Sju Tankar efter IFK Göteborg –Häcken ”Kunde lika gärna slutat med nio spelare per lag på plan”
Blåvitt som vann vårmötet på Bravida Arena tar emot Häcken på Gamla Ullevi i ett läge där båda lagen står på samma poäng och behöver vinna för att få häng på lagen ovanför. Matchen slutade dock 0-0, ett resultat inget av lagen lär vara speciellt nöjda med.
1.Nykomponerad backlinje. Igen.
Med André Calisir avstäng och Toko skadad tvingas Blåvitt ställa upp med en ny backlinje än en gång. Den här gången får Emil Holm göra sin första Allsvenska start på högerbacken samtidigt som Sebastian Eriksson går in som mittback. Å ena sidan är det här ett tydligt tecken på att truppen är för tunn, när det måste komponeras nytt varje gång vi får skada eller avstängning, å andra sidan känns det som om spelsättet sitter så pass bra för truppen nu att det nästan går att slänga in vem som helst, var som helst, och det funkar ändå. Både Sebastian Eriksson och Emil Holm gör två fina insatser idag.
2.Två steg framåt, ett i sidled.
Efter den senaste matchen mot AIK fick domaren hård kritik i de flesta kanaler där två grova misstag avgjorde matchen. Efter det var jag väldigt kritisk till att domaren valde att blåsa för saker han inte kunde se. Dels för att han hade dålig position, dels för att det inte fanns något att se. En annan sak jag varit väldigt kritisk mot hela säsongen är bristen på konsekvens i besluten.
Inför dagens match fanns en viss skepsis på vissa håll mot att matchens domare har tidigare band till Häcken. Men Bojan Pandzic vill inte stå i centrum. Tvärt om. Idag riskerade han ingenting. Och blåste knappt för någonting heller. Armbågar i ansiktet? Ingen fara. Hoppa in med dobbar och sträckta ben? Kör på. Bojan var både konsekvent och blåste bara för saker han såg tydligt. Han blåste knappt alls med andra ord.
Helt ärligt, den här matchen hade lätt kunnat sluta med bara nio spelare på plan för båda lagen. Det är ju också ett resultat av att det redan tidigt i matchen gjordes tydligt att Bojan inte ville varna i onödan.
Ironiskt nog är det en situation där domaren faktiskt dömer rätt som han får mest kritik för. (Det ska enligt regelverket inte bli frilägesutvisning ifall domaren ger fördel av boll. Om den regeln är bra eller inte lämnar vi osagt, men i och med att domaren ger fördel så får han inte sen ge rött kort.)
Jag tycker fortfarande många beslut var konstiga, men måste ändå ge Bojan credd för att han var konsekvent i att fria de brandgula korten alltid blev gula såväl som sin ovilja att vara inblandad i matchavgörande situationer.
3.Jobba med disciplinen.
Jag tycker Blåvitt gör många saker bra idag, men disciplinen måste man nog ändå jobba med. Även om både straffen och utvisningen i förra matchen var felaktiga så går det inte att komma ifrån att Calisir gav AIK spelarna möjligheten att filma så som de gjorde.
Idag var det Kristoffer Da Graca som har lite att fundera på när det gäller hans disciplin. Hade inte bollen rullat vidare till en Häckenspelare så att domaren dömde fördel hade Da Graca troligtvis fått rött kort i minut 30. Även om jag förstår att det går snabbt och du inte hinner fundera på besluten speciellt länge innan du tar dem så går det inte att komma ifrån. I det läget är frågan om det inte är bättre att ta 0-1 än att spela med en man mindre i 60 minuter.
Tyvärr blir det den situationen som biter sig kvar i minnet i en match där Kristoffer Da Graca i övrigt är väldigt bra.
4.Gamla Ullevi…
Det är en trött punkt att ta upp, jag vet, men jag är samtidigt Arkitekt och det är väl en yrkesskada, men Gamla Ullevi är verkligen en värdelös fotbollsarena. Idag är det långt ifrån fullsatt (13 500 på plats) men likväl hann jag inte ens gå på toalett i paus, än mindre köpa något att dricka. Att tömma läktarna tar så lång tid att jag på riktigt tror att många hade dött vid en eventuell brand på läktarna, och med polisens lite gnälligare riktlinjer för dagen stod många kvar utanför när matchen drog igång.
5.Hur gör vi för att inte spela polisen i händerna?
Det är nog få som missat att det finns en stor konflikt i Sverige mellan supportrarna och SEF på ena sidan, och polisen på andra sidan gällande ”villkorstrappan”. Inför dagens match beslutade polisen att tyger större än 100x100 cm inte fick tas med in på arenan. En kanske inte helt genomtänkt formulering sett till att, som många påpekat på t ex Twitter, de flesta jackor rent tekniskt sett ska förbjudas då.
Det finns många olika lager i frågan. För det börjar ju nå en punkt där ”säkerhetsarbetet” runt matcherna blir ett problem för vanlig publik. Jag har själv upplevt två scenarion där ”vanlig sittplatspublik” blir lidande. En gång när jag spelat korpmatch på Heden och inte fick gå in med min träningsväska, en gång med en jurist som inte ville/kunde öppna sin väska med hänsyn till sekretess.
Sen har vi incidenter som när Malmösupportrar anmält visitationen i Borås för att vara så intim att den rakt av varit ofredande. Oavsett vad man tycker om pyroteknik och liknande så vill jag ändå påstå att oskylda allt som oftast är de som bli mest lidande.
Men även om vi ser förbi de hårdare och hårdare reglerna kring visitation och hur det påverkar i princip alla som går på fotboll negativt på ett eller annat sätt, så har vi frågan om hur fotbollsrörelsen ska hantera problemet. Idag hölls första 10 minuterna tysta för att markera hur det skulle vara utan en engagerad publik, och efter det var det i princip en bengal tänd nästan hela matchen som ett långt finger mot ordningsmakten med det underliggande budskapet ”Ni kan ändå inte stoppa oss”.
Jag vet helt ärligt inte vilken metod som är bäst, för det känns som om båda två kan spela polisen i händerna. Tomma läktare målas upp som lugna läktare, och motstånd blir ett ”bevis” på att hårdare tag krävs. Det enda jag vet med säkerhet är att polisens metod där de själva för dialog med sig själva om vad som ska göras utan att prata med de aktiva i fotbollsrörelsen historiskt sett inte varit speciellt effektiv.
6.Glömde vi änglarna den tredje gången?
Vad är grejen med att Snart Skiner Poseidon bryts av innan vi sjunger ”För vi glömmer aldrig Änglarna” en tredje gång på slutet? Det är en sak att musiken dör, men vi andra som kan Snart Skiner Poseidon i sömnen verkar bara ha accepterat att vi inte kör den tredje gången.
Stora steg har tagits och tas fortfarande
När resultaten inte riktigt går vägen är det lätt att glömma vilka steg som tagits och fortfarande tas. Med försluter mot Hammarby och AIK, 0-0 mot Häcken och en mindre imponerande seger mot Sirius är det lätt att känna att Blåvitt tappat lite av vårformen, men jag vill ändå påstå att laget fortfarande tar väldigt stora kliv framåt.
Om ni har möjlighet att se om matchen, titta på hur spelbara nästan alla i Blåvitt är hela tiden. Hur spelarna vågar spela varandra trots att de är pressade, för de vet att de kan hantera situationerna. Till och med en spelare som August Erlingmark som för ett år sedan såg ut som en brunkare ser väldigt trygg ut med boll och visar prov på fina fötter.
Bra insatser är bara värda så mycket när laget inte vinner, men det är ändå skoj att se att spelet fortfarande utvecklas och att laget fortfarande tar steg framåt.
