Sju tankar efter Örebro SK - IFK Göteborg (0-0): "En (i bästa fall) intetsägande premiär"
IFK Göteborg har avklarat sin premiär mot Örebro SK och hämtat hem en poäng efter ett oavgjort resultat där inget av lagen var riktigt nära att ta hem det. 0-0-matchen förlänger Blåvitts trend för året av att inte förlora men inte heller överprestera, och i sju tankar för dagen analyserar vi vad detta kan bero på.
1. En match med två halvlekar
Varje match har sina ögonblick, sina stunder, och sina längre sekvenser och perioder. Däri ligger inget ovanligt. Örebro SK mot IFK Göteborg stod dock för mer distinkta indelningar än vanligt, och de tydligaste skillnaderna låg mellan två halvlekar, där vardera laget dominerade varsin och således med någon form av kosmisk rättvisa delade på poängen.
2. Första halvlekens passningsspel
I första halvlek dominerade IFK Göteborg bollinnehavet, och uppvisade framför allt ett fantastiskt fint passningsspel med vägvinnande, öppnande passningar som skapade många spännande situationer, även om den där sista passningen som skulle skapa det riktiga läget ofta lös med sin frånvaro. Med det sagt hade Blåvitt ett bra spel och med lite mer tur hade Kevin Yakob petat in 1-0 efter Norlins fina klack.
3. Första halvlekens löpningar
Ett annat drag som kännetecknar första halvleken är de otroliga löpningarna och överlappningarna från Alexander Jallow och Gustaf Norlin, IFK Göteborgs wingbackar för dagen. Genom att ta fler löpningar än nödvändigt hotar man ständigt ÖSK-försvaret som pressas ner, och skapar dessutom goda passningsalternativ i korridorerna från mittfältet. Kantspelet är en nyckel för offensiven.
4. Första halvlekens begynnande stelhet i försvaret
Ett litet orosmoln dök upp stundtals under första halvleken, när försvarsblocken låste sig väldigt mycket i sina positioner utan understöd, och där hemmalaget lyckades spela sig in mellan lagdelarna. När man sedan snabbt flyttade över bollen uppstod ibland problem och ansvarig försvarare blev väldigt ensam och riskerade att bli överspelad trots att man de flesta gånger hade ett stort numerärt övertag i eget straffområde. Det är ett märkligt sätt att försvara på.
5. Andra halvlekens stillastående försvar
Under det som faktiskt måste beskrivas som ett mindre ras i andra halvlek blev försvarets orörlighet från första halvlek stelopererad och Örebro kunde överlasta Blåvitts vänsterkant med fyra gubbar utan att någon blåvit följde med för att hjälpa till. Ytorna man erövrade var inte särskilt farliga i sig, men de gav hemmalaget tid att samla sig och låsa in både boll och Blåvitt på de senares defensiva planhalva. När sedan överflyttningar kom fortgick stelheten och i andra halvleken lyckades Örebro skapa flera farliga chanser, trots att man var färre i boxen. Det var skrämmande stelt.
6. Andra halvlekens brist på löpningar
När Alexander Jallow tog en grym 80-meterslöpning i första halvlek drog han med sig boll och lag uppåt och bröt pressen och spelet på egen planhalva. Samtidigt väcktes en vag oro om att den typen av generöst spel brukar kosta på i energiresurser i längden. Andra halvlek besannade de tankarna, och Blåvitt återgick till att vara det stillastående lag utan rörelse och djupledsspel man varit under sina sämsta stunder de senaste åren.
7. Andra halvlekens passningsspel
Samtidigt som löpningarna slutade komma visade laget också samma håglösa viljelöshet i passningsspelet som man hade i träningsmatchen mot Värnamo - och med ungefär likadant resultat. Boll efter boll slogs bort, och när de vägvinnande passningarna kom gjorde de det flera sekunder för sent och ofta bakom tilltänkt mottagare.
Det här var inte bara slarv. Blåvitt anno 2021 har under försäsongen framstått som ett lag utan egen spelidé, och det har nu fortsatt in i tävlingssäsongen. I Roland Nilssons gäng finns inte Mikael Stahres intränade löpvägar, inte Jögges raka och frenetiska kontringsspel, inte ens Poya Asbaghis långbollar på kanterna från 2018.
Det här är ett bättre lag än förra året och lär få bättre resultat, men den enda spelidé man verkar ha är att ligga någorlunda rätt i defensivt överlastade positioner och lita på instruktionen att “spela säkert och gör inget dumt“. Offensivt litar allt till att Sana ska hitta på något. Allsvenskan är igång - då måste spelidén finnas där. Hittar man den inte kastar man bort vår bästa chans på ett decennium.
