Malmö FF - Djurgården
4 - 0

Skånsk förnedring i det allsvenska toppmötet

Efter en fullständigt könslös insats från Blåränderna kunde regerande mästarna Malmö FF ta sin tredje seger, lagen emellan, för säsongen. Djurgården klarade inte av att förvalta sina många fina chanser, samtidigt som MFF inte ens såg ut att behöva kämpa för vinsten. Guldstriden kanske inte är över, men man kan enkelt fastslå att Djurgården är långt ifrån ett färdigt fotbollslag samtidigt som MFF ångar på i ensam tabelltopp.

Inför det stundande landslagsuppehållet skulle Djurgården komma att gästa Malmö FF för de båda lagens sista möte för säsongen. Serieledande MFF kom till matchen med ett misslyckat Champions League-playoff och ett kryss borta mot Kalmar i ryggen. För gästande Djurgårdens del hade man lyckats kvala sig in till Conference League efter två vinster mot NK Maribor, samtidigt som man tog en viktig bortaseger mot Sirius. Visserligen ledde MFF serien med sju poäng inför matchen, men med en match mindre spelad hade Stockholms Stolthet en ypperlig möjlighet att äta sig tillbaka in i guldstriden vid en bortavinst mot skåningarna.

Taktiska överraskningar i offensiven
Sedan inhoppet mot Gnaget har Jacob Rinne visat sig vara precis så bra som djurgårdspubliken hoppats på. Således var det knappast förvånande att han inledde toppmötet mellan de blårandiga stolparna. Framför sig hade han, precis som mot Maribor, Jacob Une Larsson och lagkaptenen Marcus Danielson. Både Adam Ståhl och Keita Kosugi fick fortsatt förtroende till höger respektive vänster i backlinjen. Även innermittfältet såg ut som senast då både Besard Sabovic och Rasmus Schüller fanns med från start mot MFF.

I offensiven valde Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf däremot att göra flera taktiska drag som på förhand fick ses som förvånande. Gustav Wikheim fick spela vidare, denna gång till vänster, efter sin fina match mot Maribor för att försöka rida vidare på sin egna personliga Europa-våg. Även Tokmac Nguen skulle komma att inleda matchen, centralt i banan, efter att ha spelat länge i torsdags. Till höger i anfallet inledde däremot Oskar Fallenius och som nia skulle finska nyförvärvet Santeri Haarala starta, sannolikt för att presentera ett större djupledshot mot hemmastarka MFF. Detta innebar att Tobias Gulliksen och Deniz Hümmet fick nöja sig med att nöta bänk när vissland ljöd över Stadion i Malmö.

Trio i tidiga kallduschar för ett uselt Djurgården
Matchen inleddes med en period då båda lagen hade möjligheter att komma till lägen, även om inget lag såg ut att kunna spel ordentligt. MFF höll helt klart mer i bollen men Djurgården var knappast ofarliga. Bland annat borde Tokmac sannolikt ha fått fram en passning till ett mycket bra läge för Fallenius några minuter in i matchen. I den tionde minuten tog sig Anders Christiansen förbi Kosugi och slog en lång cross till Hugo Bolin på andra sidan planen. Den unga Malmö-yttern tog sig enkelt förbi Ståhl och kunde lyfta bollen förbi Rinne till 1-0 för MFF. Djurgården såg passiva ut och fick en tidig läxa i att man inte får släppa en så formstark spelare fri så enkelt som man gjorde.

Efter ledningsmålet tog Malmö över matchbilden allt mer men det dröjde ytterligare tio minuter innan det blev riktigt farligt igen. Efter att Danielson först brutit ett ganska tamt skottläge från MFF:s Christiansen fick dansken chans att skjuta igen, då ingen av de blårandiga försvararna hann före honom till bollen. På nästan samma sätt som Bolin hade gjort tio minuter tidigare kunde Christiansen trycka in 2-0 bakom Rinne och den fullkomliga kollapsen var ett faktum… Kunde man tro. För bara två minuter senare lyckades MFF knyckla in 3-0 efter att Bolin väl enkelt tog sig förbi Fallenius på kanten. Han slog in ett lågt inlägg som via Une Larsson och Rinnes första stolpe retsamt letade sig förbi de blårandiga till ett ytterligare hemmamål.

Passiva blåränder och effektiva skåningar
Visst kan man beskriva hur Klitte gav ett obegripligt gult kort till Rinne för snack, och hur den i vanlig ordning usle domaren missade en tydlig Djurgårdsstraff. Däremot är det nog ingen som verkligen tror på att det ena eller andra hade haft någon som helst inverkan på matchen. Djurgården var urusla. MFF var självklara, åtminstone i matchens första hälft. Blåränderna klarade inte av att etablera spel på offensiv planhalva, och man såg otroligt passiva ut i försvarsspelet.

Det är svårt att hitta tydliga syndabockar för målen, men faktum är att MFF alldeles för enkelt fick passa runt bollen och jobba sig närmare DIF:s straffområde - vilket är precis vad skåningarna vill göra. Djurgården försökte fortsatt trycka på i kontringarna men det kändes tydligt att de två extra vilodagarna som skåningarna fick inför mötet spelade stor roll. Med det sagt är MFF är mycket bra lag, även om Djurgården inte behöver vara fullt så dåliga som man visade upp. Oavsett hur mycket man hunnit vila, hur dålig en domare kan tänkas vara eller hur bra en motståndare är måste man i en toppmatch kunna undgå att släppa in tre mål på en halvlek.

Trippelbyte i paus
Djurgården genomförde tre byten i anslutning till halvtidsvilan då Haris Radetinac, Deniz Hümmet och Miro Tenho alla äntrade planen. Både Radetinac och Tenho intog mittbackspositioner, vilket innebar att laget gick ner på trebackslinje, samtidigt som Hümmet tog Haaralas position som central anfallare. Finländaren flyttades ner på högerytterposition. Ut gick Une Larsson, Wikheim och Fallenius. Bytet såg tidigt ut att bära frukt och gästerna från huvudstaden kom till helt andra offensiva ytor än i den första halvleken. Däremot klarade man inte av att varken komma till avslut i rätt lägen, eller att sätta de avslut man faktiskt kom till.

Efter en lång period då Djurgården snyggat till i stort sett alla siffror utan de som faktiskt spelar någon roll, läs: de i målkolumnen, kom MFF till slut igenom för ett riktigt bra läge. Bolin sköt från nära håll på Rinne som stod för en mycket god reflexräddning, vartefter resten av försvaret lyckades frejda sig och rensa bort bollen. Snart därefter fick MFF ett nytt bra läge fråmn nära håll, då man sköt över efter en misstänkt offside. Trots Djurgårdens tydliga övertag i inledningen av den andra halvleken blev det inte heller någon utdelning på den fina perioden.

Total förnedring efter en stark blårandig period
Istället skulle MFF, genom Isaac Kiese Thelin, göra 4-0 efter att Rinne räddat den inledande nicken. På returen höll sig anfallaren dock framme och kunde enkelt trycka in sitt 13:e mål för säsongen. Förnedringen var total och beseglades genom målet i den andra halvleken. Vart Djurgårdsförsvaret tog vägen idag är fortsatt oklart. Efter det avslutande målet såg Blåränderna fullständigt uppgivna ut. Bollarna slogs som i den första halvleken, utan adress, hela tiden tog man felbeslut och det var ett tydligt besegrat lag långt före slutvisslan.

För guldstriden kan detta resultat sannolikt innebära döden. MFF ser omutbara ut och Djurgården har visat gång efter gång att man inte är på en nivå som är hög nog för att utmana skåningarna. Visserligen kan man vid en vinst mot Häcken ta sig tillbaka till sju poängs avstånd, men efter att ha förlorat samtliga matcher mot MFF bör man sannolikt rikta bort blickarna från Lennart Johanssons pokal.