Sju tankar efter IFK Göteborg - Halmstad (1-1) “IFK Göteborg och föreningens medlemmar förtjänar att vara där vi är”
Linus Carlstrand kvitterar mot Sirius och lämnas sedan utanför truppen?

Sju tankar efter IFK Göteborg - Halmstad (1-1) “IFK Göteborg och föreningens medlemmar förtjänar att vara där vi är”

Efter att ha tappat segern i slutsekunderna mot Häcken trodde många att Blåvitt var på gång, men så blev det inte. Säsongen ser allt mörkare ut för Blåvitt där Billborn fortfarande inte vunnit som tränare för Blåvitt i Allsvenskan. Och vi medlemmar har nog helt ärligt bara oss själva att skylla. 

1. Det är för oprofessionellt
Något som lever med mig från säsongen 2023 är att när Jens Askou kommer till Blåvitt så kritiserar han direkt att det är för oprofessionellt i föreningen. Och jag köper verkligen det, även om det kanske också är ett sätt att skaffa sig ovänner. 

Idag är det ett tillfälle, rätt tidigt i andra halvlek, när topplocket går för mig, och folk runt mig på läktaren undrar vad jag blir så sur över. Det är den där professionaliteten som jag blir sur över. Målvakt Karlström får bollen från August Erlingmark, tar några steg med den, är rätt ohotad, ska spela vidare till Gustav Svensson och för att Blåvitt ska byta kant och försöka från andra hållet. Först och främst tar det på tok för lång tid att göra den förflyttningen. Den bollen ska gå på en lina över. Nu hinner Halmstad lunka över och fortfarande vara i rätt positioner. Men det är framför allt Karlströms pass till Gustav Svensson som förkortar mitt liv med flera år. Helt jävla ohotad lägger han bollen BAKOM en helt omarkerad Gustav Svensson som måste stanna, vända sig om, ta emot bollen, och vända upp igen. Där fick Halmstad två sekunder att lägga in pressen och flytta över helt gratis för att vår målvakt är slarvig. 

Det är absolut inget matchavgörande misstag, det påverkar egentligen matchen väldigt lite, men att spelarna i IFK Göteborg inte ens kan göra en så enkel sak bättre säger fan allt om varför IFK Göteborg är ett bottenlag. 

Folk pratar om kravbild hit och dit, men ska man ställa krav är det här vi måste börja. 

2. Den moderna fotbollen
Efter matchen pratar jag med min stolsgranne om att jag tycker rörelsen är för dålig i Blåvitt. Jag saknar spelare som Robin Söder som skapade ytor åt sina medspelare. Och min bänkgranne svarar enkelt, koncist och med huvudet på spiken.
Det syns inte på spidern.

I podden Hunden Katten Glassen så är Mattias Bjärsmyr lite inne på samma spår. Som mittback är det ofta bättre att se till att båda missar en nick så att bollen går ut till inspark, men ska du se bra ut på spidern ska du vinna nickduellen och riskera att tappa en andraboll. 

Och i en värld där spelare allt mer scoutas baserat på deras statistik så är det kanske inte konstigt att spelarna väljer att göra det som får dem att se bra ut och inte det som är bra för laget. Det blir lite av en självuppfyllande profetia också. Lag värvar spelare som ser bra ut i spidern, och de spelar på ett sätt som ser bra ut i spidern för att de vill kunna sälja sina spelare vidare och spelarna vill spela på ett sätt som ser bra ut i spidern. 

Det kanske är en icke-observation, men tanken slog mig och biter sig kvar.

Kanske ser vi inga spelare som öppnar upp ytor för sina medspelare för att det inte är värt att öppna upp ytor för sina medspelare i den moderna datadrivna fotbollen?

3. IFK Göteborg förtjänar att vara där IFK Göteborg är. 
Den bittra verkligheten är den att IFK Göteborg förtjänar att vara där IFK Göteborg är. Efter förra årets hårt kritiserade säsong (och då ska ni veta att Blåvitt 2024 kommer ha väldigt svårt att spela ihop de 34 poäng Blåvitt 2023 spelade ihop…) skrev jag ner en hel del frågor inför medlemsmötet. En av frågorna handlade om mandatfördelning och vem som gör vad, och vilken roll det är tänkt att Sportrådet skulle fylla

De frågorna är fortfarande relevanta och det faktum att vi medlemmar tyst accepterat att vi aldrig fick svar på de frågorna säger ganska mycket om ganska mycket. 

Vi medlemmar i IFK Göteborg såg att föreningen styrdes med väldigt oklara rollfördelningar och mandat, men vi stod tysta och hoppades att de lärt sig av sina misstag. 

Vem gav Stahre fortsatt förtroende efter genomklappningen hösten 2022, och vem valde att sparka honom tre veckor innan säsongsstart 2023 till exempel. 

Nu vet vi ju inte exakt vad som har hänt, men vi vet att under årets säsong så har Ola Larsson, som på pappret är den som ska ha mandatet över truppens sammansättning, gjort klart med en anfallare, som tackat av sina hemmasupportrar, och sedan stoppades övergången av någon annan. Uppenbarligen är det fortfarande väldigt oklart vem som har vilka mandat i föreningen. Uppenbarligen har inte tillräckligt gjorts för att rätta till den allvarliga bristen.

Det hette att korrigeringar gjorts, och medlemmarna köpte det rakt av utan motfrågor. 

4. Det är för oprofessionellt 2
Titta på Halmstads ledningsmål. Sättet som Blåvitt tappar ett inkast till en kontring emot är så bottenlöst dåligt. Jag vet helt ärligt inte vad mer det finns att säga om det målet. Starta klippet när inkastet går, släng på lite Benny Hill musik, kör några repeats av Bagers bolltapp och Erlingmarks “brytning” så har du ett klipp som skulle kunna gå viralt. 

Att i det läget Blåvit är, släppa in den typen av mål…

Det är lag som åker ur som gör det. Helt ärligt. Det målet förtjänar en nedflyttning, så bottenlöst dåligt är det att släppa in det. 

5. IFK Göteborg förtjänar att vara där IFK Göteborg är 2
Efter att valberedningen föreslagit omval över hela banan av sittande styrelse med en utvärdering på några rader så var vi ändå några som inte kände att det räckte. Det var för många obesvarade frågor. Vi fick aldrig svar på vem som hade vilka mandat, hur besluten togs, och på vilka grunder de togs. 
Vi ville se en bredare rekrytering och en bättre kommunikation om hur man ser på styrelsens arbete från valberedningen. 

Inför årsmötet gjordes också en intervju med Anders Almgren som året innan lämnat styrelsen där Anders förklarade att han lämnat styrelsen tidigare än planerat eftersom han inte tyckte arbetet fungerade på ett tillfredsställande sätt. Svaret från valberedningen var att styrelsen gjort de nödvändiga korrigeringarna och nu är arbetet på rätt väg igen. Anders kritik saknar relevans idag. Ännu ett svar som var för tomt.

Det kanske var så att de nödvändiga korrigeringarna gjorts, men som medlem är det omöjligt att veta, för det organ som ska granska styrelsen åt medlemmarna ville inte motivera eller förklara hur de når sina slutsatser. 

Så vi var några som kollade runt rätt länge och landade till sist i en grupp som vi trodde kunde rekrytera bredare och kommunicera bättre kring sitt arbete. Vi gick ut i god tid och förklarade att vi avsåg nominera dessa personer så att medlemmarna skulle få god tid på sig att läsa in sig på vilka de var, varför vi ville nominera dem, och vad vi hoppades uppnå med det. 
Själv skrev jag en krönika om hur jag inte ville att alla ska avgå, men efter ett år som 2023 så måste utvärderingen och kommunikationen mot föreningens medlemmar från föreningens enda granskande organ vara bättre än så.

Till svar fick vi att det var ett odemokratiskt kuppförsök. 

På Twitter ifrågasattes initiativet t ex som ett sätt att kuppa in oss själva i styrelsen. Samma person skrev häromdagen att “Jag sprang på en i IFK Göteborgs nya valberedning i går. Jag sa att om det inte föreslås radikala förändringar av styrelsen är vi rätt många som är för trötta på sakernas tillstånd för att sitta tigande på kommande årsmöte.
Se det som ett löfte, inte som ett hot” (Avdelning “sund kravbild”.) 

Under mötet ifrågasattes motiven till att nominera en ny valberedning av medlemmar, och valberedningens dåvarande ordförande går ut och förklarar att oroliga medlemmar som har frågor om föreningens riktning inte förstår vad de pratar om. 

Några medlemmar tycker det är dumt att välja in en ny valberedning utan rutin och förslår att bara en av “våra” nominerade väljs in för att fylla vakansen som blev i och med att en ur sittande valberedning inte ställde upp för omval. Diskussionen blev rätt lång, men mynnade ut i att eftersom den nominerade valberedningen bara ställde upp som enhet så fanns bara ett alternativ (sittande valberedning var en kort). 

Med facit i hand kan vi konstatera att mycket talar för att 2024 blir ÄNNU sämre än 2023, vi kan konstatera att IFK Göteborg fortfarande har problem med otydliga mandat och rollfördelningar, och vi kan konstatera att rätt korrigeringar inte gjorts. 

Men det var så många på det årsmötet som ville köpa den sminkade grisen. Som ville tro att vi var på rätt väg, som var beredda att sitta tyst och nicka ja genom mötet. 

Vi är IFK Göteborg och vi ska bli vad vi har varit. Som om det var en naturlag och bara händer av sig självt. Och händer det inte av sig självt så har vi rätt att kräva att det ska hända, för vi är IFK Göteborg. 

6. Straffad för sin kvittering
Det finns inga enkla lösningar på svåra problem, och ibland kan till synes enkla frågor skapa kluriga frågeställningar. 

IFK Göteborgs samarbete med Västra Frölunda är en sådan. Blåvitt vill helst ha upp VF en division till så att det blir bättre matcher mot bättre motstånd. Det är för låg nivå där de är idag för att det ska ge bra matcher för unga talanger. Samtidigt så är det svårt för VF att spela ihop ett lag med spelare som hoppar mellan Blåvitt och VF. VF vill såklart att spelarna som är där är där. Förra året vet jag att det var ett problem att spelare tränade med Blåvitt och sedan förväntas starta i VF där de knappt kunde namnen på sina lagkamrater. Så i år har tanken varit att spelarna ska vara mer tid med VF och inte hoppa lika mycket mellan lagen. 

Enter: Linus Carlstrand. Under stora delar av säsongen var han Blåvitts egentligen enda anfallare i truppen. Inte riktigt en startspelare, men bra att ha i truppen. Men vad är bäst för hans utveckling, att vara i VF eller i Blåvitt? 

Idag mot Halmstad så saknas Linus i truppen, gissningsvis för att han spelade med VF igår (och gjorde två mål…) och istället sitter en inlånad Nikolai Baden på bänken. 

Jag tänker inte recensera hans insats mot Häcken, utan nöjer mig med att konstatera att han hittills inte visat sig vara en bättre fotbollsspelare än Linus Carlstrand. Och givet hur IFK Göteborg säger att IFK Göteborg ska jobba så stör det mig enormt att vi har en inlånad dansk som tar speltid och trupplats från en egen produkt som är en minst lika bra fotbollsspelare.

Det var precis såhär vi lovade att vi inte skulle göra, och ändå gör vi såhär igen. 

7. Det finns bara en Håkan i Göteborg
Punkt sju lämnar jag till mannen som förevigade #7 i mitt hjärta och en stor anledning till att vi kör just sju tankar och inte fem eller tio. Egentligen kan jag dra samma resonemang om Ola Larsson, men låt oss börja med Håkan Mild. 

Jag har haft förmånen att träffa honom och prata med honom flera gånger, jag har följt honom som spelare i IFK Göteborg, som sportchef, och nu som klubbdirektör. 

Och jag känner inte igen det jag ser. 

Som sportchef var han alltid väldigt noga med att plocka in spets och lyfta talanger. Nu blev inte all spets så spetsig som vi hade hoppats på (ingen träffar rätt med alla värvningar), men jag minns ändå Håkans år som sportchef som en tid där vi gav förtroende till våra akademispelare, och nästan bara värvade spelare vi trodde skulle gå in i startelvan och göra skillnad. (Visst, lite truppbreddare som Eldin Karisik och Samuel Wowoah var det också, men ni förstår poängen.) Jag kan liksom inte minnas att sportchefen Håkan Mild någonsin värvade in en spelare som Baden när vi hade någon som Carlstrand i truppen. 

Vilket också påminner mycket om retoriken som Ola Larsson fört om hur han vill att Blåvitt ska bygga sitt lag. 

Men tittar vi på sommarfönstret så ser jag inte så mycket av det tänket. Tvärt om. Karlström är väl lite av en parantes då det nog var en panikvärvning i ett läge där man trodde att Elis skulle missa mycket av säsongen. Men även David Kruse och Nikolai Baden är spelare som vi lägger pengar på och som konkurrerar med våra egna talanger på de positionerna. Även i fallet Jonas Bager känns det som en dyr truppbreddare mer än en spetsvärvning. 

Det är inte så IFK Göteborg säger att IFK Göteborg ska jobba. Det är inte så Ola Larsson säger att han vill jobba, och det är inte så Håkan Mild jobbade när han var sportchef. Ändå gör vi så? 

I grund och botten är Håkan Mild klubbdirektör och ytterst ansvarig för verksamheten och det är inte ett ansvar som jag tänker försöka sudda bort, men jag har samtidigt lite svårt att få ihop pusselbitarna. 

Håkan är också en person som aldrig skyller ifrån sig. Vilket på många sätt är en hedervärd egenskap. Men ibland undrar jag hur mycket skott han tar för andra, och framför allt, om det inte hade varit bäst för IFK Göteborg att ibland säga vad som faktiskt hänt. 

Avslutande tankar
Tiden har rusat iväg, texten blev lång, och jag behövde sova en natt på saken för att fundera på lite formuleringar. Jag förstår att den nog kan upplevas som ett stort "I told you so". Det är inte meningen. Vi är många supportrar som talar oss varma om 51% regeln. Men IFK Göteborg är precis som vilken annan förening som helst. Det krävs att medlemmarna går in och gör jobbet som behöver göras. Vi kan inte stå och hoppas att någon annan ska göra jobbet. (Ni har ju sett hur det går för Blåvitts A-lag när de provar den taktiken...)

De problemen vi ser i IFK Göteborg 2024 såg vi 2023 också. Att IFK Göteborg säger att vi ska satsa på egna spelare och sedan värvar dyr bredd som petar våra egna spelare utan att vara bättre är inte nytt för i år. Det är ett pågående mönster och vi måste verkligen få bukt med det en gång för alla. Vi måste ha tydliga mandat i föreningen och vi måste hålla en kurs på riktigt. 

Och jag vill gärna se att vi gör det snyggt och kamratligt. 

Trots att jag var väldigt kritisk till den förra valberedningen, trots att jag är kritisk till mycket av vad som görs på KG, och trots att jag är kritisk till att styrelsen inte klarar av att sätta en kurs och hålla den så vet jag att ingen sitter på de posterna bara för att. Det tar tid, det kräver engagemang. De mår lika dåligt av att IFK Göteborg ligger i botten av tabellen som vi andra gör. 

Min inställning till allt styrelsearbete jag gjort, om det så har varit i min BRF, i sektionsstyrelsen på Chalmers, eller i Supporterklubben Änglarnas styrelse har alltid varit att jag vill det som är bäst för föreningen. Om medlemmarna tror att någon annan kan göra ett bättre arbete än mig så är min plats alltid till förfogande. Jag är inte där för min skull. Jag är där för att medlemmarna har gett mig det förtroendet. 

Vi kan kritisera styrande i Blåvitt, men krasst sett så är det ingen som ställt sig upp och nominerat någon de tycker kan göra ett bättre jobb. Den styrelse som sitter är den vi gett förtroendet att driva föreningen framåt. Jag är övertygad om att de gör vad de tror är bäst för IFK Göteborg. Även om jag inte alltid håller med dem om vad som är bäst för IFK Göteborg. 

Vi måste hitta vår väg framåt, vara tydliga med vad den är, hålla oss till den, och vara realistiska. 

Adrian Pihl@pihlbaoge2024-09-24 13:20:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg