Sirius - IFK Göteborg
2 - 2

Sju tankar efter IK Sirius – IFK Göteborg (2–2) “Det ska inte få se ut såhär”

Efter en svängig match i Uppsala delar Blåvitt lika på poängen. Tabelläget är alltjämt mörkt, trots att prestationen i sig var ganska bra. Här kommer sju tankar om gårdagens match.

1 – Ett fall framåt
Med de två senaste matcherna, Gais och Malmö, färskt i minnet måste man säga att detta var ett fall framåt. En helt annan inställning, en jämn fotbollsmatch och spelare som inte gav upp trots underläge två gånger om. Blåvitt skapar många bra lägen och borde kanske göra ännu fler mål. Ska man peka åt något håll är känslan att Blåvitt var det bättre laget och förtjänade segern, även om ett kryss också var ganska rättvis matchbilden.

2 – Att inte vinna matchen
Det känns som ett upprepat mantra sett över de senaste tio (?) åren, men det är alldeles för sant för att inte avhandla igen. Det är de här matcherna man måste vinna. När man är det bättre laget, skapar fler chanser och har bollen klart mer än motståndarna. Dessutom kommer båda Sirius mål från direkt slarviga ingripanden och individuella misstag i backlinjen. Det ska inte få se ut så här. Jag är trött på att Blåvitt alldeles för ofta, år efter år, tvingar sig själva att behöva göra tre mål för att vinna fotbollsmatcher. Ge mig en stabil 2–0 seger någon jävla gång.

3 – Spela med en nia!
På grund av både skador och känningar stod Blåvitt inför matchen, återigen, utan en ordinarie anfallare i matchtruppen. Linus Carlstrand fick chansen och han tog den. Det finns en helt annan relevans i Blåvitts anfallsspel när han är på planen som en renodlad nia. Han finns i boxen varje gång inläggen kommer. Det blir inte farligt varje gång, men det finns en anledning att slå in bollen i straffområdet. Tidigare matcher är det istället Mucolli som droppar ner, suger in bollen, gör tre skottfinter för att sedan slå in bollen i ett tomt straffområde. Anfallsspelet fick ett rejält lyft och förhoppningsvis spelar man spelare på positioner de behärskar och presterar på framöver.

4 – Stora rotationen
När startelvan kom var det många förändringar jämfört med senaste matchen. Självklart finns det ett visst behov, då det är väldigt tätt matchande samt att spelarna som fått chansen tidigare har underpresterat. Som tur är tog de chansen, framförallt nyss nämnda Linus Carlstrand och målskytten Oscar Pettersson. Förhoppningsvis var detta precis vad “OP” behövde, som hittills inte alls hittat rätt sedan han kom till Göteborg. Får man igång honom tillför det en bredd som definitivt behövs med tanke på porslinet som IFK Göteborg spelare tycks vara gjorda av.

5 – Malic Yalcouyé
Det sägs att Liverpool är intresserade och att Blåvitt vill ha runt 100 miljoner kronor för honom. Hur mycket man än drar sig själv från att fantisera och sväva iväg för mycket i försäljningssummor är det klart att Malick Yalcouyé får alla blåvittsupportrar att bli lite optimistiska. Det är en helt sanslös fotbollsspelare och han är bara 18 år. Överlägsen sina med- och motspelare på ett sätt som var längesedan man såg i Allsvenskan. Gång på gång sätter han sina spelare i lägen utifrån ingenting. Igår skulle han dessutom lämnat planen med ett mål, och återigen var hans matchens lirare. Den unge maliern bara fortsätter imponera, så enkelt är det.

6 – Kåhed tillbaka
Ett glädjeämne att ta med sig är att Lucas Kåhed är tillbaka efter en längre tids skadefrånvaro. Igår visade han tydligt att han håller måttet och platsar han inte i en startelva kommer han bli nyttig som inhoppare likt igår. Dessutom lämnar han planen med en assist, vilket är roligt för Blåvitt men framförallt för Lucas såklart. Välkommen tillbaka!

7 – Ödesmatchen som väntar
Trots att IFK Göteborg idag är ett betydligt bättre fotbollslag än för ett år sedan ligger man i en oerhört prekär tabellposition. Åtta poäng på nio spelade matcher, och bottenstrid är just nu verkligheten. Hemmamatchen mot Mjällby på tisdag kan bli en ganska bra chans att studsa tillbaka, upp mot mittenskiktet av tabellen. Gör man inte det lär det bli en ganska lång säsong i år igen…