjort mål själv om inte knuffen och smällen hade kommit. Domarinsatsen i kvällens match var inte kistan som säsongen begravdes i, domarinsatsen var snarare en ceremoniel blombukett som lades på kistan innan den skulle firas ner i jorden.

5. Skarpaste kniven i lådan?
Det är väl ingen överraskning för någon vid det här laget, men för hans skull så hoppas jag Edvardsen trivs bra i Stockholm. För det är nog bara Gajsare som skulle ta emot honom hemma i Göteborg igen. Alltså, visst, fotboll är ett yrke, och som spelare är det inte alltid lätt att bestämma var man ska spela. Men att stå och fira så som Victor gör framför Blåvitt-klacken när han själv spelade i ”Rikets Änglar” för bara några år sedan är väl kanske inte så jävla smart.

Det går att representera ett annat lag, sänka Blåvitt och ändå bibehålla respekt (fråga t ex Tobias Hysén…) men Edvardsen såg gränsen för vad som går att förlåta, tog sats och drog ett trestegshopp över den. Han kan snacka bäst han vill om att han riktade firandet mot ”sin bror”, om han tror att det tar bort hånet som många av hans forna kamrater känner så är han ungefär lika vass som en oslipad smörkniv från en lågstadieträslöjd.

6. Allt är inte skit
Allt är såklart inte skit. Det är bittert att Blåvitt slarvade ”i de enkla matcherna”. Det är bittert att Blåvitt hade kunnat slagits om medaljer om man bara gjort jobbet hemma mot Varberg, Mjällby, Helsingborg och Kalmar (ja, helt ärligt, så gör Blåvitts svaga hemmaspel rätt ont rent allmänt faktiskt…). Men spelet har faktiskt börjat sätta sig mer och mer. Flera unga spelare har tagits upp, gets en chans och framför allt, TAGIT chansen. Idag kommer Alai Ghasem från nästan ingenstans och gör sin första match från start och är riktigt bra. När Blåvitt försöker ta sig fram i andra halvlek så känns det stundtals som om han är den som skapar mest.

Man kan nästan få för sig att Eman Markovic är en gammal veteran som fått lite extra vind i seglen på ålderns höst, och glömma av att det är en spelare som fyllde 23 i somras. Eman var för övrigt, tillsammans med Alai, i mina ögon bäst på plan idag.

7. Upp på hästen
Även om det kanske är dags att acceptera att säsongen inte kommer sluta så väl som vi ville få tro i några omgångar till i alla fall, så betyder inte det att det är betydelselöst.

Först och främst ska Blåvitt sätta Elfsborg på plats i nästa hemmamatch. En förlust där och Blåvitt kan faktiskt trilla ner på nedre halvan. Inte okej såklart, så där ska man absolut heja fram laget. Sen har vi hemmamatcher mot AIK, Malmö och Häcken, och utöver att möten med Malmö och AIK alltid är viktiga oavsett tabellposition, så är det bra matcher att bygga en fin kultur runt. Att avsluta säsongen med segrar mot Malmö, AIK, Häcken och Elfsborg hemma skulle vara ett bra sätt att bygga upp de unga i det här laget inför nästa säsong!  
 

Adrian Pihl Spahiu @pihlbaoge2022-09-18 21:02:05
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg

Styrelsen för IFK Göteborg spelar ett högt spel