Sju tankar efter IFK Göteborg – Häcken ”Blåvitt bättre, men tappar ändå poäng mot bottenlag”
Blåvitt-profiler i båda lagen. Dahlberg, fostrad i Blåvitt och utlånad till Häcken räddade kvartersklubben flera gånger i matchen

Sju tankar efter IFK Göteborg – Häcken ”Blåvitt bättre, men tappar ändå poäng mot bottenlag”

Blåvitt som hade behövt börja vinna matcher gjorde en bättre insats än på länge, men tappade ändå poäng efter 1-1 mot Häcken.

1. Hörnflaggan
Den här helgen har dominerats av de sorgliga nyheterna att ’Bebben’ Johansson lämnat oss. Inför matchen höll Blåvitt en liten hyllning av ’Bebben’. Ett tal hölls, en applåd där Blåvita över hela landet deltar på distans. Det var ett fint tal. Men det som verkligen satte igång vattenverket i ögonen var när en krans, ett foto på ’Bebben’ och en blåvit halsduk som ligger vid hörnflaggan där den ikoniska bilden på ’Bebben’ som vilar på hörnflaggan var tagen.

2. Ett steg framåt, ett steg bakåt.
Blåvitt såg inte speciellt bra ut mot vare sig Degerfors eller Halmstad och förtjänade i ärlighetens namn egentligen inte att vinna någon av de matcherna. Mot Häcken blev det ännu ett kryss, men det var helt klart en match som Blåvitt förtjänade att vinna. Tyvärr har ju Häcken lånat in Blåvitts gamle stortalang Pontus Dahlberg som var en vägg i mål.

Blåvitt är ganska defensiva men farliga på kontringarna. I första halvlek skapar Häcken i princip inte något alls, samtidigt som Blåvitt har flera riktigt farliga lägen där det bara är en storspelande Dahlberg som håller laget kvar i matchen.

Med det sagt så går Blåvitt fortfarande i gamla fällor. Det känns någonstans väldigt självklart att Blåvitt, som var skitstabila på hörnorna tidigare i matchen, går bort sig totalt när hörnan är feldömd. Det är som om laget helt tappar fokus efter den typen av beslut emot sig. Simon Thern står kvar och ropar mot Ekberg när Häcken istället tar ledningen.

Och efter målet går Blåvitt såklart tillbaka i samma gamla mönster. Laget blir stillastående, slarvigt och omständligt. Från att känslan var att Blåvitt hade full koll på matchen gick känslan till att en poäng var långt borta. Allt för att man inte kunde hålla fokus efter en domartabbe.

3. Årets fynd
Nu har Kolbeinn Sigthorsson förvisso varit mållös sedan matchen mot AIK, men det är väldigt tydligt att han har mycket fotboll i sig. Otroligt stark i duellerna, men har fin teknik också. Idag ordnar han straffen som Blåvitt kvitterar på också. Så som Kolbeinn spelar just nu är han ett av årets stora fynd i hela serien.

4. Vart är vi på väg?
Sex poäng på fem matcher är inte ett poängsnitt som imponerar direkt. Det var många som hade större förhoppningar på det här laget inför säsongen. Samtidigt ska sägas att det egentligen bara är Degerforsmatchen som är en stor plump i protokollet.

För sanningen är den att även om Blåvitt hade höga förväntningar på sig inför säsongen så var de flesta också överens om att det är när Berg och Wendt kommer efter EM som Blåvitt får in den där spetsen som satt förväntningarna.

Vi har länge sagt att våren för Blåvitts del handlar om att hänga med, att se till att inte ligga allt för långt bakom när serien tar paus. För sen kommer Berg och Wendt. Sen är Calle Johansson, Jakob Johansson, Patrik Karlsson Lagemyr m.fl. tillbaka från skador.

Hade Blåvitt vunnit mot Degerfors som man skulle hade vi legat på nio poäng nu. Det var den matchen som var den stora missräkningen. Nu är det Kalmar på onsdag, Sirius måndagen efter det och en avslutande match mot Djurgården kvar innan uppehållet. Kan Blåvitt ta 7 poäng på de matcherna är känslan ändå den att laget satt sig i ett bra läge inför fortsättningen.

Vi ska trots allt komma ihåg att utan publik har hemmaplansfördelarna nästan raderats ut, lagen kryssar mer matcher, men framför allt har lagen generellt sett tagit färre poäng sedan Coronan bröt ut.

5. Oklar identitet
Häcken har i många år slagits med Frölunda om rollen att vara Göteborgs motsvarighet till BP. Ungdomslaget som tagit sig till elitfotbollen. Med stora vinter från Gothia Cup och fina försäljningar av spelare samtidigt som övriga Göteborgslag underpresterat i flera år har Häcken fått en möjlighet att etablera sig som ett Allsvenskt lag.

Mycket av det har man byggt på att vara laget som ger spelare chansen i en trygg miljö tillsammans med spelare från den egna akademin. I Häcken kunde spelare som misslyckades i Blåvitt, t ex Anders Vasques, Andreas Drugge och Mattias Ranegie få en andra chans i en miljö där kravnivån inte alls var lika hög.

Vill man vara snäll kan man säga att Faltsetas passar in något av ovanstående idag. Och Gustav Berggren är en egen talang. Annars är ironiskt nog, Häckens bästa spelare fostrad i Blåvitt. 

En titt på Häckens trupp och startelva gör det tydligt att Häcken inte längre är ett lag som tar fram egna talanger. Istället har man positionerat sig själva som den nyrika utmanaren.

Just nu ligger laget på nedflyttningsplats och Gothia Cup är inställt för andra året i rad. Gais-talangen Irandust verkar inte bli såld alls. Häcken har sakta men säkert försökt ändra sin identitet, och just nu undrar jag om inte det kan komma att bli ödesdigert för dem. Laget är inte längre en talangfarbik, och om inte Gothia Cup repar sig och kommer tillbaka stort 2022 tappar man den intäktsskällan som gett föreningen möjligheten att sattsa sportsligt. 

Personligen byter jag gärna ut Häcken mot Gais. Det hade varit gött med riktiga derbyn igen. Och Gais vet sin plats. De hymlar inte med att deras stora ambition är att kunna knipa en match mot Blåvitt per år.

6. Måste hålla fokus
Det är inget nytt, och därför blir det så frustrerande att se Blåvitt göra om samma sak match efter match, men laget måste verkligen hitta ett sätt att hålla fokus när det inte går rätt. Som jag nämnde i punkt 2. Det var skrivet i stjärnorna att Häcken skulle göra mål på en feldömd hörna. I samma ögonblick som man ser Simon Thern skrika mot Ekberg så visste alla som följt Blåvitt de senaste åren att nu är laget inte fokuserade. Och det blir tyvärr ofta så för Blåvitt. Ett domslut fel, ett mål emot, en stolpträff. De sekvenserna sätter orimligt stora spöken i huvudet på spelarna i Blåvitt. Ibland ser det nästan ut som om laget är helt tagna på sängen av att ligga under i en match. Det ser ut som om hela laget ängsligt tittar mot bänken och frågar sig ”Vänta lite, det här var vi inte beredda på?”

7. Det blir inte seriöst
Jag vet, jag har klagat på Discovery förr. Är det inte deras sändning så är det deras experter det är fel på. Men det blir uppriktigt provocerande. Redan inför matchen när de har ett inslag med Jeremejeff blir det tydligt att produktionen görs av Stockholmare för en okunnig publik. Hela dramaturgin gör det så otroligt uppenbart att det är samma företag som gör Paradise Hotel (fel reality serie visade det sig i efterhand) som nu äger rättigheterna till Allsvenskan. Man förminskar ner hela Hisingen till Eriksbergskranen och Jeremejeff. Det blir ju lite som om jag skulle säga att ”Det blir inte mer Södermalm än Högalidskyrkan och Zlatan Ibrahimovic”.

Men det är ju bara en liten aptitretare på den rakt av förolämpande okunnigheten som man gång på gång visar upp inför publiken. Senare i uppsnacket börjar Alexander Axen, som efter flera år i Gais trots allt vet bättre, svamla om att Blåvitt inte får spela på ”riktiga Ullevi” innan kommentatorerna under matchen uttrycker någon slags förvåning över att en Hisingspojk som Tolinsson spelar i Blåvitt istället för Häcken.

De som jobbar på Discovery måste vara de enda på planeten som missat att Blåvitt är Hisingens populäraste lag, utan konkurrens.  Det är liksom inte ens nära. Och alla vet det.

Men allt det här är ändå ingenting mot den totala respektlösheten som Alexander Axen visar upp efter matchen när studion pratar om hyllningarna till ’Bebben’ innan matchen och Axen drar en helt otrolig monolog om hur klubbarna måste bli bättre på att hylla spelare när de fortfarande lever.

Blåvitt har en läktarsektion som heter Bebbens hörna, det finns flera läktarsånger om Bebben trots att det är 50 år sedan han senast var aktiv i IFK Göteborg. ”Heja Blåvitt” som länge var inmarschlåt och som fortfarande är mållåt har en vers som går ”Vi ska minnas Bebben Johansson i alla våra dagar”. Förra året var ’Bebben’ med i blåvitts lansering av matchtröjan, han var med och invigde Gamla Ullevi. Det finns tröjor i Blåvittshoppen med ’Bebben’ på.

Och vad fan, kolla hur Hammarby hanterat Kennedy, och gnagaren Lennart Johansson fick trots allt en pokal döpt efter sig långt innan sin död. 

Att efter en match där Blåvitt tagit farväl av sin störste profil genom tiderna börja snacka om att klubbarna är för dåliga på att hedra sina legender när de lever (det spelar ingen roll att Axen sedan försökte lägga fram det som om att han pratade i generella termer, tillfället är så urbota dåligt valt) är så otroligt historielöst och respektlöst.

Och otroligt ”in character” för Axen. För respektlös är nog hans främsta kännetecken.

Jag minns min första upptaktsträff som medierepresentant, där han avbröt flera intervjuer för att han ville snacka lite privat med spelare och ledare. När jag intervjuade Jiloan Hamad tvingades Hamad be om ursäkt å Axens vägar efter att Axen mitt i intervjun gått emellan oss för att snacka skit med Hamad.

Att ha en person som Axen i studion blir inte seriöst.
 

Adrian Pihl Spahiu @pihlbaoge2021-05-08 19:00:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg