Sju tankar efter IFK Göteborg - Elfsborg 2-2 ”Hur väl utvecklad är spelidén egentligen?”
Blåvitt tog emot bottenlaget Elfsborg på Gamla Ullevi i en match som på förhand såg rejält ångestladdad ut.
Blåvitt har som bekant gjort en oväntat svag säsong och en del supportrar tittar ängsligt mot bottenstriden och hoppas få se Blåvitt öka avståndet ner lite. För Elfsborgs del är bottenstriden – inte helt oväntat kanske – mer påtaglig, och poängen måste börja komma in snart om inte laget ska riskera att åka ur. När domare Al Hakim till sist gör en av få saker rätt under matchen och faktiskt blåser av så lämnar lagen med varsin poäng, men frågan är om inte Elfsborgs kris växte betydligt mer än Blåvitts, efter att laget tappat 2-0 till 2-2.
Sju tankar
- Ett kostsamt beslut. Pontus Dahlberg gjorde ingen fantastisk vårsäsong, och även om han inte var direkt dålig räddade han inte några poäng för Blåvitt heller. När han lämnade valde Blåvitt att ge reservmålvakten Erik Dahlin chansen, med Tom Amos som back up. Ett beslut som har kostat Blåvitt poäng. Idag är det en rejäl tavla vid 1-0 målet, och ett ganska konstigt agerande vid 2-0 också, även om Dahlin kanske inte ska lastas för det målet själv. Efter det håller Dahlin ensam på att ge Elfsborg 3-0 genom att passa en Elfsborgsspelare som står ensam utanför straffområdet. Vet inte hur mycket Blåvitt tror på Tom Amos, men känslan är att Dahlin snart har spelat sig ur startelvan.
- Outnyttjade ytor. Elfsborg ger Blåvitt under matchen rätt stora ytor på mittfältet. Framför allt Oldrup Jensen får mycket yta framför sig, men av någon anledning verkar han inte vilja ta den ytan utan försöker istället slå väldigt långa bollar. Nu ska det erkännas att Blåvitts långa bollar ut på wingbacksen där man söker ytan bakom motståndarnas ytterbackar varit ett väldigt effektivt vapen för Blåvitt under året, men känslan är att laget är lite lättlästa där. Motståndarna kan ge Blåvitts defensiva mittfältare rätt mycket yta för de vet att Blåvitt inte kommer ta till vara på den. Och det är en tydlig svaghet i spelidén i min mening, och jag börjar fundera på hur väl utvecklas spelidén verkligen är?
- Al Hakim. Al Hakim har väl mer eller mindre en stående punkt på sånna här listor varje gång han dömer numera. Allsvenskan har inte sett någon gå från hyllad till värdelös så fort som Al Hakim sedan Pär Ericsson flyttade från Gais till Blåvitt. Om vi bortser från de rena misstagen, som missade straffar, feldömda straffar, missade offside, påhittade offside och så vidare så väljer han också att gå i fällan av att försöka hålla ”hög nivå”. Ett uttryck som jag direkt spyr på. Domare som vet att det är en viktig match och ska låta ”spelarna spela” och blandar ihop farligt och fult spel spel med hårt spel. Att gå in hårt axel mot axel är hårt spel. Att sparka undan benen för att stoppa kontring är fult spel. Att flyga in med dobbarna före är farligt spel. Sånt ska rendera i kort. Även om det är plast-derby. Även om det är femte minuten.
- Midjehöjd på första stolpen. Alla som sett Blåvitt vet precis vad jag menar med den frasen. Det är hörnorna. Framför allt Giorgis hörnor. Gång på gång på första stolpen. Ofta står Söder där och försöker klackskarva. Alltid utan framgång. Kan vi lägga ner hörnorna i midjehöjd på första stolpen snart?
- Passfint, passfint och passfint. Något som blir tydligt när Blåvitts spel låser sig är att spelarna håller boll för länge. Och när det står riktigt stilla som det gjorde stora delar av dagens match, så står spelarna stilla med bollen, passfintar, passfintar och passfinter en gång till innan de slår en rätt svag pass som ofta hamnar hos motståndarna. Blåvitt hamnar tyvärr på tok för ofta i situationer där spelarna inte hjälper varandra, utan drar ner varandra. Där bolltempot dras ner för att ingen visar sig. Eller, som vi tyvärr såg ofta idag, att spelare faktiskt försöker ta yta, men bollhållare ändå tar för lång tid på sig. Ska Blåvitt kunna nå de höjder alla ändå verkar överens om att vi vill att Blåvitt ska nå måste man rycka upp sig där.
- Oväntat regn? De som såg Blåvitt spela idag måste ha kliat sig i huvudet och undrat om laget helt missat att det regnade. En gång är ingen gång men Blåvitt slog gång på gång bort bollar som fastnade i det blöta gräset. Att vilja spela längs marken är en fin ambition, men det blev tydligt att Blåvitt inte kunde spela de långa passningarna längs marken som de ville på den blöta planen, och det verkade inte riktigt finnas något svar på den problematiken. Laget såg ut att vara helt tagna på sängen av att deras passar fastnade. Hur kan de inte ha varit bättre förberedda på det scenariot?
- Inställning. Jag tycker väl inte att Victor Wernersson alltid varit helt klockren, men det är väldigt uppfriskande med en spelare som faktiskt gör det som det är sagt att ska göras. Det var tydligt att övriga laget hängde rejält med huvudena vid 0-2, men Victor fortsatte löpa upp och ner längs sin kant och visade goda intentioner. Även om hans förmåga kanske inte alltid är på den nivån han och vi vill att den ska vara så är hans ambitioner där. Och det är värt en del, speciellt i dagens Blåvitt. Sen ska hela laget ha beröm för hur matchen avslutas. Jag vet andra matcher där Blåvitt reducerat eller kvitterat och man sett spelare fira målet, något som frustrerat mig enormt. Så var det inte idag. Vid både 1-2 och 2-2 tog spelarna bollen, och försökte få igång spelet fort för att kunna göra fler mål. När knutarna väl släppte mot slutet var det tydligt att spelarna inte var nöjda med bara en poäng utan gick för seger, och den inställningen är värd mycket. För att inte tala om hur mycket värd upphämtningen kan komma att bli. Ett riktig slag i ansiktet på Elfsborg, samtidigt som Blåvitt visade att de faktiskt kan ta sig tillbaka in i matcher efter att laget kollapsat.