Sju tankar efter Elfsborg - IFK Göteborg "Onödig poängtapp"

Efter en snöplig förlust mot Norrköping tar Blåvitt sig an bottenlaget Elfsborg borta. För Elfsborgs del behöver laget börja vinna för att inte bli riktigt neddragna i nedflyttningsstriden samtidigt som Blåvitt kan få lite häng på topplagen via en seger matchen.

1. Inget Derby, men i princip hemmamatch. Att kalla en match mot ett lag som Elfsborg för derby känns rejält urvattnat. Än värre blir det när kommentatorerna i CMore sitter och jämför matchen med ett Stockholmsderby. Känns som om vi sagt det här i många år, men här kommer en påminnelse till. Blåvitt har inte spelat derbyn sen 2012 när Gais åkte ur. Elfsborg är inte ett Göteborgslag. Elfsborg är inte ett västkustlag. Elfsborg är ingen stor rival. Däremot har Blåvitt allsvenskans bästa bortastöd. Tusentals änglar gör resan ut på landsbygden  och den okunnige är ursäktad för ifall den får för sig att Blåvitt är hemmalaget. För precis som vanligt är det bara änglar som hörs på Borås Arena. När bortalaget kör växelsång med sittplats måste det kännas jobbigt att vara ”hemmaspelare”.
2. ”Domaren pekar på klockan”. Domarna har en utsatt position och ett växande problem är återväxten där unga domare som dömer ungdomsmatcher blir så bespottade av föräldrar att de helt enkelt lägger av. Det är ett allvarligt problem. Med det sagt så måste domarkåren och fotbollsförbundet rycka upp sig. Det står tydligt i reglerna att en en frispark i straffområdet ska vara straff, och att ett gult kort ska ges i minut 2 likväl som i minut 82. Likt förbannat står Strömbergsson och pekar på klockan för att indikera att ”hade det skett senare hade det blivit kort” när Stefan Ishizaki stoppar en kontring genom att sparka undan benen på Emil Salomonsson. Solklart gult kort, och Strömbergsson visar tydligt att han såg det, men att han inte vill varna så tidigt i matchen. Kan han inte reglerna? Det här är inget misstag, det handlar inte om att han inte ser. Det handlar om att han väljer att inte följa regelverket. Det är just den här typen av ”känsla” som måste bort från fotbollen. Reglerna kan inte förändras under matchens gång.
3. Passiv försvar. Tidigt under säsongen kändes det som om Blåvitt även i år skulle vara ett hårt arbetande lag som pressade högt och slet hårt för varandra, men allt eftersom säsongen gått känns det som om laget blivit mer och mer passiva i sitt presspel. När defensiven fungerar bra ändå är det inte ett så stort problem, men kontringslägen blir betydligt färre. Något som tidigare kommenterats just när det kommer till den här typen av försvarsspel är att även om Blåvitt är duktiga på att hålla motståndarna borta från ”A lägen” så ger man motståndarna möjligheten att skjuta in sig utifrån. Det är just den typen av skott som gick i mål när Blåvitt förlorade mot både Östersund och AIK. Det är lätt att vita bort det som ”en på hundra” mål, men låter man motståndarna ta sådana skott gång på gång, så kommer man öka andelen ”en på hundra” mål emot sig.
4. Hantering av press. Elfsborg försöker tidigt pressa högt mot Blåvitt. Ett drag som Blåvitt har haft lite väl svårt att hantera. I teorin vill Blåvitt vara så pass skickliga att de kan spela sig ur den pressen och på så sätt komma förbi Elfsborg och få numerära övertag. I praktiken fungerar det inte lika väl och mycket av spelet fastnar och många bollar slarvas bort. För ett lag som säger sig vilja ha rätt mycket boll är det lite oroande hur svårt laget har för att hålla bollen inom laget. Å andra sidan är det ofta som många lås i ett lags spel som öppnas så fort ett lag sätter det spelet. Om tålamodet finns med att fortsätta nöta det spelet kan det på sikt löna sig ordentligt.
5. Giorgi Kharaisvili! Georgiern som lyfts fram som väldigt lovande fick göra sin första match från start för Blåvitt och för många blåvita var det första riktiga kontakten med en spelare som annars mest fått hoppa in mot slutet. Giorgi gjorde nog ingen besviken. Han är förvisso fortfarande en oslipad diamant, men det är samtidigt imponerande hur väl han ändå tycks ha kommit in i laget och taktiken. Han har ett riktigt styggt skott och är inte rädd för att använda det. Lägg på det en rätt fin passningsfot och vi har en spelare som kan göra mycket bra för Blåvitt. Och lagom till efter att jag skrivit allt ovanstående går Giorgi och gör matchens första mål!
6. Taktiskt rätt? Poya Asbaghi motiverar att byta Elias Omarsson mot Giorgi Kharaisvili med att han vill in bättre fötter på mitten och att där är Giorgi bättre än Elias som hotar mer i djupled. Man kan konstatera att Poya fick just precis det han ville ha. Sen kan man fråga om inte Blåvitt hade behövt det djupledsspelet också, men det är skoj att se att Poya får just den effekten han önskar med det bytet.
7. Taktisk passivitet? Att Blåvitt ser lite passiva ut är troligtvis ett resultat av taktiken och inte en inställningsfråga. Det Blåvita försvaret är väldigt kompakt när man försvarar, samtidigt är laget väldigt uppoffrande. Spelarna springer och ger allt när de behöver göra det, men spelar kanske lite mer resurseffektivt och jobbar helst inte i onödan. Inte bra för hjärtat som supporter, men kanske smart taktik? Blåvitt är trots allt rätt svåra att göra mål på och det kanske är fel att klaga på något som tycks fungera?

0 kommentarer

Adrian Pihl Spahiu @pihlbaoge2018-05-21 21:00:00