IFK Göteborg - Mjällby1 - 1
Sju tankar efter IFK Göteborg – Mjällby AIF (1-1), ”Som borta, fast hemma”
Sommarmatch mitt i juli-semestern och ett välfyllt Gamla Ullevi bäddade för goda förutsättningar till en god allsvensk match. Alexander Jallow gav hemmalaget ledningen innan paus och gästerna kvitterade efter en fast situation i den andra halvleken. Således slutade matchen med delad poäng och IFK Göteborg lyckades inte vinna årets andra match utan sin kapten Marcus Berg. Här är redaktionens sju tankar efter 1-1 mot Mjällby AIF.
1. Som borta, fast hemma
Med den senaste plattmatchen färskt naggande på näthinnan, hade man som brukligt en önskan om att det skulle vara ett energistint hemmalag som skulle blåsa gästerna av banan framför en idogt sjungande hemmapublik. Men istället så blev det som det oftast blir när denna önskan grott länge nog. Det blir den raka motsatsen. Det blir ett naturligt övertag för gästande lag med ett stort bollinnehav, momentum och dirigerande av spelets rytm. Med detta är den interna pyspunkan total innan matchen knappt haft sin början. Oavsett vad matchplanen är för dagen och motståndet, borde det liksom ingå att man gör det man kan för att ”chocka” sina gäster istället för att bjuda in med ett mysigt och varmt bemötande under inledningen av den första halvleken.
2. Publiken
Semestertider, vacklande resultat och sol (som det nästan alltid är i Göteborg i och för sig..) - men ändå en storpublik på Gamla Ullevi som ramade in söndagens match. Det går inte annat än att lyfta på kepsen för alla supportar som trots dessa förutsättningar infann sig på arenan och visade stöd åt laget som så många gånger förut. Under veckan har redaktionens Philip Semmler snuddat vid ämnet med sommarmatcher och tillhörande publiksiffor, en text ni kan som ännu inte läst den kan göra här. Om det är något man lärt sig som blåvit supporter, är det att vi banne mig inte ska förlora kampen om läktaren. Det har nog sällan varit så tydligt som under årets säsong, där publiksiffrorna håller hög, hög klass såväl på hemmaplan som på bortaplan. Detta oberoende hur laget på planen presterar.
3. Sebastian Eriksson i en blåvit startelva
Han må kanske inte vara riktigt där ännu vad gäller det spelmässiga, men att få se den yvige och älskvärde dalslänningen i en startelva igen, gör en bara glad. Hans kärlek för föreningen, supportrarna och färgerna går inte att ta miste på och får han hålla sig skadefri kan han vara den injektion som gör att det minst sagt knackiga spelet, ändå kan innebära fler poäng in på tabellkontot.
4. Svagheterna i spelidén blir ibland väldigt tydliga
Med en uttalad ambition om att spela med energi, press och frenesi blir det tyvärr väldigt enkelt att peka fingrar när denna ambition inte klaffar på det vis som behövs för att vinna fotbollsmatcher.
Som tidigare nämnt så hade laget idag en ganska låg utgångsposition där Mjällby tilläts ha bollen och det var tydligt att man ville ligga tajt och kväva ytorna för gästerna att operera på. Det behöver inte vara något fel i det, det är möjligt att bibehålla aggressivitet med ett lägre stående försvarsspel, men det blir också svårare att bedriva anfallsspel om man lyckas vinna boll lägre ner banan. Det sätter då en större press på yttrar och forward att direkt efter återerövring på egen planhalva, sticka iväg och kunna ge alternativ för bollerövrande spelare i ytor som känns delikata för att kunna såra motståndaren. Lägg därtill att en, eller helst två, spelare från centralt mittfält i ett önskescenario ska kunna fylla på i ett andravågsspel eller som spelalternativ för spel snett-inåt-bakåt för att kunna hota ytterligare.Detta var något som man hade svårt att lyckas med under dagens match, istället var det ofta Hosam Aiesh och i viss mån Kevin Yakob som hade hunnit ta sig upp i banan för att initiera det blåvita kontringsspelet. När man inte hinner få varken alternativ eller understöd, blir det oftast att det rinner ut i något som liknar ett krampaktigt anfallsspel.
5. När båset står tomt..
Det är kanske att slå in öppna dörrar i sin renaste form, men ett IFK Göteborg utan sin kapten Marcus Berg är verkligen ett helt annat lag. Om vi tar bort poängen han bidrar med så är han en så pass viktig spelmässig nyckel för att spelet ska kunna fungera någorlunda. Han agerar uppspelspunkt, andningshål, temposättare och framförallt så är han lugnet som ett ofta stissigt gäng behöver på planen. Utan en sådan vital pjäs blir det därför svårt att vinna matcher och det vill till att andra tar vid för att fylla dessa luckor.
Med de spelare som idag sattes i de offensiva positionerna finns det ingen som såklart rakt av kan ersätta honom, utan det blir att fördela ut dessa egenskaper på dessa ersättare. Kevin Yakob var den spelare som oftast fick ta target-rollen felvänd, en spelare som har sina främsta egenskaper rättvänd och hotande mot en motståndarbacklinje. När han kom djupare ner i banan till följd av detta, ville det då till att Norlin och Aiesh hade en tillräckligt hög utgångsposition för att kunna hota i steg två. Det här såg man alldeles för lite av och det får då det offensiva spelet att se krampaktigt ut.
Det gick att vinna en match utan Marcus Berg senast det begav sig, det gick inte idag. Vi hoppas att det inte ska behöva vara alltför många fler matcher utan honom under återstoden av säsongen.
6. Oförmågan att stänga matcher
Ännu en tagen ledning och ännu en förlorad ledning som leder till tappade poäng. Det är en visa man hört förut och så även idag. Det ska väl sägas att det inte kändes helt logiskt när ledningsmålet kom, men att få med sig in en ledning in i halvtid var så nära bingo på full bricka som det bara går. Efter paus var det fortsatt Mjällby som försökte mest och bäst, fast denna gång mer av anledning av det resultat som föreföll. Tyvärr lyckas man inte få till några klara lägen alls eller embryon till sådana genom att kontra på ett spelstyrande bortalag. Utan istället är det ånyo en fast situation som leder till att tre poäng bara blir en. En frispark hämtad från fotbollens ABC, med en lägre boll på bakre yta, nick över mot bortre stolpe och en ivrigt attackerande gulklädd spelare som kunde följa med bollen över mållinjen. Det såg för enkelt ut och känns som något som verkligen borde kunnat förhindras.
Det hade kunnat sluta med tre poäng i alla fall om Hussein Carneils fina fotarbete och rena vänsterskott varit något mindre rent och istället letat sig under och inte i ribban som nog dallrar ännu. Det hade kanske kunnat bli, men borde inte ha blivit. Därför är det nästan som så att en poäng känns i överkant på ett ytterst ledsamt sätt.
7. Blöta filtar och elefanter i rummet
Inför söndagens match har det utöver glädjande nyheter om hur många biljetter som sålts till matchen, handlat om Amir A-Ammaris utlåning till söndagens gäster, Mjällby. Samt att Tobias Sana lämnat sin första intervju efter att kontraktet med IFK Göteborg till slut brutits. Det känns inte som att det sista är sagt i varken supporterled eller i sportmedia om detta och om hur IFK Göteborg bedriver eller bör bedriva sin verksamhet. Det blir därför intressant att se hur länge dessa blöta filtar kommer ligga över föreningen. Det blir också intressant att se om man till slut väljer att kommentera den uppenbara elefanten i rummet något ytterligare, eller om vi kommer att behöva leva med att de håller fast vid att det hela är ett personalärende där mer eller mindre sanningsriktiga rykten, väljande av sidor och historier där ord står mot ord.
