IFK Göteborg - Elfsborg1 - 3
Sju tankar efter IFK Göteborg – IF Elfsborg (1–3)
Blåvitt förlorar för tredje matchen i rad och återigen står domaren i fokus. Efter att ha tappat 1–0 ledning till underläge 1–2 i paus lyckades Göteborgarna aldrig komma tillbaka i matchen. Hoppet om övre skiktet av tabellen börjar sakta dö ut, här kommer sju tankar efter dagens förlust.
1. Cirkusmatch
Det var längesen vi fick se en lika känsloladdad match som dagens. Känslorna var utanpå kroppen och hela läktaren skapade ett tryck som heter duga (dessvärre riktades trycket mestadels mot domaren istället för Blåvitt). Lägg därtill tveksamma straffsituationer, trasiga skor och ett rött kort. Underhållande, minst sagt.
2. Domare Karlsson äger matchen
Det händer att domare tar felbeslut, tyvärr alldeles för ofta den senaste tiden. Däremot är det sällan man bevittnar fotbollsmatcher som, så gott som, helt och hållet ägs av domaren. Kristoffer Karlsson tar inte bara en rad tveksamma beslut, han tar också ett järngrepp om hela matchen och ser till att avgöra den på sitt sätt. Det är domare Karlsson som provocerar fram inkastade föremål, det är domare Karlsson som provocerar fram Marcus Bergs utvisning och det är domare Karlsson som ser till att Blåvitt aldrig ens får chansen i den andra halvleken. Låt mig exemplifiera.
Elfsborgs målvakt tar flera minuter på sig att byta skor, redan där håller Karlsson på att tappa matchen. Därefter är det ett konstant maskande från Elfsborg utan att några åtgärder tas till. Slutligen dömer han inte straff i, vad som var matchens andra tveksamma straffsituation, och där har hela arenan vänt sig emot honom för länge sedan (nej, det var inte straff men faktum kvarstår). Att då inte ha förståelse för att lagkaptenen (!) Marcus Berg är frustrerad och ryter ifrån är bara patetisk och löjligt. Att Berg dessutom inte verkar säga något fult eller hotfullt gör inte saken bättre. Det säger liksom en hel del att Johan Larsson försvarar Berg efter matchen… Det här var Kristofer Karlssons match och Blåvitt förlorade den.
3. Två bovar i dramat
Det går att ha två tankar i huvudet samtidigt. Det är Kristoffer Karlsson som provocerar fram det, men det är under all kritik att så mycket föremål kastas in från läktarhåll. Detta beteende har varit återkommande hela säsongen och den blåvita läktaren måste skärpa sig. Det är tragiskt att se så många ölglas och snusdosor kastas in samtidigt som killen bakom en sliter sönder en stol. Höj er, ni är fasen mycket värre än dåliga domslut!
4. Och Blåvitts insats då?
Ja, den känns sekundär i sammanhanget men ska givetvis kritiseras den också. Fina första 20 minuter där Blåvitt trycker på bra för att utöka ledningen. Sedan fallerar det fullständigt, två mål som bara inte får släppas in. Ett otroligt slarv i försvarsspelet, Bångsbo och Johansson som kändes stensäkra för ett par veckor sedan har gått ner sig fullständigt. För tredje matchen i rad släpper man alltså in tre mål. Utöver ett bristande försvarsspel radas det inte direkt upp heta målchanser i den andra halvleken. En dålig insats som, varken med eller utan svaga domarinsatser, inte ska generera mer än noll poäng.
5. Har vi blivit lillebror till vår egen lillebror?
Att såväl Borås som Elfsborg är hela Göteborgs lillebror känns ganska givet i blåvita kretsar. Däremot kanske man inte ska vara så kaxig längre, åtminstone inte sett till resultaten de senaste åren. Faktum är att Blåvitt inte vunnit över Elfsborg i ett allsvenskt sammanhang sedan 2019. Att Blåvitt dessutom fick se sig passerade av Elfsborg i tabellen i och med dagens förlust förstärker känslan.
6. Sebban, älskade Sebban
“Den här matchen behöver en Sebban” såg jag någon skriva på twitter i halvlek. Den här matchen fick en Sebban och det märktes. Förutom att han faktiskt gör ett starkt inhopp med en rad fina passningar är han den där griniga jäveln som eldar igång publiken. River, sliter och drar på sig gula kort. Snälla Sebban, sluta aldrig sluta spela fotboll i IFK Göteborg!
7. Fiaskosäsong igen
I Fjol slutade Blåvitt på en åttondeplats och säsongen betraktades som ett praktfiasko, man var till och med en del av bottenstriden. I nuläget befinner sig Blåvitt på en åttondeplats, visserligen utan oro för bottenstrid men alltjämt en åttondeplats. Är dessa “sportsliga kliv framåt”, som återkommande nämnts under säsongen, verkligen kliv framåt? Som det ser ut nu är det lika illa som senaste fiaskot, Blåvitt är inte tillbaka. Det finns visserligen sex matcher kvar för att klättra i tabellen, men någon europaplats eller topp 5-placering lär det inte bli. Det tåget har sannolikt redan lämnat stationen.