Sju tankar efter IFK Göteborg – Helsingborg (2-2) ”Fool me once…”

Blåvitt fortsätter blanda och ge, och även om Blåvitt stod för årets bästa insats mot Helsingborg så blir det bara 2-2 i slutändan, efter att Helsingborg fått två mål till synes till skänks.

1. Bravida Arena. För de som var på matchen var det ganska tydligt att kioskerna inte riktigt räcker till. Bortsett från det normalt sett kassa utbudet så ringlade köerna minst sagt långa. Och väl framme visar det sig att inte ens det normalt sett skrala utbudet går att tillgå. För varorna har gått ut och får inte säljas.
   
   Och det var likadant förra året.
   
   Svagt arrangemang kanske någon tänker, och klagar till Blåvitt om hur dåligt föreningen styrt upp kioskerna på en match de faktiskt tar entréavgift för. Men här kommer det riktigt skrämmande. Det är inte Blåvitt som sköter kioskerna. Det är Häcken som ansvarar för kioskerna på Bravida Arena. Och här någonstans är det inte utan att man börjar undra vad Häckens klubbledning har på folk i Göteborgs kommun.
   
   IFK Göteborg har väldigt länge jobbat för att få ”clean court” på Ullevi. För de som hyr kontorslokaler kan vi väl likna det vid ”kallhyra”. Man vill bara ha arenan och inget annat. Vi vill sköta kioskerna själva, vi vill sälja vår egen reklam osv. Men där säger kommunen nej. De har sålt kiosk-rättigheterna till Rasta och de tycker det är bättre för alla inblandade att de själva säljer reklamen och sedan drar av det på hyran för föreningarna som spelar där.
   
   Men på Bravida Arena är det tvärt om. Där styr Häcken själva. Där ansvarar Häcken för kioskerna. Ett ansvar man för övrigt inte ens tar. I en fungerande organisation/kommun hade man ju brutit ett avtal med en leverantör som inte kan leverera. Det här är andra året i rad som Häcken som äger rättigheterna till kioskerna på Bravida inte tar sitt ansvar när andra föreningar hyr in sig på arenan. 
   
   Som grädde på moset minns vi med avsmak efterspelet efter förra årets brutna match mot Gais där fyrverkerier hade gömts i ett förråd som Blåvitt som arrangör inte hade möjlighet att kontrollera inför matchen.
   
   Kort och gott. Blåvitt och Göteborgs stad bör nog sätta sig ner och ta sig en funderare på hur man egentligen ser på Bravida Arena. För Blåvitts del är frågan om man verkligen vill arrangera på en arena där föreningen saknar kontroll över så många aspekter av arrangemanget. För Göteborgs stad är frågan vilken typ av arena de ser Bravida som i framtiden. För det blir mer och mer uppenbart att de upplägget de har idag inte riktigt funkar.
    
2. Något att bygga runt. I mina ögon var det många spelare som gjorde bra ifrån sig i dagens match, men två som lyser lite extra i mina ögon är de båda målskyttarna, Söder och Sana. Sana är enormt trygg med boll och Söder har en speluppfattning som är bättre än de flesta i serien. Utöver det är detta två spelare som vi antagligen kommer kunna bygga ett lag runt i flera år framöver. Jag tror det är enormt viktigt på sikt att ha igång två spelare som vi vet att antagligen kommer vara kvar i flera år framöver.  
    
3. En gång är ingen gång, men… Det är lockande att säga ”det är bara försäsong”, eller att en gång är ingen gång, men det är nog tyvärr att lura sig själv och förneka ett problem. 2-2 målet kom efter ett ordentligt hjärnsläpp i försvarsarbetet av André Calisir där han mer eller mindre la bollen till en HeIF spelare i ett straffområde.
   
   Misstag såklart, och det är tur att det kommer nu och inte i serien. MEN. André var inte ensam om att slå svaga pass till HeIF spelare. Det var återkommande i hela matchen. Och det bör oroa mer än ett engångsmisstag.
    
4. Steg i rätt riktning. Med ovanstående sagt så är matchen i sin helhet ändå ett stort steg i rätt riktning. Blåvitt skapar flera lägen att göra fler mål och borde nog avgjort matchen med ett 3-1 mål innan kvitteringen kom, och första 30 minuterna var det bara ett lag på plan. Sett till insatserna mot Sarpsborg och Ålborg, så var det här ett stort steg fram, och de var framför allt inte Ålborgsmatchen så dålig som man lätt målar upp den som.
    
5. Årets genombrott? Jag vet att det knappast rör sig om en spelare som kommer in och tar serien med storm likt Yusuf gjorde förra året, men om jag skulle sätta pengar på vem som kommer bli årets stora genombrott i Blåvitt så skulle jag sätta mina pengar på Kristopher Da Graca. Det är lätt att tycka att han varit i Blåvitt länge nu och att utvecklingen gått långsamt, men killen fyllde nyss 22. Mattias Bjärsmyr och Ragnar Sigurdsson var båda 21 när de fick sina stora genombrott i guldlaget 2007.
   
   Tycker att KDG ser mer och mer stabil ut hela tiden, misstagen blir färre och färre, och han har en bollbehandling som få mittbackar har i Allsvenskan. Tror fortfarande det där kan bli riktigt bra.
    
6. Stabilare försvar. Trots 2 insläppta mål tycker jag att försvarsspelet såg märkbart mer synkat ut idag än i de två senaste matcherna. Sen är det ju två rätt märkliga mål också ska sägas. Första är ett chansskott som tar på Tobias Sana och ställer Anestis i målet helt och hållet. Andra är som sagt en riktig bjudning. Utöver det håller Blåvitt Helsingborg borta från de flesta farligheter. Oklart dock om det säger mest om Blåvitt eller Helsingborg. För HeIF såg stundtals riktigt svajiga ut, och känslan just nu är att 2020 kan bli lika jobbigt för dem som 2019 var.
    
7. Var står Blåvitt egentligen?  Inför 2019 var det många som tippade att Blåvitt skulle behöva slåss för att hålla sig kvar i serien. Där och då tyckte jag själv att det var lite väl negativa rubriker och när de olika redaktionerna skulle tippa slutplaceringar så tippade jag Blåvitt som sexa (blev som bekant sjua).
   
   Inför i år är det istället många som förväntar sig att Blåvitt ska ta nästa steg, och just nu är jag tyvärr inte övertygad. Säger inte att det är omöjligt, men det går ju inte att plocka upp juniorer och sälja dem dyrt hela tiden, och även om jag tycker att de juniorer som spelat under försäsongen sett riktigt lovande ut, så betyder inte det att de är helt redo för allsvenskan än.
   
   Truppen är ganska tunn och flera av de tongivande spelarna från 2019 är borta. Framför allt Sebastian Ohlsson och Carl Stafelt var enormt viktiga under den fina våren som ändå lade grunden för mycket av resultaten 2019. Kan KDG, Holm och Jallow fylla de skorna? Kliver någon annan fram och bär fanan högt? Kanske. Förhoppningsvis. Men om vi ska vara helt realistiska så är det kanske inte säsongen 2020 som Blåvitt ska satsa på att slåss om guld igen.

6 kommentarer

Adrian Pihl Spahiu @pihlbaoge2020-02-08 18:10:42