StartfotbollAllsvenskanIFK GöteborgSju Tankar efter Nyköping BIS – IFK Göteborg (2-0) ”Taktiskt korrekt match”

Sju Tankar efter Nyköping BIS – IFK Göteborg (2-0) ”Taktiskt korrekt match”

Den blåvita tävlingssäsongen 2019 drar igång för Blåvitt när Svenska Cupens gruppspel inleds med bortamatch mot Nyköpings BIS. Nyköping är gruppens på pappret sämsta lag och med derby mot Gais i nästa omgång och avslutande match mot Örebro blir det viktigt för Blåvitt att ta med sig tre poäng hem från Nyköping. Och Blåvitt tar relativt enkelt med sig alla poängen efter en 2-0 seger mot Nyköping där Rasmus Wikström och Sebastian Ohlsson gör de blåvita målen.

Förutsägbart och väntat. Nyköping ser en möjlighet att skaka om ett allsvensk lag och inleder fint med energi. Som det allt blir i de här matcherna. Men passningsspelet är inte lika bra, och de får springa lite mer på varje boll än Blåvitt behöver. De är lite sämre tränade än Blåvitt är. De ligger lite sämre i markeringarna än Blåvitt och efter 30 minuter är energin slut och Blåvitt kan relativt enkelt rulla runt mer och mer. Sen ser vi samma mönster i andra halvlek. Nyköping säger till sig själv att ”Det är bara 0-1, vi kan vända det här” och kommer ut med energi. De är med i matchen. Men felpassen innebär mer löpningar, det blir svårt att hålla uppe den aggressiva pressen och Blåvitt kan rulla ut matchen.
Försvarsmisstagen. Försvarsspelet har annars sett väldigt bra ut under försäsongen men det känns ändå som om att när det blir fel, så blir det väldigt fel. Blåvitt har på 4 matcher i år släppt in två mål, vilket ändå är ett okej facit. Men det är lite oroväckande hur fel det går när det väl går fel.
Hur ska mitten formeras? I dagens 3-4-3 blir de två innermittarna väldigt ensamma. På pappret ska ju Wernersson och Ohlsson hjälpta till, men i praktiken är Affane och Barney helt ensamma på mitten, och det märks i många matcher, speciellt när motståndarna har bollen och lätt springer igenom det Blåvita mittfältet. Samtidigt så har det när Blåvitt försökt 4-3-3 blivit väldigt lätt att ta sig runt mittfältet på kanterna. Frågan är om det inte är så att anfallarna behöver komma hem lite och stötta mittfältet mer? Finns helt klart frågor att besvara när det kommer till hur Blåvitt formerar sitt mittfält.
Sargon Abraham. Sargon har nog varit den spelare som konsekvent sett intressantast ut under 2019 hittills. Idag gör han många fina aktioner, och några han borde kunnat få ut mer ur. Hans ribbskott i inledningen av matchen kunde han gjort bättre, men å andra sidan gjorde han det väldigt bra fram till avslutet. Överlag väger det positiva ändå med råge över det negativa.
Rasmus Wikström. Har gjort det bra på försäsongen, fick starta när Starfeldt är borta och Erlingmark känner sig krasslig. Tackar för det genom att göra matchens första mål, bara veckor innan han ska fylla 18 år. Gör en i övrigt väldigt bra match också. Blåvitt har allsvenskans troligtvis yngsta lag 2019, men det är trots allt ett lag fyllt med enormt mycket talang. Det är många pusselbitar som ska falla på plats, men om de faller på plats…
Taktiskt korrekt. Många vill ju såklart att Blåvitt ska köra över Nyköping, men taktiskt spelar man väldigt smart. Nyköping springer sig väldigt trötta i sin press, och Blåvitt rullar runt utan någon press på att försöka skapa så mycket. Vid flera moment ser vi hur Nyköping pressar två av de Blåvita backarna med tre fyra spelare, men Blåvitt spelar sig ur den pressen utan större problem. Tyvärr tar man inte riktigt till vara på läget att vända snabbt, men det är samtidigt inget laget behöver göra. De har bollen, de kan spela runt, tvinga Nyköping att springa sig trötta. Vi ser sen också hur Nyköping mot slutet av matchen får problem med kramp och överbelastad muskelatur, och när klockan tickar över 80:e minuten så behöver inte Blåvitt anstränga sig för att skapa målchanser och Sebastian Ohlsson kan göra 2-0 ganska enkelt till sist.
Hur värt är det med den här typen av cupspel? När konceptet med gruppspel i cupen infördes snackades det om att det var bra att få in tävlingsmatcher på försäsongen, men när man ser matcher som den mot Nyköping så blir jag lite tveksam. Nyköping är inte helt oväntat väldigt taggade på att få möta storlag som Blåvitt, kanske övertända? Ofta ser vi lag från de lägre serierna komma in väldigt taggade och spela på gränsen för vad som är tillåtet. Ser också en tendens till att domarna ofta tillåter de ”sämre” lagen komma in ganska hårt och fult. Det är något med kombinationen kallt konstgräs i Februari, övertända division 1 spelare och blåvita ben som sänder lite kalla kårar genom min kropp.