Sju tankar efter IFK Göteborg - Dalkurd 1-0 "Underbart Kaxigt"
Efter två uddamålsförluster reser sig Blåvitt igen och tar årets första seger på hemmaplan. Seger mot Dalkurd efter att Gustav Engvall – i sin första match från start sedan återkomsten – gjort matchens enda mål i slutet av första halvlek. Sju tankar efter matchen.
- Ojämnhet. Många spelare i Blåvitt står för väldigt bra aktioner ibland, för att i nästa stund ställa till det för sig ordentligt. T ex Amin Affane kan inbland slå pass som ingen annan förstår att ens finns, men slår i nästa ögonblick bort bollar onödigt. Sakor kan vinna bollar när det ser ut som om han är överspelad, men kan i nästa stund slarva bort bollen. Det kanske är framför allt det här vi behöver ha tålamod med. Låta spelarna hitta en jämnhet. Slipa bort det onödiga. Värdera situationer bättre.
- Fortsatta finjusteringar. Att Blåvitt fortfarande försöker lära sig hur laget ska spela är tydligt. Vi ser små taktiska justeringar hela tiden där laget försöker vrida och vända på spelet för att hitta helt rätt. Idag kunde vi se hur Andre Calisir som har en förvånansvärt bra passningsfot kommer upp mer och mer i anfallen. Om det är något som är här för att stanna eller om det bara var i den här matchen vi provade det återstår att se, men idag gav det Blåvitt en extra dimension i sitt anfallsspel.
- Modigt eller dumt? Tidigt i matchen märkte vi att Dalkurd har väldigt snabba anfallare som springer när de långa bollarna slås. Det vi vanligtvis ser lag göra då är att de flyttar hem sina backar lite för att hålla sig mer på rätt sida boll. Vad gör Poya Ashbagis Blåvitt? De flyttar upp backlinjen istället. Istället för att backa hem utnyttjar laget att Dalkurd har tre spelare som väntar på kontringar istället för att försvara, och försöker vinna mittfältskampen med backlinjen istället för att plocka ner anfallare. Det öppnar förvisso upp laget ännu mer mot kontringar, men det är samtidigt på något sätt underbart kaxigt och gör att Blåvitt kan bita sig fast på Dalkurds planhalva ännu hårdare.
- Vila med boll. Blåvitt har fortfarande svårt att ”vila med boll”. Blåvitt blir ibland lite väl stressade och slarvar bort bollar. Blev betydligt bättre i andra halvlek. Om det var för att Blåvitt hade ledningen, för att spelet blivit bättre eller om Dalkurd gjorde en sämre andra halvlek låter vi vara osagt.
- En offensiv Sakor. Vajebah Sakar har fått spela mycket bollvinnare på mittfältet men idag kändes det som om han fick ta en lite mer offensiv roll, och frågan är om inte det passar honom bättre. Blåvitt får en bättre press högre upp i banan, Sakor som ibland slarvar bort bollar gör det i mindre farliga lägen, samtidigt som han kommer i bättre lägen med sitt erkänt vassa skott. Speluppläggandet har aldrig varit hans starka sida, men i en offensivare roll får han driva boll mer på egen hand, och då kan han verkligen utnyttja sin fysik.
- Andra halvlek. Det kanske var för att Blåvitt hade lednignen, det kanske var Dalkurd som inte orkade mer. Men oj vad Blåvitt såg stabila ut i andra halvlek. Ledningen kändes aldrig hotade efter paus. Framför allt backlinjen såg riktigt stabil ut, men även presspelet högre upp i plan av mittfältarna satt som handen i handsken.
- Limegrön monstrositet. Å ena sidan är jag en förespråkare av att se matcher på plats. Men låt oss vara ärliga, väldigt få av oss har möjlighet att se 30 matcher per säsong på plats. På det så ska inte stickas under stol med att de allsvenska klubbarna får rätt mycket pengar av TV bolagen. Då är det helt bortom mig hur vi i Allsvenskan spelar med en limegrön fotboll. Live syns den helt okej, men när man som exilängel på vardagar är förpassad till soffan i på den felaktiga sidan landet så går det knappt att se bollen mot grön bakgrund. Speciellt om solen lyser på. Den bollen måste bort snarast. Det är ett rejält hot mot kvaliteten på Allsvenskan som liga.
Adrian Pihl Spahiu @pihlbaoge2018-04-19 21:15:00
