IFK Göteborg - Djurgården
1 - 4

Sju tankar efter IFK Göteborg – Djurgårdens IF (1-4)

IFK Göteborg faller tungt mot Djurgården i en match med känslorna i fokus. Stormötet på Gamla Ullevi slutade i förnedring för Blåvitt efter ett rött kort och fyra mål i baken. Här kommer sju tankar efter den blåvita premiären 2024.

1 – Vårsolen värmde, vintern var glömd
Låt oss trots allt inleda positivt. Marsch från Götaplatsen, ett sedan länge utsålt Gamla Ullevi och ett vårväder som får sommaren att inte kännas så långt bort ändå. Allsvensk premiär och gatorna fyllda av öldrickande kamrater. Det har man saknat. Lägg därtill ett makalöst tifo från tifogruppen, Joel Alme och en magisk stämning. Det spelas Allsvensk fotboll i Göteborg igen och det är rätt jävla fint ändå.

2 – Elefanterna i rummet
Det är oundvikligt att inte beröra det, Kolbeinn Thordarssons röda kort. Det är helt förkastligt att gå in på det sättet så tidigt i en match där man precis fått sitt gula kort. Det agerandet kostade Blåvitt matchen, som annars var det klart bättre laget fram till utvisningen.

Nu när det är avklarat, Glenn Nyberg är också en elefant i detta rummet. Precis som Gustav Svensson var inne på i halvtidsintervjun kanske man kan släppa saker i en match som denna. Det kanske också går att vara konsekvent i sina ageranden och försöka att så mycket som möjligt inte påverka en match med sina domslut. Thordarssons första gula kort är inte ett gult kort, framförallt inte i en premiär på Gamla Ullevi mellan två av Sveriges publikmässigt största lag. Glenn Nyberg tappade tidigt denna matchen och det är synd att det återigen blir så i en viktig match.

3 – Att låta det rinna i väg
Ett stort problem i IFK Göteborg är den återkommande tendensen att skämma ut sig när man förlorar fotbollsmatcher. Trots en sprakande inledning, där Blåvitt imponerar, förlorar man alltså matchen med 4–1. Det ska inte vara nödvändigt, med tanke på att man inte heller skapar en enda farlig målchans i den andra halvleken. Då kan man faktiskt försöka stänga matchen istället, försöka att inte skämma ut alla de människor som offrar så mycket tid för den här klubben. Att överhuvudtaget ge Djurgården en möjlighet att sjunga “Glad påsk-ramsan” är under all kritik. Det får inte hända i en allsvensk premiär och det är detta som är så extremt talande för att IFK Göteborg har en oändligt lång väg tillbaka till toppen. Det hade aldrig hänt ett topplag i Allsvenskan.

Ett hjärnsläpp, ett rött kort, ska inte räcka för att få det att se ut som att Djurgården är från en högre rankad liga resten av matchen. Det var samma visa i Svenska Cupen, Djurgården vann med 3–0 trots att det egentligen var en ganska jämn match. Detta är inte värdigt IFK Göteborg och den självinsikten måste nå den sportsliga ledningen. Det får inte fortsätta såhär.

4 – Vem ska göra målen?
Detta har varit den återkommande frågan runt IFK Göteborg sedan Marcus Berg lade av, eller snarare sedan han började bli skadebenägen. Ändå slutar det med att Blåvitt går in i en allsvensk premiär med Gustaf Norlin som startande forward. Laurs Skjellerup är visserligen skadad, som är tänkt att vara nummer 1, men det är ett kvarstående frågetecken hur detta transferfönster prioriterats. Det är smärtsamt tydligt i inledningen av matchen att det inte finns en tilltänkt målskytt. Bollinnehavet finns där, inläggen kommer, men det finns överhuvudtaget ingen i boxen som förvaltar det. Då ska det till en överprestation från Arbnor Mucolli eller ett långskott från Andreas Pyndt för att göra mål och det är rätt svagt att gå in i en allsvensk säsong med det som realitet.

5 – Malicken
Det är inte direkt synligt att Blåvitt spelar med en man mindre på innermittfältet i 65 minuter av matchen (självklart påverkar det resultatet och att Djurgården får ett övertag men det är inte min poäng). Det finns nämligen en 18-årig malier som springer runt på det där innermittfältet och täcker ytor som en annan Alhassan Yusuf. Han är dessutom den spelare som driver upp tempot när han får bollen, och den spelaren som trycker på för att Blåvitt faktiskt gör ett mål idag. Malick Yalcouye är en fantastisk fotbollsspelare och det ska bli riktigt spännande vart den här våren kan ta både honom och IFK Göteborg.

6 – Synd för Elis
Att 18-årige Elis Bishesari fick chansen mellan stolparna är såklart roligt för honom. Det hade kunnat bli en fantastisk möjlighet för honom, och det syns att han egentligen klarar av rollen. Han klarar av spelet med fötterna flera gånger bättre än Dahlberg vilket ger Blåvitt flera nya dimensioner i sitt uppbyggnadsspel. Däremot är det svårt att påstå att det blev särskilt bra, med tanke på att han släppte in fyra mål. Det är inte bra för hans självförtroende, trots att han egentligen inte kan lastas för något av målen. Jag tror, på gott och ont, att Anders Kristiansen kommer få chansen i nästa match. Synd för Elis helt enkelt.

7 – Framtiden?
Det var trots allt en premiär där man inte kunde förvänta sig tre poäng. Däremot blir det oerhört viktigt hur den här säsongen utvecklar sig. Halmstad borta i nästa match blir kanske den riktigt stora prövningen, för här finns det faktiskt inga utrymmen för ursäkter, undantag eller poängtapp. Blåvitt måste ta sina poäng under vårsäsongen och visar man inte att man enkelt kan vinna mot ett Halmstad som ser svaga ut kan detta återigen bli en tuff och lång säsong. Ladda om, glöm detta och krossa Halmstad. Allsvenskan 2024 är ung!