Sju tankar efter IFK Göteborg – Hammarby (0-1) ”Tillbaka på hedersamma förluster”
IFK Göteborg hade chansen att på riktigt ge sig in i den absoluta toppstriden, men missade chansen efter en så kallad ”hedersam förlust.”
1. Det finns en del att ta med sig trots allt.
Blåvitt borde nog vinna den här matchen. Bortsett från det gyllene läget som straffen var så var känslan på plats ändå att Blåvitt oftast hade rätt bra koll på Hammarby, samtidigt som det var riktigt nära för Blåvitt flera gånger, och vid några tillfällen SKA det vara mål. Trots att det blev förlust så visade Blåvitt upp ett spel som faktiskt lovar gott. Återstår att se om man klarar av att bibehålla det till nästa säsong.
2. Bjuds Blåvitt in i toppen igen?
Blåvitt hade inför matchen ordentligt häng på topplagen, och med en seger mot Hammarby kunde man gått upp på en fjärdeplats, bara målskillnad ifrån tredjeplatsen. (Teoretiskt kunde man tagit tredjeplatsen också.) Men handen på hjärtat så beror det mer på att de flesta lagen gjort ganska svaga säsongen snarare än att Blåvitt gjort en fantastisk säsong (hittills ska sägas. Nu börjar ju spelet faktiskt se bättre ut.) Men med bara 12 matcher kvar så är det nu sex poäng upp till Hammarby på den sista europaplatsen. Vi har räknat ut Blåvitt 2022 förr, så man ska aldrig säga aldrig, men frågan är om Blåvitt verkligen bjuds in i toppstriden än en gång?
3. Oansvarigt att sätta honom i den sitsen.
Tänker såklart på Kevin Yakob som i första halvlek slår en svag straff i ett läge där Blåvitt har möjlighet att ta ledningen i matchen. Kevins straff var dålig, och det får Kevin leva med, men jag är väldigt frågande till att han ens får ta straffen från början. Det är en toppmatch, fullsatta läktare, Blåvitt har möjlighet att på allvar ge sig in i toppstriden och vi får straff framför Hammarbyklacken.
Då kan du inte skicka fram en 21-åring med utgående kontrakt som varit bänkad halva säsongen. Visst Kevin har gjort några mål de senaste matcherna, men det har inte direkt varit i kategorin ”säkra avslut” utan mer ”hålla sig framme och peta in bollen”. Och den sistnämnda kategorin har svag korrelation till att man är en stabil straffskytt. Redan när Berg ger bollen till Kevin så spelar bilderna från Barcelona 1986 framför mig, när Blåvitts rutinerade spelare skickar fram en väldigt ung Roland Nilsson som bränner straffen och missar finalen i Europacupen. Tycker det är fel av Blåvitts rutinerade spelare att sätta Kevin i den sitsen. Vad ska vi med rutinerade spelare till om de ska skicka fram en (typ) junior när pressen blir stor?
4. Hussein Carneil har långt kontrakt va?
Vad ska man säga egentligen? Att vi har Hussein Carneil i flera år till är en gåva från högre makter. Jag vet inte vad man ska säga egentligen. Njut medan det varar!
5. I slutändan var det konstiga misstag som var skillnaden
En svag straff, svagt försvar på hörna och usla avslut när vi väl får chanser gör att Blåvitt förlorar den här matchen istället för att vinna den. Straffen är väl färdigdiskuterad, men jag tycker agerandet på Hammarbys mål är rätt svagt det med. Nog för att det var en inövad variant, men jag satt på läktaren när Hammarby ställde upp och tänkte ”Varför är ingen med på passen utanför straffområdet?”
Kanske hade man det i beräkningen och vägde mot andra hot, men från läktaren uppfattade jag det som att hela Hammarby utannonserade tydligt vad för variant de ville dra, och likväl så blir man helt tagna på sängen av varianten. Snyggt avslut, men vi sade det redan i senaste mötet med Hammarby, om man låter spelare stå omarkerade och måtta därifrån så kommer de trycka in ”drömmål”.
6. Komplex?
Kände givet sommaren som gått att jag var tvungen att i alla fall snudda vid Hammarby redaktionens införartikel som (med mycket satir kan jag bara utgå ifrån) handlade om Göteborgarnas lillebrorskomplex.
Givet hur många Hammarby, Djurgården och AIK tröjor man tvingats genomlida under sommaren på Liseberg, på Way out West, ute i skärgården osv så kan man inte annat än undra var komplexet faktiskt ligger. Vilka är det som känner behov av att visa att de minsann är ”Stockholmare” varje gång de är i Göteborg egentligen? Vem fan åker Flume-Ride i fotbollströja liksom? Bajare åker Flume-Ride i Bajentröja, det är svaret.
Och va fan, vi hör dalmålet. Du lurar ingen med en grönvit tröja!
7. Bitterljuv framtid?
Såhär direkt efter matchen så känns det bitterljuvt. En del av mig är glad över att det faktiskt var en bra match. Känslan var att Blåvitt gjorde en insats god nog för att vinna de flesta dagar. Marcus Berg var ovanlig svag i avsluten idag, målvakten i Hammarby hade en väldigt bra dag, och sedan gick Blåvitt bort sig på en hörna, men spelet var överlag bra. Det finns något att bygga vidare på. En annan del av av mig är bitter över att det antagligen är för lite för sent. Blåvitt fick en wild-card inbjudan till toppstriden, och visade idag att man förtjänar att vara där. Och sen förlorade man och alla de där onödiga poängtoppen började göra sig påminda. Hade Blåvitt varit på tårna mot Varberg hemma, mot Kalmar hemma, så hade det gått att repa sig från det här.
Kanske är det jag som känslomässigt vill ta hela armen när jag får ett finger. För bara någon månad sedan så kändes det blåvita supporterskapet riktigt mörkt. Då hade vi ett lag som hade svårt att ta sig fram alls, och som mest mönstrade gamla spelare som kanske inte ens spelar kvar nästa år. Nu har två nittonåringar tagit sig fram och Blåvitt har ett spel som mycket väl kan hävda sig mot toppen i Allsvenskan. Men det är nog för sent för den här säsongen.
För en månad sedan var allt jag ville lite framtidstro, nu är jag besviken över att vi nog måste vänta till nästa säsong för att skörda det vi planterat här.
Blåvitt är på gång på riktigt igen
