Sju tankar efter Djurgården – IFK Göteborg ”Som enskild match var den bra, men givet säsongen håller det inte med ännu ett kryss”
IFK Göteborg med fem raka kryss i ryggen tar ett sjätte borta mot serieledande Djurgården i en match där Blåvitt kanske trots allt var närmast segern, men vad hjälper det?
1. Silvertejp
Gustav Norlin kanske gör sin bästa match i Blåvitt som vänsterback idag, men låt inte det dra fokus från det bakomliggande problemet. Gustaf Norlin är inte värvad som vänsterback. Gustaf Norlin ska vara en offensiv spets. Och någonstans tycker jag det är väldigt talande för lite av de problem Blåvitt haft i ett gäng år nu. Det känns inte som om det finns någon tydlig långsiktig plan för något, utan när det uppstår problem så silvertejpas de ihop.
Förstå mig rätt, Norlin gjorde det bra. Silvertejp är en tejp som håller bra. Men att man behöver slänga fram silvertejpen till att börja med brukar betyda att något i det tidigare arbetet inte blivit rätt.
2. Förtroende
Det snackas ofta om självförtroende hos spelare, men ofta känner jag att förtroendet för medspelarna glöms bort. Tidigt i matchen får Sana ett drömläge när Norlins inlägg når honom helt ren på bortre stolpen. Där ska det vara 0-1.
Men det syns på hela Sanas kroppsspråk att han inte tror att passen ska gå fram. Han räknar i princip med att bollen ska slås bort. Sana pekar var han vill ha bollen, men blir så överraskad över att han faktiskt får den där att han helt missar läget.
Nu är det såklart dåligt av Sana att missa där, men det säger också en hel del om Blåvitts problem att laget blir så tagna på sängen av att bollar faktiskt går rätt.
3. Skador?
Alla lag har skador, och vissa spelare är mer skadebenägna än andra, men det börjar ändå kännas rätt anmärkningsvärt med situationen i Blåvitt. Och har varit så ett tag nu. Patrik Karlsson Lagemyr och Robin Söder är ju två gigantiska talanger som fått sina karriärer till stor del förstörda av skador, och på det så börjar det mer och mer kännas som om Noah Alexandersson är på väg åt samma håller. Noah missade mycket av 2020 på grund av skada och har varit borta en del under 2021 också. Hosam Aiesh har förvisso stundtals varit petad, men har tvingats avstå många matcher också det senaste året. På det är Jakob Johansson, och Calle Johansson långtidsskadade. Idag är Simon Thern med på bänken men när Blåvitt byter in Filip Ambroz, en spelare som inte har A-lagskontrakt, är det ganska tydligt att varken Simon eller Marek Hamsik någonsin var tänkta att spela den här matchen.
Inget ont om Ambroz, men att han byts in för ett Blåvitt som är i desperat behov av seger borta mot serieledande Djurgården säger en hel del om skadeläget i Blåvitt. Och så har det varit länge nu. Är det något som är fel i vattnet på KG? Eller är det medicinska teamet för dåligt på att hitta latenta skador under de medicinska undersökningarna?
Det finns många saker att peka på som inte fungerar i Blåvitt, men det faktum att 6-7 spelare som hade startat om de var friska inte kan spela hjälper såklart inte. Och så har det varit länge nu.
4. Isolerat okej, i sammanhanget underkänt.
Tittar vi bara till den här matchen. En matta som knappt ens kan kallas konstgräs. Möter serieledarna. Halva kamratgården på skadelistan. Och Blåvitt är nog ändå laget som såg ut att gå mest för segern i slutet av matchen. Givet de förutsättningarna så är resultatet okej. Problemet är att i ett seriespel är matcherna inte isolerade till enskilda händelser. Matcherna måste ses i ett större sammanhang. Hade Blåvitt tagit de poäng man skulle tagit mot lag som Degerfors, Sirius och Halmstad så hade dagens resultat varit bra.
Men det gjorde inte Blåvitt. Jag skrev det redan i premiären mot Örebro också. Som isolerat resultat är det inte hela världen. Men man gör livet i framtiden så mycket svårare för sig själva.
I teorin går det fortfarande att göra en bra säsong, det ska vi inte glömma. Laget kan fortfarande göra en säsong där man tar över 70 poäng. Problemet är att man tappat poäng i de på pappret ”enkla matcherna” och således måste ta sina segrar i de svåra matcherna.
5. Optimisten
Den som är optimistiskt lagd skulle kunna säga som så att Blåvitt, som ändå kan förväntas vara bättre efter sommaruppehållet än man är idag, kan ju säga att vi fortfarande dels har många poäng kvar att spela om, men framför allt, att det är många ”6-poängsmatcher” kvar att spela. Det är dubbelmöten med Malmö, Hammarby, Norrköping och Elfsborg kvar t ex. Om Blåvitt vinner de matcherna kan man klättra ordentligt i tabellen.
6. Pessimisten
Blåvitt har haft ett på pappret väldigt lätt spelschema under våren. Likväl ligger laget på nedre halvan av tabellen. Av de 22 matcherna som är kvar är det många möten med topplagen kvar. Förluster mot Malmö, Hammarby, Norrköping och Elfsborg samtidigt som lagen bakom tar poäng mot varandra och Blåvitt är ännu en gång ordentligt indragna i bottenstriden. Vi vann inte våra matcher mot bottenlagen, så nu måste vi vinna mot topplagen för att inte dras ner i bottenstriden på allvar.
7. Framtiden
Någonstans måste Blåvitt nog fundera lite på framtiden, och hitta en röd tråd i sin verksamhet illa kvickt. Då menar jag de långsiktiga målen och arbetet för att nå dem. Det är inte bara en sak som blivit fel heller. Någonstans måste Blåvitt nog titta på förutsättningarna, vilka styrkor har föreningen, vilka svagheter har man, vad kan utvecklas, och vad måste vi lära oss att leva med?
Det ska sägas på rak arm att jag tror att det är lite fel att stirra sig blind på t ex ”personalkostnader” som ett mått på hur mycket pengar lag lägger på sin trupp. Ett väldigt tydligt exempel på det blir ju Malmö som ändå äger sin egen arena och behöver avlöna all personal som jobbar med den, medan t ex HIGAB har arrenderat ut kioskerna till Rasta på Gamla Ullevi, så den personalkostnaden behöver inte Blåvitt ha. Ett annat exempel är Häcken som på pappret har väldigt höga personalkostnader men enligt deras ansökningar om bidrag från 2020 så är ju mycket av de personalkostnaderna knutna till Gothia Cup och inte A-laget.
Med det sagt så är Blåvitt fortfarande i en position där föreningen inte direkt odlar pengar i smyg bakom Kamratgården. Ekonomin är inte där vi vill ha den och då måste föreningen se till att de investeringarna som görs är effektiva.
Och det är tyvärr inte fallet.
Bonustanke
Det rör inte vår match men i paus så visades bilder från Häcken – Varberg. Det är ju bara att konstatera att domarnivån i Allsvenskan är på tok för låg. Där ger ju domarteamet tre poäng rakt ner i fickan till Häcken.
