Sju Tankar efter IFK Göteborg – Hammarby (0-0) ”Måste sätta chanserna”
Ännu ett toppmöte på Gamla Ullevi när Blåvitt tar emot ett Hammarby som efter en knackig start fått vind i seglet och skuggar i toppen.
- Det positiva först. Den som vill vara en ”Glaset är halvfullt” person konstaterar att det här var en match där de flesta studsarna gick emot. När Giorgi skjuter i första halvlek väntar hela Gamla på att bollen ska börja dyka. Men skruven måste ha blivit lite fel, för bollen fortsätter spikrakt. I ribban. Hade den dykt, som de brukar göra, hade den gått in. Hade inspelet till Giorgi lite senare i matchen inte studsat upp vid tillslaget hade Giorgi satt den i öppet mål. Och Blåvitt rasade trots motgångarna inte ihop. Det var en obekant känsla. När var senast Blåvitt fick studs efter studs emot sig, och utan att tappa matchen? Visst, Hammarby hade sina lägen också, men känslan överlag är ju ändå att det var Blåvitt som tappade två poäng. Förra året hade det här varit vägen till en storförlust. Nu går vi ifrån matchen besvikna över 0-0 i ett toppmöte. Det är i det stora hela ändå framsteg.
- En lyckad taktik. Att Alhassan Yusuf tagit Allsvenskan med storm tycks ha spridit sig längre än till bara Göteborg. Det var tydligt att Hammarby medvetet gick in väldigt fysiskt mot honom, och Djurdjic var flera gånger där med dobbar och efterslängar. En taktik som de också – underligt nog – fick utdelning för. I paus byttes ”Hasse” ut och det blåvita mittfältet fick betydligt svårare att vinna boll såväl som hålla boll. Och det var inte bara för att ”Hasse” är ruggigt duktig…
- … inhoppet. I andra kommer Junes Barny in, och vi kan väl konstatera att det inte är ett inhopp någon är speciellt nöjd med. Eller ja. Hammarby är nog rätt nöjda. Barny kommer tyvärr in och gör allt det där som Blåvitt gjorde fel under 2018. Komplicerar situationer, överarbetar och slarvar. Vid flera lägen kan han spela vidare bollen enkelt, säkert och tryggt, men väljer att håll bollen. Drar på sig press. Och hanterar inte pressen. Visst, i flera situationer ska han nog ha frispark med sig, men den gången domaren missar frisparken så blir det i princip friläge för motståndarna. Det är så onödigt att utsätta sig själv och laget för den risken. Att domaren dömer fel är tyvärr en del av sporten, och det funkar bevisligen inte att förlita sig på att domaren ska döma rätt. Speciellt inte när det är…
- … Andreas Ekberg som dömer. Redan på förhand visste vi att det var en domare som de flesta brukar vara missnöjda med efter matcherna, och han dömde ganska nyligen bort Blåvitt å det grövsta i Stockholm mot Djurgården. Det kan inte komma som en överraskning för någon att de flesta är allt annat än nöjda med Ekberg efter dagens match heller. Vi har ju redan nämnt att Ekberg tillät Hammarby att i princip sparka sönder en av de bästa blåvita spelarna. Smaka lite på den. Du kan alltså till synes gå in i en match med den uttalade taktiken att ligga hårt på motståndarspelare, så till den nivån att du skadar dem, utan att domaren gör något. Sen ska det, i Ekbergs försvar, sägas att jag helt ärligt inte vet vem man kan byta ut honom mot. Strömbergsson? Al Hakim? Allsvenskan har ett domarproblem och det är ganska grovt. Och det största problemet är inte att de gör individuella misstag, missar en offside här eller där, utan hur de tolkar regelboken. Strömbergsson kör sin klassiska ”Är det stormatch så lämnar jag kortleken i omklädningsrummet i första halvlek. Jag håller ’hög nivå’ på spelet.” Ekberg å andra sidan verkar helt gå vad som ser bra ut i en matchrapport. Gult kort efter 30 minuter känns rätt, så då delar vi ut ett. Oavsett vad det var för tackling. Och då har vi inte ens nämnt hur han missar att Hammarbymålvakten tydligt sparkar mot, och träffar Calisir, efter en höjdduell i slutet av matchen.
- Spelschemat. Jag fattar att det inte är lätt att sätta ett spelschema, men som vi redan varit inne på så är ju spelschemat helt absurt vad gäller vilotid just nu. Inför Malmömatchen i torsdag hade Blåvitt bara två vilodagar, och inför den här var det tre. Hammarby fick vila fem dagar inför matchen. Jag förstår inte riktigt varför det är sju-åtta dagar mellan matcherna i April, men sedan bara två eller tre dagar mellan matcherna i Maj. Det är klart att spelare får skador när det matchas på det här sättet.
- Sila mygg men svälja elefanter. Diskussionen om polisens hårdare tag kan knappast ha undgått någon som följer sportmedia i Sverige. Utan att lägga mer tid på det, så är det ändå underligt vilka saker som fokus läggs på, när annat släpps förbi helt och hållet. De som var på matchen noterade att det var ganska mycket ”gais vit” halsdukar på sektionerna F2 och F3. Det som är Blåvitts ”aktiva sittplats”. De står i princip i samma kö som in till kommandobryggan för att komma in på arenan. Nu var det vad jag kunde se inget bråk om det tack och lov, men det känns ändå väldigt konstigt att ingen påpekar det olämpliga i det. Supportrar tvingas klä av sig i visitationen mot Norrköping för att jaga bengaler under förvändning att det är för allas säkerhet. AIKs SLO blir misshandlat i Helsingborg, under förevändning att det är för att bibehålla den allmänna ordningen. Men det är till synes ingen som reagerar på att det kanske är olämpligt att det dyker upp Hammarbyare mitt bland de mest inbitna Blåvita?
- Har serien satt sig? Det sägs ibland att serien brukar sätta sig efter en tredjedel. Just nu ligger Blåvitt fyra, tre poäng från serieledning. Nu väljer jag att se det som att vi fortfarande behöver ta ca 14 poäng till för att undvika nedflyttning, men just nu spelar Blåvitt som ett topplag och just nu ligger Blåvitt i toppen av tabellen. Det kan faktiskt vara så att det är här Blåvitt hör hemma.
Adrian Pihl Spahiu @pihlbaoge2019-05-20 22:50:00
