Sju Tankar efter Sundsvall - IFK Göteborg (3-2) ”Ett hejdundrande fiasko"
Blåvita supportrar debatterar huruvida det fortfarande finns något att spela för den här säsongen. IFK Göteborg gick in och stängde den diskussionen genom att med all jävla tydlighet välja sida och visa att det inte finns någon anledning att bry sig om kvarvarande matcher
1. Lag i dålig form.
Sundsvalls tidiga ledningsmål är egentligen ett typexempel på mål som lag med dålig form, eller rakt av dåliga lag, släpper in. Det är mycket som är dåligt gjort av Blåvitt vid det målet, men det är ett moment som alldeles extra pekar på varför Blåvitt har så dålig form just nu. Det är inte att man släpper till en billig kontring emot. Det är inte att det är för enkelt att ta sig förbi Wendt på vänsterkanten. Det är inte att Bångsbo missar brytningen eller att Dahlberg inte är snabbare i sidledsförflyttningen. Det som verkligen är signifikativt för ett dåligt lag är hur Bjärsmyr helt släpper sin gubbe. Förstå mig rätt. Det är inte Bjärsmyrs fel att målet blir till. Det är inte han som tappar bollen, det är inte hans som släpper förbi ett inspel. Det är inte han som missar sin brytning. Han står väl ungefär där han ska stå egentligen.
Problemet är var du ska stå på taktiktavlan inte alltid stämmer överens med var du BÖR stå på plan. I Blåvitt just nu så har spelare inte råd att göra misstag, för de har inte lagkamrater som stöttar upp bakom dem. Det är applicerbart på det mesta i Blåvitts spel, allt från hur man pressar, till vilka öppnande pass man försöker slå till hur man försvarar, men just 1-0 var ett väldigt talande exempel, för frågan är om Bångsbo kommer våga försöka bryta det inspelet nästa gång, när han vet att hans mittbackskollega inte stöttar upp bakom? Det blir en negativ spiral av missförtroende för sina medspelare som bara sänker laget ännu mer.
2. 3-2-19
Där har ni Sundsvalls resultatrad inför dagens match. Laget har alltså vunnit tre matcher, spelat oavgjort två och förlorat 19 för en total skörd på 11 poäng. Fattar ni hur dåligt det är? Sundsvall var på god väg att bli ett av Allsvenskans sämsta lag genom tiderna.
Samma Sundsvall kör över Blåvitt i första halvlek. Utöver tre mål så har man flera riktigt vassa lägen och 7-0 hade varit mer rättvist än 1-1. För att sätta insatsen i perspektiv liksom.
3. Rutin är färskvara?
Det går inte att komma ifrån det, men Mattias Bjärsmyrs agerande som leder till straffen för 2-0 är något av det märkligaste jag sett på länge. Istället för att jobba sig in på rätt sida så går han ut och jagar boll. Men ser hur han tydligt tar två tre steg ut, för att sedan inte alls hänga med, hamna bakom Sundsvallsspelaren, och istället för att låta honom ta avslut ur svag vinkel väljer Bjärsmyr att trycka ner honom för en solklar straff. Mattias Bjärsmyr ska vara en av Allsvenskans mest rutinerade spelare, men agerar idag som en p15 spelare.
4. Rädsla
Något som varit ett problem för Blåvitt under båda Mikael Stahres vändor i laget är en rädsla som blir väldigt förlamande. Jag tyckte man såg samma tendenser 2012 till 2014 också. Det snuddar vid punkt ett, dvs att laget inte hjälper varandra. Det känns som om det i grund och botten handlar om en rädsla som förlamar laget en hel del. Det kan vara så att Mikael Stahres egna rädsla för att förlora smittar av sig, men jag tror att det främst handlar om att det spel Mikael Stahre vill spela handlar väldigt mycket om att kollektivet måste jobba rätt. T ex presspelet bygger mycket på att om spelare x går upp i press så ska spelare y också göra det.
När det funkar som det ska så får Blåvitt en tung press där motståndare blir stressade och inte har några passningsalternativ då alternativen också har press. Men de senaste matcherna har det snarare blivit att Blåvitt sätter pressen sent, motståndarna kan i lugna och ro spela i sidled, sparka och springa och i och med att Blåvitt pressar med hela laget är det nu motorväg mot Blåvitts straffområde.
Liknande resonemang gäller när Blåvitt ska spela, och det är tydligt att anfallarna är markerade. Det hade behövts att en mittfältare kom upp och hjälpte till genom att ta egen yta och dra isär motståndarna men Blåvitt vågar inte göra det. Man vågar inte stå fel. Och då blir det väldigt lätt att försvara mot Blåvitt.
5. Hyschen
Erik Sorga har varit långt nere i frysboxen hos Blåvitt sedan han kom till Göteborg och det ska väl sägas att en del av det nog ligger på Sorga själv som inte alltid gett intryck av att vara speciellt seriös med sin karriär. Idag ställer Blåvitt upp med mittfältare i anfallet istället för att ge Sorga en chans och visar tydligt hur lågt prioriterad han är. I paus byts Sorga dock in, och får göra ett av årets enklaste mål när han petar in ett inspel i öppet mål. (Det målet är ju helt och hållet tack vare firma Wendt och Norlin.) Han firar med att hyscha. Oklart vem. Är det tränaren? Tvivlarna? Sundsvallssupportrarna? Han har jämförts med andra spelare förr, men frågan är om inte Erik Sorga är Estlands Balotelli. Fast sämre. Mycket sämre.
(För övrigt tycker jag att Erik Sorga, utöver sitt enklaste mål i livet, visade varför han varit petad idag.)
6. Det svänger fort
För någon månad sedan var det mycket positiva rubriker kring Blåvitt. Man hade chans att haka på i toppstriden, fått fram flera unga talanger, och såg ut att må bra som förening.
Det ska sägas att som förening tror jag fortfarande Blåvitt mår bra. Men sportsligt så har man nu förlorat mot seriens två sämsta lag. Inte bara förlorat. Blåvitt har blivit rätt utspelade av både Sundsvall och Helsingborg. Trots att man säger sig ha pengar att värva för så har laget varit beroende av att två tonåringar (Carneil och Bångsbo) tagit serien med storm under sommaren.
Carneil och Bångsbo har inte varit jättebra det senaste, men det ska de inte behöva vara heller. Att man är beroende av att två tonåringar leder ett lag där två lagkamrater spelade VM kvartsfinal i senaste VM är ett enormt underbetyg till alla andra, och inte en skugga som ska ligga på Carneil eller Bångsbo.
Faktum är, nu när säsongen börjar summeras, att Blåvitt kommer behövs slåss för att sluta på övre halvan, Blåvitt har ett uselt hemmafacit trots en nästan sensationell publiktillströmning, och har blivit totalt utspelade mot seriens överlägset sämsta lag.
Det är fem matcher kvar av säsongen såklart, men redan nu kan vi nog ändå konstatera att säsongen slutar i ett hejdundrande fiasko. Mikael Stahre har haft en och en halv säsong på sig. Mikael Stahre har ett lag med flera landslagsspelare, allsvenskans bästa målvaktspar och sensationella talanger som härom året vann U19 SM guld. Att då bli utspelade av Helsingborg och Elfsborg hemma för att förlora borta mot Sundsvall, som tagit 11 poäng på 24 matcher är ett fiasko. Ett enormt fiasko. Det finns inga ursäkter liksom.
7. Gömd succé
Nu finns det väldig lite positivt att ta med sig från den här insatsen, men när Gustaf Norlin reducerar till 3-2 så gör han sitt åttonde mål i årets Allsvenska. Det är ju ingen skytteligasegrare vi snackar om, men det är ändå ganska bra statistik för en spelare som varit petad till och från och som enligt vissa fortfarande ses som ett felköp.
