Skador stör och missar i massor
Huddinge IFs försäsong har varit långt ifrån optimal. En tunn trupp inleder försäsongsträningen och just när det börjar ljusna drabbas vi av avhopp och skador. Som lök på laxen missar vi målchanser i parti och minut.
När Huddinge IF åker ur division 1 senhösten 2015 överger nästan hela A-truppen klubben. Nye tränaren, Jussi Kontinen förfogar vid tillträdet över en trupp bestående av en knapp handfull rutinerade spelare samt ett drygt halvdussin mer eller mindre oprövade tonåringar. Knappast ett läge som Jussi hade räknat med.
Tillsammans med herransvarige Patrik Sandberg har Jussi tvingats bygga nytt från grunden. Läget förbättrades knappast när fjolårets lagkapten och försvarsklippa, Patrick Amoah lämnar klubben under oordnade former.
Jag ställde mig kritisk till att klubben inte ens försökte kontakta Jacob Stephenson i vintras. Han var startspelare i hjärtat av HIFs division 1-försvar under hela 2014 och början av 2015, fram till en hjärnskakning i mitten av maj. När han väl var spelklar igen fann han ett nytt samspelt mittbackpar mellan honom och startplatsen. Nu står vi här, drygt två veckor före seriestart, och saknar en stabil och rutinerad sammanhållande kraft i mittförsvaret.
Ett möjligt alternativ är att låta Jimmie Engqvist spela i mitten av försvaret, precis som han gjorde i början av förra säsongen. Även då hade vi dålig täckning på den positionen. Betänk dock … att när Jimmie fick ta klivet upp på mittfältet kunde vi vända vår förlusttrend. Jimmies uppoffrande insatser på mittfältet var en starkt bidragande orsak.
Unge målvakten Joar Gadd Berglund fick sitt genombrott förra hösten. Under vårens matcher märks det att han är i behov av ett par, tre nickstarka spelare som kan rensa undan hörnor och frisparkar mot straffområdet. Alternativet är Kevin Strimer, som visat större pondus i dessa situationer men kanske ligger efter Joar i andra moment.
Försvaret har annars fungerat ganska bra under försäsongen. Borträknat alla individuella misstag som kostat oss många, många mål i baken. Det är inte ofta vi tvingats sträcka vapen för att motståndarna spelat sig igenom. Men två eller tre tonåringar i backlinjen kan få ett för tungt lass att dra en hel säsong. Vänsterbacken Gustav Sågänger är precis tillbaka efter skada så nu har vi faktiskt fem av sex försvarsspelare tillgängliga. Tonårige mittbacken Dejan Ilic bröt ett ben i foten i februari, har precis kastat gipset men lär ha en lång rehab-tid framför sig.
Mittfältet och anfallet har ofta jobbat bra hemåt, vilket naturligtvis höjer försvarsstyrkan. Offensivt är vi väl rustade. Vi har minst två alternativ till var och en av de sex tillgängliga positionerna. Dessutom har vi fortfarande provspelare som knackar på dörren. Offensiva pjäser. Inga mittbackar, vad jag kan se.
En del skador oroar dock. Peter Micic har haft en låsning i ryggen, varit borta i en månad. Tobias Corneliusson har haft en sträckning, rutinerade Jonas Desai har en knäskada som kanske håller honom borta hela våren, Bover Gültekin har haft hälseneproblem. Banala sjukdomar har också hållit en del spelare borta från träning till och från. Det har inte varit helt optimalt, om man säger så …
Men mest av allt oroar vår ineffektivitet. Vi skapar massor av målchanser men tar vara på alldeles för få. Sex öppna lägen på 18 minuter i inledningen mot Ekerö i Stockholm Cup 13/3. Inga mål. Det ville till en målvaktsretur för att spräcka nollan (Husein Aly). I träningsmatcher mot division 2-kollegerna Södertälje FK och Nacka FF missar vi också flera upplagda lägen. De matcherna kunde vi klarat oss från förlust (2-4 resp 0-2).
Det krävs mer kyla i de avgörande lägena. Ok, många spelare är nya i truppen och kanske försöker lite FÖR mycket. Trillar det in några mål kan pressen släppa och vi får se resultat. Kapaciteten finns där, det gäller bara att plocka fram den. Den 10e april är det seriepremiär. Låter som ett bra datum att börja målfrossa framåt.
