Mjällby - IFK Göteborg
1 - 4

Sju tankar efter Mjällby AIF – IFK Göteborg (1–4): ”Konsten att döda en match”

IFK Göteborg tar sin andra raka seger i Allsvenskan efter 4–1 borta mot Mjällby på Strandvallen. I och med detta går Blåvitt upp på en femteplats och hakar på i toppstriden. Här kommer sju tankar från matchen!

Johan Bångsbo – vad ska man ens säga?
Ja, det börjar nästan bli tjatigt. Vad kan man skriva om denna gudabenådade mittback som inte redan skrivits? Jo, att han tydligen kan skjuta också! Den där vänstervolleyn hade till och med Ralf Edström à la 1974 hade varit avundsjuk på. Om det mot förmodan var några europeiska storklubbar som inte redan bevakade Johan Bångsbo intensivt har de nog vaknat till liv nu. Ja, och så är ju ”Björnen” nästintill fläckfri i duell- och passningsspelet också. Som vanligt. Det är bara att passa på att njuta medan vi fortfarande har Särö-grabben i mittlåset.

Debutanter i överflöd
I de två senaste allsvenska matcherna har hela fem(!) spelare gjort allsvensk debut för IFK Göteborg.

Abundance Salaou, 18 år
Alai Ghasem, 19 år
Tim van Assema, 20 år
Felix Eriksson, 18 år
Alfons Nygaard, 20 år

Debutanter i överflöd! Eller ”Abundance”, om man vill vara lite internationell… Alla förutom Felix fick dessutom speltid i cupmatchen mot Torn i onsdags. Jag vet inte när det här hände senast i IFK Göteborg, eller ens i Allsvenskan (bortsett från nykomlingar). Oavsett vad är det väldigt roligt och inger ett stort framtidshopp. Det var inte länge sedan startelvan hade en snittålder på en bra bit över 30 år och man undrade vart klubben egentligen skulle ta vägen framöver. Nu sitter man mest och undrar vilken ung spelare som kan slå igenom härnäst.

Felix Eriksson, en av fem debutanter senaste två allsvenska matcherna.

Konsten att döda en match
Flera gånger i år har Blåvitt gått in i slutfasen av matcherna med en nervös uddamålsledning. Ibland har ledningen hållit hela vägen in i mål, ibland har den tappats. Man har avundsjukt blickat mot andra topplag som gått och städat av motståndare redan i första halvlek. Nu är vi, till slut, där. Mellan minut 33 och 35 hade Blåvitt gått från ledning 1–0 till 3–0. Game, set, match. De blåvita spelarna behövde knappast förta sig i andra halvlek. Matchen var ändå lite roligare än att ”läsa riksdagspartiernas valmanifestationer baklänges”, Josephines profetia i en tidigare panel till trots...

Att ”döda en match” är en ädel konst som ett riktigt topplag måste kunna behärska. Senast Blåvitt hade en så stor ledning i första halvlek var hemma mot ÖSK 2015, när Blåvitt var just ett riktigt topplag. Då stod det 3–0 efter 25 minuter och 4–0 i paus. På bortaplan måste vi backa till 2001, då Blåvitt ledde med 3–0 mot MFF efter 37 minuter. Förhoppningsvis kan tidigt dödade matcher bli ännu vanligare framöver, som en kosekvens av den mer ”framåtlutade approachen”.

Gustaf Norlins revansch
Efter att ha levererat starka prestationer under sommaren petades Gustaf Norlin lite överraskande så fort Eman Markovic kom in i laget. De senaste tre matcherna har Norlin dock krigat sig tillbaka till elvan, på bekostnad av Hosam Aiesh. Och han har verkligen tagit chansen. En stark insats mot Sirius följdes upp av två assist och en fixad straff mot Torn i cupen. Idag blev det två mål, där han är på helt rätt plats vid helt rätt tidpunkt.

Det ser inte alltid graciöst ut, men Norlin sliter som ett djur och hans löpningar är en viktig ingrediens i Blåvitts anfallsspel. Med fem mål och fyra assist är han god tvåa bakom överlägsna Marcus Berg (11 + 5) i toppen av den interna poängligan. Zoomar man ut lite får hela 2022 ses som en stor revansch för Gustaf, som verkligen hämtat sig efter ett tufft första år i Blåvitt.

Delikat målvaktssituation
Warner Hahn fortsätter leverera bra insatser mellan stolparna. Idag var inget undantag. Fina räddningar, bra fötter och stabil i luftspelet. Mjällbys reducering bokförs som ett självmål från Hahn, men det målet faller helt klart under ”oturskontot”. Bakom Hahn har vi återvändande Pontus Dahlberg, som gjorde comeback i cupmatchen mot Torn och stod för en fin insats. Pontus är säkert införstådd med att vara andremålvakt under hösten, men framöver måste väl hans ambitioner vara högre? Så sent som för tio månader sedan var han ändå en av Jannes tre landslagsmålvakter.

Samtidigt vill man ju såklart att Hahn ska förlänga, till en rimlig kostnad. I så fall skulle Blåvitt även fortsatt sitta där med en av Allsvenskans bästa målvaktsuppsättningar i modern tid. Skulle Hahn och Dahlberg kunna stå varannan match 2023? Så att blir båda glada och nöjda? Just det, och så har vi ju vår fina Adam Ingi Benediktsson också, som igår höll nollan när FC Trollhättan vann med 2–0 mot Torn, av alla lag.

Hahn eller Dahlberg, vem står i mål 2023?

Svag audition för Al-Ammari
Sedan utlåningen till Mjällby har Amir Al-Ammari höjt sig rejält och stått för flera fina insatser för de gulsvarta blekingarna. Idag hade han det dock kämpigt på innermittfältet, och var direkt inbladad i Norlins ledningsmål med en svag passning rakt in i plan. Egentligen är jag av åsikten att utlånade spelare inte ska få spela mot klubben de tillhör, men det är en annan fråga.

Om Amir har som ambition att slå sig tillbaka in i Blåvitts trupp till 2023 fanns det nog inte någon bättre match att kliva fram och leverera i, men nu blev det ingen stark audition. Huruvida han återvänder eller ej återstår att se, och mycket beror nog på vad som händer med spelare som Sebastian Eriksson och utlånade Filip Ambrož.

Nu blickar vi framåt – och uppåt?
Ordförande Richard Berklings förhoppning om att IFK Göteborg ska gå förbi Malmö FF har infriats igen, i alla fall om man ser till tabellplacering. Efter 21 omgångar ligger Blåvitt på en femteplats med 36 inspelade poäng. Strax bakom hittar vi Kalmar FF på samma poäng och MFF på 34 poäng. Blickar vi istället uppåt är det tre Stockholmsklubbar (AIK 39 p, Hammarby 40 p, Djurgården 44 p) samt serieledande Häcken på 45 poäng. Att börja prata om guldstrid vore naivt, en sådan är vi för långt ifrån. Men Europaplatserna är helt klart inom räckhåll.

Kollar man på Stahres berömda ”boxar” om fem matcher vardera har Blåvitt lyckats ta tre segrar i samtliga boxar utom en (omgång 6–10). Kan vi kompensera för det och ta fyra segrar i minst en av de två sista boxarna ser det ljust ut. Drömmen om topp 4, kanske till och med topp 3, lever tills motsatsen är bevisad.