Sju tankar: IFK Göteborg - BK Häcken 2-1 (1-0)
Blåvitt stod för säsongens hittills bästa insats mot lillebror från Hisingen. Tre oerhört viktiga och sköna poäng blev resultatet efter en imponerande laginsats från de blåvita spelarna.
Outtröttlige Ohlsson: Börjar bli riktigt bekväm och stabil i sin roll som offensiv mittfältare till vänster. Otroligt löpvillig matchen igenom och mycket bra på att hålla i bollen för att vänta in sina medspelares offensiva löpningar. Börjar han bidra med fler poäng framåt är han snart en odiskutabel startspelare i Poya Asbaghis lagbygge.
Erlingmarks energi: Har inga direkta spetsegenskaper för att gå in från start och briljera mot ett tippat allsvenskt topplag, men lik förbannat är han en plåga för Häckens centrala mittfältare och försvarare. Vann höjddueller och stack i väg på flera smarta och öppnande offensiva löpningar. Erlingmark är en mycket viktig truppspelare och spelar han så här när han får chansen kommer han och borde han få fler chanser att visa upp sig från start under årets säsong.
Målskytten Omarsson: Fyra mål efter sex spelade omgångar är mycket bra. Även om islänningen stundtals missar en del bollmottagningar och löper fel under varje match, så kompenseras det av målskyttet och de många och långa defensiva löpningarna. Mår bäst av att inte ligga längst fram som spets utan när han som i dag utgår från en fri roll lite till höger om den centrala anfallaren.
Allround-Mix: Axlade Affanes roll som tillbakadragen speluppbyggare med bravur. Lugnt och behärskat passningsspel kryddades med ett snudd på felfritt positionsspel och visade upp en fin vilja i duellspelet. Mix är just nu lagets centralfigur, oavsett om hans roll är offensiv som under inledningen av säsongen eller som i dag när han är lite mer tillbakadragen centralt på mittfältet.
Kontrollen: Blåvitt hade stora delar av matchen bra kontroll på Häckens många på pappret farliga offensiva spelare. Trebackslinjen såg samspelt och stabil ut. Erlingmark och Mix stängde mitten trots att de inte har spelat ihop sig innan. Anfallspelet var inte glimrande, men präglades av bra, lugna och framförallt rätt beslut.
Löparen Salomonsson: Gjorde sin tveklöst bästa match hittills under årets allsvenska. Många vägvinnande löpningar längs sin högerkant och var ovanligt lugn och trygg i passningsspelet.
Targetspelaren Engvall: När Omarsson gjorde målen och blev tydlig matchvinnare, så gjorde Engvall en mycket fin insats lite i skymundan. Var ständigt spelbar och värderade situationerna väl när han skulle ta emot bollen lugnt för att bygga trygghet i anfallsspelet. Varvade detta med fina offensiva aktioner som vid förspelet till 2-0-målet. Fortsätter han så här kommer det bli svårt att inte ha med Engvall i startelvan under resterande delen av vårsäsongen.
