StartfotbollAllsvenskanIFK GöteborgSju Tankar efter Mjällby – IFK Göteborg (1-1) ”Kan inte DPlay ge sändningsrättigheterna till ett företag som faktiskt kan streama?”

Sju Tankar efter Mjällby – IFK Göteborg (1-1) ”Kan inte DPlay ge sändningsrättigheterna till ett företag som faktiskt kan streama?”

Med det Allsvenska rekordet för antal kryss inom räckhåll tar Blåvitt planenligt en poäng igen, nu borta mot Mjällby. Bara två oavgjorda matcher kvar innan rekordet är tangerat!

Här kommer sju tankar efter att Blåvitt plockat ännu ett kryss.

Bästa laget, rätta laget eller bästa laget på sikt?
Inför matchen snackades det en del om att Sebastian Eriksson borde spela vänsterback och att man inte skulle ge Victor Wernersson mer speltid. Och det ger upphov till en intressant frågeställning. Ska man spela bästa laget, eller rätta laget? Bästa laget på sikt eller bästa laget för dagen?

Idag fick Sebastian Eriksson spela ca 8 minuter innan han tvingades bryta, men på de åtta minuterna hann han slå bort ett gäng bollar och ge Mjällby en farlig omställning.

Det blev tydligt när Victor kom in att bästa laget för dagen nog hade varit det laget som Wernersson startade för. Men det finns ju såklart andra värderingar att ta i beaktning. Bästa laget på sikt, och det som är moraliskt rätt.

Det finns ju argument för båda de sidorna. Dels att Wernersson ska lämna och således är det bäst på sikt att spela in en ny vänsterback, dels att Wernersson betett sig fel mot Blåvitt och således är det fel att låta honom spela mer för Blåvitt.

Det argumentet jag personligen har svårt för att i ena sekunden snacka om att Blåvitt måste inse allvaret i tabelläget samtidigt som man argumenterar för att spela med en mittfältare som vänsterback. Om det är just idag Blåvitt måste ta tre poäng, så är det ju rimligtvis så att Blåvitt ska spela med bästa laget just idag också. Och i det bästa laget just idag, startar Victor Wernersson.
På tal om inkonsekvens
När vi ändå snackar om inkonsekvens kan man ju titta lite på Mjällby, och deras kritik mot en del domslut. Dels är det ju en situation med Pontus Wernbloom som retade upp flera i Mjällby där Pontus blir sparkad på foten och lägger sig ner. Mjällby spelaren får gult. Och ja, det var kanske inte gult kort just där. Men när man sparkar en spelare i hälarna hela matchen så kommer det gula kortet dyka upp förr eller senare liksom.

Samma gäller ju straffen. Det går att säga att Jallow aldrig hinner upp den bollen, att det är precis på gränsen till straffområdet. Men samma går att säga om Mjällbys straff där Mjällbyspelaren i princip lägger bollen i Anestis skopa när Paka sparkar ner honom, precis vid straffområdesgränsen. Jag menar, jag gillar att gnälla på domarna när jag tycker de är dåliga, men bortsett från att jag tyckte Al Hakim dömde för billiga frisparkar idag så var han ju faktiskt rätt konsekvent i sina bedömningar. Och det är ett jävla steg upp från de kinderäggsdomare vi haft många matcher. Och något som ändå ska poängteras. Al Hakim var bra idag.
Viktigt att göra rätt analys
Det snackas en del om den känslomässiga hissen och idag tycker jag det blir väldigt tydligt när man läser på olika sociala medier om Blåvitt. I paus snackas det om att Blåvitt dominerar, det snackas om att Blåvitt gett upp possesionbollen och spelar rakare, det snackas om att Mjällby inte har något alls.

Och jag förstår att om man skrikit efter förändring två säsonger nu, snackar om Blåvitts lagbygge som ett ”experiment” så passar det väldigt bra att se det som att Blåvitt spelar rakare, enklare och mindre possessionorienterat. Men stämmer det?

Blåvitt hade 73% av bollinnehavet i första halvlek så uppenbarligen var det fortfarande mycket possession. Blåvitt gjorde ett mål, men om vi ska vara ärliga var det annars väldigt mycket som vanligt, dvs att Blåvitt kommer till många halvlägen utan att det blir riktigt farligt. August har ett skott från nära håll som Mjällby rätt enkelt kan ta hand om men annars?

Samtidigt så har Mjällby trots allt en frispark som Anestis är nära att gå bort sig på (han rör sig mot sin vänstra stolpe och är bara en grästuva från att släppa in bollen vid sin högra stolpe).

Om vi analyserar första halvlek så skulle jag nog vilja påstå att det som händer är att Mjällby lägger mycker energi på att bevaka Wernbloom, något som ger utrymme till övriga spelare, och faller ner en del vilket gör att t ex August Erlingmark kan gå upp i offensivt straffområde.

I paus korrigerar Mjällby detta genom att trycka upp laget, tvinga ner Blåvitts mittfält och isolera Wernbloom på topp.

Det är väldigt lätt när det gå bra att tycka att allt är bra och när det går dåligt att tycka att allt är skit, men hur väl reflekterar det verkligheten?
DPlay…
För egen del förtogs matchen enormt av DPlays urusla plattform. Vi prövade två olika konton, vi prövade olika uppkopplingar, vi prövade både appar och webspelaren. Likväl var det lagg hela matchen igenom.

Jag förstår inte hur man kan investera så mycket pengar i att ta över sändningsrättigheterna till Allsvenskan och sedan leverera det här. Jag vet inte om det är så att DPlay har en för dåligt kodad plattform (när de säger att 37 ms i ping är för högt för att tjänsten ska fungera så pekar det ju på att plattformen är idiotiskt programmerad) eller inte har infrastrukturen att hantera antalet tittare (idag spelade Blåvitt, Djurgården och AIK samtidigt. Antalet kunder som tittade samtidigt lär vara mer än vanligt och idag upplevde vi laggen som värre än vanligt)

Oavsett vilket så är hanteringen av de Allsvenska rättigheterna under all kritik och DPlay duckar gång efter gång för kritiken genom att helt enkelt inte svara på den. Varje gång någon tar upp att sändningen inte fungerar så snackar de om att ”men när sändningen fungerar så är det en bra sändning”.

Först och främst så är det inte ett svar på kritiken. De är en jävla avledningsmanöver.

För det andra så är innehållet ganska jävla tafatt. Som jag varit inne på flera gånger förr så är produktionen skit. Man vevar repriser när lagen ställer om, de zoomar in på spelare istället för att visa planen i varje intervju försöker man hitta en jävla dokusåpevinkel på det som händer för att få lite billig dramatisk effekt. Sluta behandla Allsvenskan som om det vore Big Brother!

Kan inte SFSU gå ut med en uppmaning om att alla supportrar ska säga upp sina abonnemang i Oktober för att få fram budskapet?
Slarv igen
Det går att snacka om enskilda situationer där det blir fel och säga att man ska göra det bättre nästa gång, men det påminner mer om en Alkoholist som ska börja köra varannan vatten istället för att faktiskt ta tag i problemet.

Blåvitt slarvar för jävla mycket i de där enkla momenten som ska sitta. Det är för enkla pass som slås bort, det är markeringar som inte hålls, det är svaga avslut. Men det går någonstans djupare än så. Även om domaren valde att blunda lite för det idag så hade Blåvitt minst 3 felinkast. Två av dem från Tobias Sana. (Vi återkommer till just honom lite senare). Samma gäller straffen. En gång är ingen gång, men det här är andra straffen som Patrik Karlsson Lagemyr drar på sig i år, och det är ändå rätt anmärkningsvärt för en spelare som spelar som släpande anfallare.

Vi ett tillfällde så står Tobias med ena foten säkert 30 centimeter in på plan när han kastar bollen. Det var liksom ingen hårfin grej. Det var uppenbart fel. Vilket för oss in lite på nästa punkt…
Tecknen fanns där hela tiden
Om vi ska blanda punkt 3 med punkt 5 lite så är analysen ändå ganska tydlig. Tecknen fanns där hela tiden. I första halvlek hade inte August Erlingmark, Alhassan Yusuf eller Tobias Sana bollen så mycket, men redan där var det ganska tydligt att de inte var helt med i matchen. Framför allt när August kom upp och fick väggspela med Wernbloom blev det tydligt att han inte var vän med bollen idag.

Att Tobias Sana står för flera felinkast i första halvlek är absolut ingen garanti för att han ska missa sin straff, men nog fan tycker jag det fanns tecken på att han inte riktigt var med i matchen. Hans miss när han kommer fri med målvakten och kan göra 2-0 visar också på hur han inte riktigt är med i matchen.

Det finns såklart flera olika aspekter att ta hänsyn till, men som jag sa i punkt tre så var inte Blåvitt så tokdominanta i första som många vill måla upp det till. Det hände inget jätte revolutionerande i paus. För tecknen fanns där hela tiden. Mjällby såg att Blåvitt hade ett mittfält som inte alls kommit in i matchen bra, och de valde att flytta spelet dit. När även Jakob Johansson, som varit dominant i första, började tröttas ut, så fick Mjällby en väg in i matchen. Och det är inte så konstigt egentligen.
Dags att sluta snacka om ansvar och börja ta ansvar
Jag har nämnt det förr, och nu kommer Tobias Sana få sig en skopa till här. En del av mig tycker det blir orättvist att peka dit igen, för matchen stod och föll inte med Sana, och det är en spelare som gör mycket bra också, men samtidigt så lägger han upp bollen väldigt mycket i hur han agerar och uttalar sig.

Efter matchen så säger Tobias i matchintervjun att han tar ansvar för att han missade straffen. Han säger att han tar ansvar för att han missar ett friläge.

Men det är inte det han gör. Han tar på sig skulden. Och det är två olika saker.

Och det är en skillnad Blåvitt måste lära sig. Det är tyvärr väldigt många spelare i Blåvitt som säger rätt saker men som likväl gör fel saker sen. Man snackar om att vi måste sätta chanserna vi får, och sedan försöker man ta ner bollen istället för att bara skyffla den mot mål när du har ett friläge. Det snackas om att vi måste bli bättre i våra omställningar, likväl så står hela laget och kladdar med boll på mitten och låter motståndarna samla sig.

När spelare och tränare pratar om hur man vill spela så säger alla samma sak. När de pratar om vad som blir fel så säger alla samma sak. Spelarna snackar om att tränarna är väldigt bra. De snackar om att de tror på vad de gör.

Men ingen tar ansvar för att de faktiskt spelar som de säger att de ska spela. Att spelarna gör det de är överens om att de ska göra.

Spelarna, framför allt de som säger sig vilja vara ledande spelare, måste sluta ta på sig skulden för att de inte gör som de varit överens om att de ska göra, och börja ta ansvar genom att vara noga med att göra det man är överens om att göra.