Sju Tankar efter IFK Göteborg –AIK ”Blir tydligt hur mycket trygghet han bidrar med”
Efter att i de första fyra matcherna ha släppt in första målet och hamnat i underläge, och gjort samma i cupmatchen mot Hammarby, kunde Blåvitt äntligen hålla nollan, och till sist även göra ett sent segermål.
1.Försvarsgeneralen
Mot Mjällby såg det väl i all ärlighet sådär ut, men mot AIK visade Mattias Bjärsmyr varför han har den meritlistan han trots allt har. Läser spelet föredömligt och ligger rätt och kan sprida ett lugn i backlinjen som är otroligt betydelsefull.
Kanske inte en spelare som syntes så jättemycket, men hans närvaro kändes. Hela backlinjen kändes tryggare.
2.Sana eller Paka?
Tycker det finns en tydlig trend i vilka matcher som Sana eller Paka ser bäst ut i. Sana är otroligt duktig på att hitta ytor mot lag som krymper ytorna, men behöver lite tid på sig att slå bollarna. Paka å andra sidan får svårt mot lag som minskar ytorna. Paka å sin sida är enormt duktig på att lura upp motståndare på läktaren när han får komma med fart. Tycker det finns både för och nackdelar med ett sådant par på plan. Fördelen är att det alltid finns en nyckel. Nackdelen är att en av spelarna ofta kommer ur matcherna också.
3.Rickard Norling
Jag tycker väl också att alla hånen mot Rickard Norling om hur de försöker kopiera Atalanta men totalt misslyckats är roliga, men samtidigt kan jag inte komma ifrån att jag tycker att Rickard är en av de bättre tränarna i Allsvenskan. Inför säsongen frågade jag mig hur AIK hade tänkt göra i år. De har en ganska gammal kärna i truppen och talangerna är unga. Norling väljer då att sätta in en massa unga spelare, har gett flest spelminuter till spelare under 20 av alla i Allsvenskan, och låta de gamla trotjänarna agera trygghet.
Sebastian Larsson får ta ett defensivt ansvar för att rädda upp misstagen hos de yngre spelarna, samtidigt som man jobbar med att sätta ett nytt spelsystem. En av de sakerna som jag alltid beundrade hos Sir Alex Ferguson var att han år efter år hittade sätt att förnya United. Trots att laget var mästare, så fortsatte de alltid utvecklas. Jag gläds åt AIKs motgång, men jag måste samtidigt säga att hade det varit Blåvitt som var i AIKs skor hade jag nog velat att vi gjorde samma.
4.Flera steg framåt
Jag har själv varit ganska aktiv i mina klagomål på spelarna under inledningen av Allsvenskan, men idag tycker jag man tar flera steg framåt. Inte bara för att det blir tre poäng, utan för att det är ett betydligt mer varierat spel. När spelarna kommer runt sin gubbe sätter de fart på bollen. De vågar spela den framåt. När spelarna släpper boll så släpper de inte spelet också. Anfallarna (oklart om det ens var några anfallare, men ni fattar) kommer ner, möter bollen, lägger som vanligt motlägget, men till skillnad mot ofta i tidigare matcher, så slutar de inte spela där, utan de tar snabbt ytan bakom backen som följer med dem upp. Det är klart att det är enklare mot AIK där backarna går upp rätt aggressivt i ryggen, men även tidigare motståndare har gett samma möjligheter utan att Blåvitt utnyttjat dem.
5.Dags att börja vårda sina rättigheter lite bättre?
Som stora delar av Blåvitt-twitter reagerade på kändes det minst sagt tröttsamt att lyssna på snacket i DPlays sändning. Jag hade redan klagat på att Stefan Ishizaki kommenterade Blåvitt-Elfsborg (känns ju väldigt fel att en snubbe som flera gånger hånat Blåvittklacken och spelat för just Elfsborg i flera år ska kommentera den matchen ett halvår efter att han lagt skorna på hyllan) och den här gången tas nya tag, ännu en gång av gamla spelare i Stockholmslag.
Jag kan köpa om man i en match mellan t ex AIK och Elfsborg lägger mycket fokus på AIK. Det är det populärare laget. Men när det gång på gång visas att Blåvitt är landets populäraste idrottsförening, när de populäraste lagen i landets två största städer möts, så känns det helt ärligt som ett rakt av dåligt affärsbeslut att lägga ett sånt jävla fokus på AIK. Det blir väldigt tydligt när de matchen igenom pratar om Eric Kahl som om det var självklart vem han är trots att han gjorde sin debut (vad jag kan hitta i alla fall) samtidigt om Emil Holm, som ändå varit med ett tag nu, benämndes som ”Nummer 23 i Göteborg” flera gånger. Nu är vi många som inte har så mycket val just nu, men så fort det blir publik på matcherna igen är frågan om det inte blir många som överger ett DPlay som verkar vara väldigt ointresserade av att prata om andra lag än Stockholmslagen. Just nu känns det mer som om de försöker göra en Big Brother tolkning av Allsvenskan än en seriös satsning på fotboll.
6.Skoj att ha dig tillbaka… eh?
Under inledningen av Allsvenskan har Blåvitts anfallsspel ofta sett lite trubbigt ut, och många har saknat Giorgi Kharaishvili. Idag gör han sin första match från start för året, och han inledde fint. Det var tydligt hur svårt han gör det för motståndarna med sin oberäknelighet och vilka ytor han skapar för framför allt Victor Wernersson som nog gjorde sin bästa match för säsongen så fort han fick tillbaka Giorgi framför sig.
Men sen kommer läget. När Giorgi helt fri med målvakten chippar bollen i bröstet på nämnde målvakt.
Förstå mig rätt, jag tycker Giorgi är viktig för Blåvitt, och han gör mycket mer nytta än onytta, men jävlar vad jag inte har saknat hans förmåga att bränna guldlägen med till synes nonchalanta avslut.
7.Ehm… rotation?
Om vi frågar t ex Hosam AIesh ifall han vill spela mot Norrköping så kommer han säkert ropa ja direkt. Fotbollsspelare vill spela. Och nu är det faktiskt ändå några dagars vila, så det kanske inte var det bästa exemplet, men det tåls ändå att tänkas på. Rickard Norling förklarar efter matchen att det störde laget att flera spelare är slut. Att det hårda matchandet tagit ut sin rätta på spelarna. Hur han kunde se hos flera spelare att de inte hade något mer att ge. Och då har AIK ändå roterat en del i laget. Hosam Aiesh har spelat nästan alla minuter Blåvitt gjort det senaste. Paka och Sana likaså.
Än en gång, förstå mig rätt. Det är inte så att jag vill peta någon av dessa spelarna. Tycker de gjorde det bra idag, och de är viktiga spelare för Blåvitt. Men det är många matcher nu. Blåvitt måste börja fundera på hur man ska hålla laget så fräscht som möjligt.
Eller är det något man redan tänkt på? Har man kanske lagt om träningen för att satsa på uthållighet i år när de såg lite vart det lutade i April?
Oavsett vilket, så är jag lite orolig för att det hårda matchandet kommer ta hårt på flera nyckelspelare snart. Hoppas att jag har fel.
