Sju tankar om Kalmar FF-IFK Göteborg 2-1: Blåvitt drog det kortaste stråt igen
IFK Göteborg gick förlorande ur även det andra mötet med Kalmar FF denna säsong, efter en jämn match och ännu en tveksam straff i fel riktning.
- Det kortaste stråt. Efter en inte alltför händelserik match mellan två ganska jämnbra lag drog Blåvitt återigen det kortaste stråt och får åka hem tomhänta. Det är i mångt och mycket dessa 50/50-matcher Blåvitt haft svårt för inte bara i år, utan de senaste säsongerna. Kan man bara få in ett visst mått av självförtroende i truppen och inte stirra sig blind på den just nu klart underkända tabellplaceringen tror jag det skulle kunna bära ganska långt. Några segrar på raken och några domslut i rätt riktning skulle kunna göra detta ännu ofärdiga lagbygge väldigt gott.
- Straffen. Oavsett vad man tycker om VAR kan man inte förneka att de straffsituationer som uppstått i Allsvenskan sedan VM tog slut spelat de mer teknikpositiva rätt i händerna. Konspiration? Skämt åsido så har domarnivån sjunkit märkbart under sommaren, och domare Karlsson släppte en identisk situation när Giorgi föll över exakt samma grässtrån i första halvlek. Skulle inte varit straff då, och skulle inte varit det för Kalmar heller.
- När Ómarsson är bra, är Blåvitt bra. Om Mikael Boman brukade man säga att han kunde vara osynlig en hel match, men som ett blixtnedslag ändå lyckas få in någon boll i nät med jämna mellanrum. Årets interna skytteligaledare Ómarsson är inte helt olik Boman i det avseendet, och det är ofta de matcher han gör mål i som Blåvitt tar med sig tre poäng från. Inget mål för islänningen idag, och inte heller några poäng.
- Fasta situationer. Med en ännu så nykomponerad trupp är det värt att nämna att det kan ta tid innan rollerna vid fasta sätter sig. Idag tog Giorgi hörnor och frisparkar från vänster, medan Affane gjorde detsamma från andra kanten. Den förstnämnde fick till slut även utdelning när Sakor stångade in hans hörna till en kvittering. Med tiden kan vi nog vänta oss fler sådana mål i takt med att det framkommer vem som är bäst och kyligast i dessa situationer.
- Paka. Jag unnar självklart Paka all lycka i världen med tanke på det skadehelvete han gått igenom, och det är just därför jag blir så orolig varje gång han hoppar in. Tänk om han kommer tillbaka för tidigt ännu en gång? Alla blåvita supportrar ber givetvis till den som än lyssnar att så inte är fallet, och att han äntligen får den kontinuitet han saknat hittills i sin karriär.
- Ny bromance? Senaste bromancen vi såg i Blåvitt var den mellan Emil Salomonsson och Gustav Engvall, som hade sitt eget personliga målfirande. Idag såg vi något liknande mellan Sakor och Giorgi efter den enes mål och den andres assist. Har alla i laget övat in denna typ av handslag, eller är det en ny bromance vi ser mellan norrmannen och georgiern?
- Nanne. Jag skänker även en tanke till Kalmars huvudtränare Nanne Bergstrand som sjukskrivits på obestämd tid mitt under säsongen. Det är viktigt att vi supportrar i dessa lägen visar att rivalitet mellan lagen endast gäller det som händer runt fotbollen, och stöttar varandra i tuffa perioder utanför den.
Robin Fahlström2018-08-04 18:24:16
