Sju tankar efter Malmö – IFK Göteborg (2-1) ”Kanske kan lära sig en läxa?”
Pontus Wernbloom iklädd Blåvitts nya röda bortatröja fick också se ett rött kort.

Sju tankar efter Malmö – IFK Göteborg (2-1) ”Kanske kan lära sig en läxa?”

Med bara två träningsmatcher kvar innan serien drar igång spelar Blåvitt borta mot Malmö, här kommer sju tankar efter Blåvitts träningsmatch mot Malmö

1. Den nya Matchtröjan
När redaktionen tyckte till om de nya matchställen så lyfte jag ett varningens finger för att ”retrotröjan” eventuellt hade den blåvita randen lite för långt ner. Får nog, nu när vi sett tröjan i aktion lite mer, ge mig själv lite rätt där. Framför allt kommer ju randen så att den ger vissa spelare ett väldigt osmickrande intryck. T ex på Tolinsson som är ganska lång och smal hamnar randen över naveln nästan och det hela ser ut som en magväska. Motsatt gäller för de som inte är lika långa och smala. Horisontella ränder har en tendens att förstärka ett brett uttryck. Kanske inte blir en supporterfavorit bland supportrar men lite begynnande ölmage. Tycker nog också att randen borde gå längre runt. Nu ser den nästan ut att vara klistrad rakt på magen. Fortfarande en snygg tröja, men finns lite att förbättra också.

2. Snyggt mål, på mer än ett sätt
Sanas 1-0 mål är snyggt på mer än ett sätt. Malmö går lite i den fällan som Blåvitt ofta gjort, dvs att man faller hem lite för mycket och ger spelarna tid att måtta skott från utanför straffromådet. Men att Malmö gör så är mycket tack vare Vilhelmssons snygga löpning. Det spelsinnet från en 17-åring imponerar.  

3. Bra läxa?
Efter två matcher mot svagt motstånd i form av Sirius och Landskrona mötte Blåvitt nu ett Malmö som var betydligt bättre på att störa Blåvitt. Förhoppningsvis kan det här bli en påminnelse om att inte blotta sig för mycket. Inledningsvis hade Blåvitt svårt med den högra pressen, men framför allt också att Malmös anfallare rörde sig i sidled vilket drog isär trebackslinjen och skapade ytor. Framför allt exponerar de en av bristerna i trebackslinjen när de trycker upp med tre spelare, och sedan lägger en boll på ytan mellan Sebastian Eriksson och Alexander Jallow. Där tvingar man ’SebE’ att antingen gå upp och stöta, med risk att bli överspelad, eller hålla sin gubbe och få ett fyra mot tre läge mot sig. Där får man nog från tränarhåll ta sig lite av en funderare på hur man ska göra.

Framför allt hur man ska förhålla sig till matchen. Idag är känslan att Blåvitt frivilligt lämnar över en del initiativ till Malmö. Blåvitt försöker ”spela rätt” och utnyttja Malmös misstag. Samtidigt så ställer man upp med Hosam Aiesh som höger wingback, något som kanske är mer logiskt i en match där man förväntar sig att föra spelet snarare än att vara passiva.

4. Bättre information
Inför matchen gick Blåvitt ut med information om matchtruppen men också om skadeläget. Nu var förvisso nyheterna vi fick (Ingen av de båda Johansson spelar innan EM) inte några vi ville ha, men det är ändå flera steg i rätt riktning vad gäller att faktiskt nå ut med information till supportrarna.

5. Skador
På tal om skadeinformationen så börjar det ju bli rätt skadetätt i Blåvitt igen. Idag tvingasdes Sebastian Eriksson och Hosam Aiesh bryta matchen och det är ju inte utan att man blir lite orolig för skadesituationen i Blåvitt. Och framför allt, vad är det för förbannelse som vilar över Kamratgården? Jakob Johansson och Yahya Kalley har ju varit borta så länge nu att man nästan glömt av att de är i Blåvitt

6. Inte så spännande
Blåvitt under Roland Nilsson har spelat ganska ”ospännande”. Det även om laget är väldigt kreativa när det ges utrymme till det så handlar mycket av spelet ändå om hålla sig på rätt sida, spela lugnt och metodiskt, och utnyttja de lägen som ges framåt. Det är inte speciellt sexigt. Men det är effektivt. Det här är ju trots allt Blåvitts första förlust sedan i höstas, och de sista 6-7 omgångarna av Allsvenskan 2020 var Blåvitt faktiskt ett av seriens formstarkaste lag, så det går väl inte riktigt att klaga över att det inte ger resultat.

Men det gör ju också att Malmö tillåts rulla runt bollen en hel del. Vilket kanske inte är så skoj att titta på.

7. Små marginaler
Klyschornas klyscha. Tänker inte stå här och kasta allt för mycket skit på domaren, men det går väl att konstatera att Pontus Wernblooms andra gula var felaktigt. Han är en meter före på bollen, och brytningen är ganska klockren, dobbarna mot marken, tån på bollen långt före Malmöspelaren. 2-1 målet var offside vid nickskarven, något som linjedomaren missar. Avslutet är ju till råga på allt på väg utanför men studsar på en tuva in i mål. Men de små marginalerna spelar in i punkterna om osexigt spel och nyttiga läxor.

Nu tycker jag personligen att det är en väg jag inte vill se fotbollen ta, men faktum kvarstår. Malmö spelar cyniskt. Spelare som Toivonen och Larsson går in fult men slänger sig lätt. De stör motspelarna och får mycket frisparkar med sig.  Pontus Wernbloom är den enda i Blåvitt som har den cynismen i sig och det gick ju inte bättre än att han fick ett rött kort. Om än felaktigt.

Som sagt. Nu gillar jag det inte personligen, men situationen är vad den är. Då får Blåvitt antingen ta seden dit man kommer och vässa armbågarna, eller åtminstone vara tydliga med att uppmärksamma och kritisera när motståndarna gör sånt. Om man viker ner huvudet och går därifrån efter att ha fått en felaktig frispark emot sig, eller när motståndarna kommer undan utan kort, så kommer domarna fortsätta ge de frisparkarna och spara på korten.
 

Adrian Pihl Spahiu @pihlbaoge2021-03-26 16:55:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg