Sju tankar efter Malmö - IFK Göteborg “Och sedan firar de som om de vunnit CL…”
Blåvitt blandar och ger, Klitte tar och ger, och Malmö får och får när Blåvitt tappar segern långt in på övertiden.
Här kommer sju tankar efter ett bittert poängtapp nere i Malmö.
1. One small step for a man…
Ofta när det kommer till nyförvärv så gillar vi att prata om hur de kommer igång stegvis. Det tar några matcher att komma in i det. Inte sällan ser vi spelare som egentligen kommer igång först sin andra säsong (eller är det bara ett Blåvitt-problem?). Därför är det uppfriskande att se kliven som Arbnor Mucolli och Thomas Santos tar. Där pratar vi inte om att ta ett steg i taget, en fot framför den andra. De båda nyförvärven tar kliv som snarare får en att tänka på månlandnignen. Thomas Santos fick lite kritik inledningsvis för att han inte gjorde poäng, men nu står han på sex poäng på nio matcher. Med det ligger han trea i allsvenskans assistliga.
Arbnor Mucolli å sin sida gjorde idag mål tre och fyra, också på nio matcher. Lägg på det att han har två officiella assist (vill minnas att han inte fick assist till Marcus Bergs segermål mot Degerfors då målet kom på en målvaktsretur) och även han är uppe på sex poäng på nio matcher. Det är senastionellt bra.
2. Jag kan glatt säga att jag hade fel
När Blåvitt förlorade hemma mot Varberg så kände jag att det var över. Inte bara över, utan det var en spark på ett lik. (Svårt att få till i text så jag länkar till ett Simpsonsklipp som får illustrera vad jag menar.)
Jag kunde verkligen inte se hur ett lag som var så kört i botten skulle kunna resa sig. Det var så många poäng upp, och Blåvitt blev precis utspelade hemma mot jumbon. En titt på spelschemat gjorde inte mycket för att förbättra sinnesstämningen. Elfsborg borta, Djurgården, Häcken, Malmö, bortamöte med Degerfors i ett riktigt ångest möte. Det kändes som om att Blåvitt skulle vara glada om vi gick därifrån med någon poäng alls. Mantrat “Det är viktigare att det blir rätt än att det går fort” skar i min själ samtidigt som Superettan kändes mer och mer given för var dag som gick. Jakten på en anfallare drog ut på tiden och nyförvärven var två okända gubbar från Danmark som antingen spelade i andraligan eller precis blivit nedflyttade till andraligan.
Idag kan vi konstatera att Blåvitt tog elva poäng på de matcherna, och det hade mycket väl kunnat vara 13. Inget är klart än såklart, det är mycket Allsvenska kvar att spela och Blåvitts nuvarande 23 poäng kommer inte räcka för att säkra kontraktet. Men det som då kändes hopplöst känns nu möjligt. Blåvitt är på säker mark. Inte med hjälp av målskillnad heller. Blåvitt har fyra lag bakom sig, och har nästan tagit full pott i de matcherna jag inte ens vågade titta på i spelschemat. Inget är klart än, men det finns hopp, och jag är otroligt tacksam över att få möjligheten att erkänna att jag hade fel.
3. Smartness
Det finns mycket att säga om Jens Askous intåg i IFK Göteborg. Pressen sitter bättre än på länge, omställningarna är vassare. Försvaret har förvisso känts rätt stabilt hela säsongen, det är inte där vi tappat våra poäng, men visst känns det som om att man spelar ett mer medvetet försvarsspel också?
Men det som jag kanske reagerar mest på sedan Jens kom är det där smarta psykologiska spelet. Som Blåvitt kanske var lite för snälla för att syssla med förut.
Kolbeinn Thorardsen fick en del beröm för det i matchen mot Häcken då han drog ut på tiden för straffen genom ställa sig framför Häckenspelarna som gjorde sig redo för att gå på eventuell returl och på så sätt tvingade Häckenspelaren att stå redo att slå straffen ganska länge, vilket många menar påverkar straffskytten negativt.
Jag tycker mig se mycket sådant småretligt och smart från Blåvitt sedan Askou tog över. Idag är det t ex en hörna där Malmö-spelarna står och diskuterar vad de ska göra, och från ingenstans så sticker Adam Carlén in ett huvud med en min som skrek “Vad pratar ni om här då?”
Jag gillar starkt att Blåvitt blivit riktigt jobbiga.
4. Vi får de vi uppfostrar
Jag har skrivit för Alltid Blåvitt i snart tio år så jag har säkert dragit den här analogin förr. Jag har nog dragit den i just den här frågan förr, och jag har ett vagt minne om att det handlade om Fredrik Klitte då också.
Hoppa över till nästa stycke om ni känner att ni läst det här förr. Och jag drar snabbversionen om ni vill fräscha upp minnet.
Under andra världskriget kom många bombplan hem med sönderskjutna vingar, och folk ville förstärka vingarna. Sedan insåg någon att anledningen till att bombplanen kom hem med sönderskjutna vingar var att planen kunde flyga med sönderskjutna vingar. De borde istället förstärka bränsletankar och hydrauliksystem, för inga plan kom tillbaka med trasig bränsletank eller utan hydraulik. Och det var inte för att de aldrig blev skjutna där, utan för att när de blev skjutna där kraschade de. Så det var där man borde skydda mer.
Att domare är utsatta inom fotbollen är inget nytt fenomen. Vi vet att domare i de lägre divisionerna få utstå hot och våld, och på ungdomssidan så är det helt ärligt ett vidrigt klimat. Något vi sett bland annat under “familjefesten” Gothia Cup. (Eller historien om hur ett lag utan supportrar tar vinsten ur en ungdomsturnering för att finansiera ett elitlag det inte finns någon efterfrågan på, som det också är känt som.)
Och vad tror ni händer när unga duktiga ödmjuka domare blir utskällda, hotade och bespottade? Precis som för flygplanen där de kritiska delarna tog skada kraschade, så har vi skapat en miljö där självkritiska, ödmjuka och reflekterande domare skräms bort i tidig ålder. Allsvenskan har inte domare som Fredrik Klitte, Kristoffer Karlsson och Anders Ekberg för att de är de bästa i Sverige. Allsvenskan har Fredrik Klitte, Kristoffer Karlsson och Anders Ekberg för att domare som är ödmjuka, självkritiska och reflekterande skjuts ner innan de når Allsvenskan.
Klitte, Karlsson och Ekberg är i Allsvenskan, inte för att de är landets bästa domare, utan för att de är domarna som inte brydde sig om kritiken, domarna som inte ifrågasatte sig själva när de gjorde fel, domarna som som stod på sig trots att hela arenan såg att de hade fel.
Så tänk på det nästan gång du tittar på en ungdomsmatch och skäller ut en ung domare.
5. På förhand okej, men i efterhand frustrerande
På förhand kändes ett kryss ändå som ett okej resultat. Resultaten i de senaste matcherna känns faktiskt nästan oförskämt bra, och en del av mig satt och väntade på en rejäl baksmälla idag. När nyheterna damp ner, först om att Marcus Berg utgår från truppen och sedan att Pontus Dahlberg inte kan spela så kändes det som om verkligheten var på väg med ont uppsåt.
Men sedan kom 0-1 i ett mönsteranfall och intelångt efter det även 0-2. Ett mål som verkligen skrek klass på så många sätt. Hur Oscar Wendt läser den passen och bryter, hur Santos får fram bollen till Mucolli, hur Mucolli lurar halva Malmö till stadion tvärt över gatan för att curla in bollen. För ett lag som ligger lågt och vill kontra på bollvinst är det ett mönstermål.
Men direkt efter målet kommer den där frustrationen. Det går att säga det ena och det andra om inkastade föremål, hur man som spelare firar (eller det faktum att Malmö valt att ha en City-blå hårdgjord yta bakom målet så att en fotbollsspelare med dobbar inte kan få grepp och stanna), men låt oss konstatera ett enkelt faktum. I ett läge där Malmö håller på att bli överkörda hemma så stoppar supportrarna matchen och ger sitt lag en välbehövlig time-out.
Bitter eftersmak med in i paus, och andra halvlek är inte många minuter gammal när nästa bittra situation kommer. Återigen, det finns ett väldigt starkt argument för att Sebastian Hausner spelar vårdslöst. Du ska inte gå in så i eget straffområde, för du bjuder in till både filmning och att domaren blåser straff. Vilket ju är precis vad som händer. En av årets billigaste straffar, och det går ju inte att få en tacksammare start på en halvlek när man ska hämta ikapp 0-2.
Frustrationen fortsätter växa, och vid ett tillfälle så försöker Arbnor Mucolli till och med påminna Klitte om regelverket, men den tidigare nämnda avsaknaden av ödmjukhet stoppar domaren från att erkänna och rätta till sitt misstag. (Ingen stor grej egentligen, men när spelare A blir nedsparkad av spelare B och spelare B får gult kort så behöver spelare A inte lämna planen ifall han fått vård. Men det glömde Klitte av, alternativ sket i. Och även om det är en liten grej stör dig när domare inte har koll på sådant och vägrar erkänna att de gjorde fel.) Arbnor Mucolli tas allt hårdare genom matchen och Klitte valde att fria/alternativt missade helt, när Arbnor blir hårt stämplad i Malmös straffområde av en rattfull spelare. Det går, om man håller på ett annat lag, att hävda att de Blåvita spelarna ligger ner, men det är ju också ett resultat av ett successivt fulare spel.
Mot slutet så borde Malmös lagkapten fått sitt andra gula i ett läge där han hockeytacklar Astrit Selmani, men till ökad frustration så frias det. Och det läggs på hela nio minuter på matchen. Gudarna vet var de hittade de nio minuterna.
I den 98:e minuten blir det farligt i Blåvitts straffområde, Sebastian Hasner rensar och blir nedsparkad. Skönt, nu får Blåvitt flytta upp och kanske stänga matchen tänker jag. Men Klitte tittar åt ett annat håll och istället kan Malmö kvittera. Och när de står och firar som om de vunnit Champions League så är det inte utan att jag känner en frustration över den där poängen jag på förhand gärna hade tagit. Å andra sidan, baserat på hur säsongen 2023 sett ut så ska vi väl vara glada över att känna att vi blir rånade på tre poäng snarare än att känna att vi ska vara glada att vi lyckades sno åt oss en poäng.
6. En seriös produktion.
Att jag gnäller över Discoverys sändningar börjar väl bli lite tröttsamt men jag tycker de hittar nya sätt att sänka ribban hela tiden så här kommer det igen.
Att Anders Andersson håller på Malmö och ändå får kommentera Malmös matcher är sedan länge rätt välkänt och jag är knappast den första som lyfter att det drar ner den analytiska kvaliteten. Att deras spelare är kass och nyligen fick en liten trevlig “funktion” där den visar slutresultatet för de som missat matchen och vill se den i efterhand (förslagsvis utan spoilers) är också i kategorin mindre skoj. Att Stahre tillåts vara expert när Blåvitt spelar stör väl egentligen bara oss så det behöver vi inte heller lyfta.
Men ett nytt jävla lågvattenmärke är fan när Blåvitt ska slå en hörna och hela kortsidan täcks av digital reklam samtidigt som kommentatorn halventusiastiskt uppmanar oss att inte missa något jävla barnprogram med Markoolio och hans morsa. Var det inte illa nog när de spred konspirationsteorier om Estoniakatastrofen i pausreklamen? Måste de trycka in reklam i sändningen också? Inte bara att de är en grafik som blockerar de båda klackarna, men den stackars kommentatorn, vars jobb är att vara fotbollsexpert, inte reklamskådis, tvingas läsa upp reklamen? Jag är så glad att jag ändå ser de flesta matcherna på plats så jag slipper Discoverys sändningar och jag hoppas innerligt att de inte får komma nära ett anbud nästa gång rättigheterna ska förhandlas.
7. Framtiden
Nu är det ett kort speluppehåll innan Blåvitt tar emot BP hemma på Gamla Ullevi. Ett BP som ligger tre poäng före Blåvitt i tabellen och förlorade mot Varberg idag. Efter en stark start på säsongen har BP under sommaren dalat i tabellen och blir mer och mer indragna i bottenstriden. Vid seger går Blåvitt om på målskillnad. Sen följer en bortamatch mot Mjällby, som just nu skrapat ihop precis de där 31 poängen som oftast brukar räcka för säkrat kontrakt.
Skulle Blåvitt slå BP dras de ner rejält i bottenstriden, och personligen tror jag inte att de reser sig igen. Så väldigt viktigt att alla sluter upp på Gamla Ullevi igen för att säkra den här säsongen och ta nya tag inför nästa år!