IFK Norrköping - IFK Göteborg0 - 2
Sju tankar efter IFK Norrköping - IFK Göteborg (0-2) ''Alla sätt är bra förutom de dåliga''
Den första matchen i ”dubbelmötet” mellan kamraterna från Norrköping och Göteborg slutade med en bortaseger. Resultatet skrevs 2-0 till Blåvitt och matchen kan sammanfattas som en bra genomförd bortamatch, även om segern var allt annat än kassaskåpssäker. Nedan följer sju tankar efter kvällens match.
1. Warner i buren, rena rama muren
Detta kanske är att sparka in en öppen dörr men utan Warner Hahn i mål hade Blåvitt inte vunnit denna matchen, förmodligen inte ens kryssat. Så enkelt är det. Han spikar igen fullständigt och gör flera tv-räddningar som blir direkt matchavgörande idag. Jag är av åsikten att det krävs en målvakt som gör mer än att rädda bollar. Är målvakten en trygg sista utpost smittar det av sig på övriga lagets försvarsspel och Warner Hahn är definitivt en sådan målvakt. Förhoppningsvis blir han kvar i Göteborg ett tag och jag vet egentligen inte vad ledningen väntar på, aktivera klausulen och förläng kontraktet helst igår!
2. Vänsterkanten
Trots att Blåvitt gör en ganska bra bortamatch idag är allt inte frid och fröjd. Vänsterkanten fortsätter att vara ett ständigt orosmoment och precis som tidigare under säsongen är det tydligt att Norrköping har identifierat detta också. Visserligen gör Oscar Wendt en helt okej match idag men räddas till stor del av resultatet. Har stora problem med Levi och Ekpolo genom i stort sett hela matchen och det tar emot att säga att det krävs en förändring på hans position om Blåvitt ska kunna utvecklas som lag. Förhoppningsvis beror avsaknaden på sillyrykten kring Blåvitt på att Stig är ute och letar efter en ersättare.
3. The Kids Are Alright
Det snackas ofta om åldern på den blåvita spelartruppen, med all rätt. Men idag visar lagets ungtuppar att de i allra högsta grad är bra nog för en plats i startelvan. Johan Bångsbo står för en oerhört bra insats och ser ut som han gjort flera säsonger på seniornivå med tanke på självförtroendet och lugnet han visar upp. Det trots att han bara gör sin tredje start i Allsvenskan. Jag kan inte se hur Stahre med gott samvete kan fortsätta peta honom till förmån för Mattias Bjärsmyr. Hussein Carneil spelar med ett enormt självförtroende och även om han inte lyckas med allt han tar sig för besitter han något som resten av truppen saknar. Dessutom finns Kevin Yakob som också gör bra ifrån sig. Även om inte spelet imponerar alla gånger så finns det ljusglimtar som lovar gott inför fortsättningen.
4. Hönan eller ägget?
Återigen, trots att Blåvitt vinner idag finns det mycket som inte ser bra ut i det egna spelet. Det finns en ihärdig kritik mot att Stahres Blåvitt saknar spelidé och framför allt i första halvlek har man stora problem med att få till ett strukturerat anfallsspel. Men är det verkligen för att man saknar spelidé? Stahre är oerhört aktiv vid sidlinjen och försöker instruera sina spelare, både i det offensiva och defensiva spelet, vilket tyder på att han har en idé om hur Blåvitt ska spela. Samtidigt ser man hur flera normalt bollskickliga spelare som Simon Thern och Kevin Yakob har stora problem med att hålla bollen inom laget och det är upprepade gånger som man slår bort enkla passningar utan att Norrköping pressar nämnvärt. Misslyckas man med det spelar det ingen roll vad man har för spelidé. Det har fått mig att börja undra: Är det spelarna som saknar kvalité för att utföra spelidén eller är det spelidén som är för oklar för att spelarna ska kunna utföra den? Vad är hönan och vad är ägget i Blåvitts knackiga anfallsspel?
5. Det går för långsamt
Något jag stör mig enormt på när Blåvitt anfaller är att det på tok för ofta går alldeles för långsamt när man kommer i närheten av motståndarnas straffområde. Bolltempot är lågt och många spelare är stillastående vilket gör det enkelt för motståndarna att hinna läsa av situationen och stänga ner ytorna som man försöker öppna upp. Detta är ett återkommande problem och matchen mot Norrköping var inget undantag. Jämför till exempel med gårdagens match mellan Häcken och Djurgården där DIF ofta hamnade i samma lägen som Blåvitt tenderar att göra i ytan mellan straffområde och hörnflagga. Den stora skillnaden är att de satte fart på bollen och var explosiva i löpningarna vilket gjorde att Häckens försvarare inte gavs tid att tänka och läsa av vad motståndarna vilket leder till fler lägen. Det är visserligen både en fråga om kvalité och form, men detta är något Blåvitt måste bli mycket bättre på. För försvarsspelet finns där och kan man förbättra den delen av sitt spel kommer man fortsätta vinna matcher.
6. Den andra matchhjälten
Även om Warner Hahn kanske var den som syntes mest, var det inte på egen hand han baxade hem tre poäng till Göteborg. Gustav Svensson var en gigant på mittfältet i andra halvlek och stoppade fler norrköpingsanfall än jag kan räkna upp. Han var alltid på rätt plats vid rätt tidpunkt och gjorde nästan allt rätt. Enligt statistiken från Discovery vann han 100% av sina dueller och gjorde tveklöst sin bästa match för säsongen. Kan han hålla uppe denna nivån kommer det orsaka problem för fler lag än Norrköping.
7. Alla sätt är bra förutom de dåliga
Fotboll handlar om att vinna, hur det ser ut är sekundärt för mig. Det spelar ingen roll om man spelar fint på mittplan om man inte gör fler mål än motståndarna, så enkelt är det. Däremot är det lättare att acceptera poängtapp om man har spelat tillräckligt bra för att vinna, men det är inte relevant nu. Dagens match är ett perfekt exempel på att det inte behöver se snyggt ut eftersom Blåvitt, trots att man pressas hårt av Norrköping matchen igenom, lyckas freda sitt mål i 94 minuter och därtill tar tillvara på de chanser som dyker upp. Då kan det kvitta om målet kommer genom en läcker lagprestation eller efter att motståndarnas målvakt springer ihop med sin mittback och ger öppen gata. För faktum kvarstår: Blåvitt får tre poäng, Norrköping noll. Gott så.
