Skarpt läge

Skarpt läge

Superettan har nått över halvvägs av årets resa. Hur långt har vårt ÅFF nått. Av det vi hittills skådat. Och av det som återstår....


Semestertid.

En arbetares  Grand Hotell med all inklusive för liv och själ och varenda känslospröt. Vuxenlivets sommarlov.

Så välförtjänt, efterlängtat och välbehövligt.

Men också den tid på året då fröken ur har som mest bråttom och verkar ägna sig åt Formel 1.

Och så mitt i detta sköna race gjorde sig plötsligt en del av hösten påmind.

Höstsäsongen drog igång. En 16 omgångar lång resa som vigs i paradmånaden juli och når sista vilan fram emot frosten och mörkrets november.

Först ut väntade pojkarna från Bromma. Serieledarna med magister Olof Mellberg vid rodret. Plantskolan som plöjer hej vilt mellan divisioner, motståndare och grad av status. På två  säsonger rasade man från allsvenskan ner till utanförskapets division 1. Två säsonger senare är Brommapojkarna en raksträcka och några kvarter ifrån att på nytt klä klubben i den allsvenska kostymen.

Som avslutning på juli månad väntade bortamöte med klassikern Öster. Ännu en rastlös pendlare som med ny flott och påkostad arena drömde om helt andra destinationer och breddgrader än de verkligheten handlat om för de rödblåa, som hamnat i skuggan av grannen och raketen Växjö Lakers.

####

För alla oss med hjärtan i Åtvidabergs FF så kunde vi med bevarad stolthet legitimera oss med fulla rättigheter att våga tro och hoppas på en härligt utmanande start på hösten. Tänk att få lämna alla eventuella baktankar och spår av den minerade smittan som rör sig kring de infekterade nedre strecken och istället få njuta av den klara, friska och avslappnade luften som rör sig en bit längre upp i tabellen.

Vårsäsongens räddning var försommarmånaden juni: s blomstrande poängskörd. April och maj månads 8 inspelade poäng förökades hej å  hå till 18 poäng. Med tre segrar, en oavgjord, noll förluster och ett liv ovanför taggtråden kunde vi gå till sommarvila med ett riktigt Happy End av vårsäsongen.

Att det sedan inte någon enda gång handlade om propaganda spel och att marginalerna och Gustav Jansson tillhörde oss och ingen annan, var ju petitesser som lätt dunstar bort bakom en tillvaro på sandstranden eller bortom paraplyet på en läcker sommardrink.

####

Inför omstarten kom vi bättre rustade på skadefronten. En omotiverad Samuel Holm hade plötsligt snörat av sig dojorna och istället hade vår trupp förstärkts med den lovande himmelsblå talangen Teddy Bergqvist.

 45 minuter av höstsäsongen tog det innan de första löven började falla och folk frös mitt i sommarhettan.  0-3 mellan pojkarna från Åtvid och spetskompetensen från serieledarna BP.

Innan eländet var över stod det 0-5 i protokollet och den var en märkbart besviken och upprörd Roar Hansen som tvingades möta massmedia och försöka beskriva överkörningen som ägt rum.

Ingenting stämde för vårt ÅFF och i baksmällan av detta återfall så blev mötet med Öster än viktigare och betydelsefullare.

####

Innan detta möte så ruskade Gefle och Frej plötsligt liv i sig själva i sin nattsvarta återvändsgränds tillvaro under strecket. Gefle slog GAIS och Frej lyckades slå självaste BP på bortaplan. Ingen dålig skalp, inga dåliga odds och plötsligt kröp dessa seriekollegor närmare utmanarna på kvalplats och plötsligt också oss där strax ovanför.

Ibland är det med trepoängare som det är med Triss. Plötsligt händer det.

ÅFF kom till Myresjö Arena hårt ifrågasatta och som ett jagat villebråd. Mycket stod på spel för två lag vars fortsatta färdriktning inte riktigt kommit överrens med kompassen. 

Men att Öster tillhörde det fördelsaktigare skiktet av tabellen gick inte att ta miste på inledningsvis i ösregnet. Hemmalaget kändes rappare och individuellt kändes det som om det skiljer avsevärt i smidighet, balans, kvickhet och teknisk bollbehandling till Östers fördel.

Trots detta släpper ÅFF inte till mycket i chansväg och dessutom så lyckas vi t. o. m skapa några riktigt halvhyfsade lägen framåt under första halvleken.

Ösregnet drog bort, solen tittade fram och vips så drogs en hemmaspelare ned i straffområdet en dryg kvarta in i andra. Straff, 1-0 och fortsatt höst rakt igenom hela tillvaron.

Då klarnar spelet framåt för vårt Åtvid upp. Laget får rull på bollen och positionsbyten och vips så händer det grejer. Men trots flera utsökta lägen så saknades beslutsamhet och skärpan i avsluten och när man äntligen studsade upp och jublade åt ett kvitteringsmål mitt ibland hemmapubliken, så viftade domarna bort målet för en knepigt dömd offside.

Och istället för en intensiv slutforcering i jakten på kvittering, så blir uddamålsunderläget till ett slutresultat, som vid bara själva anblicken skvallrar om solklar hemmaseger och ett ÅFF som börjat hösten avklädda i en rutschkana på väg utför.

Riktigt så illa var det inte.

Men 0-8 i upptakten av höstens resa får ju inte den direkta fortsättningen att smaka hallon precis.

####

Härnäst Dalkurd hemma. Därpå Helsingborg på Olympia.

Känslorna och tankarna bokar ju av naturliga själ knappast några första klass biljetter till dessa båda föreställningar. Det tar sin tid att resa sig upp och försöka stå stadigt efter 0-5 och 0-3.

Och det är absoluta topplag med målsättningar av rang vi ställs emot.

Vad firma Hansen/ Thomson kan eller förmår förbättra, ändra eller skruva på fram till på söndag ligger såklart på deras skissbord och ansvar. Truppen är den man har och visst saknas Sebastian Ramhorn, Linus Tornblad och visst önskar man en Björn Westerblad såväl i mittförsvaret som på det centrala mittfältet. Och visst känns Simon Helgs förmåga att på egen hand våga utmana och förmå sig ta förbi en motståndare och på så vis öppna upp och dra isär motståndarförsvaren, som ett alldeles för sällsynt och ensamt vapen.

Vi har allt att vinna. Och allt att förlora.

####

Ungdomligheten och talangen finns i vår förening. Det gäller det att ta hand om och vårda och uppfostra dessa oslipade talanger på bästa, ödmjuka och professionella vis. Ett ämne vårt Åtvidabergs FF framstått som en genuin och framgångsrik vägledare inom.

Is i magen och tålamod.

Läget är tjurigt och obekvämt, självförtroendet i laget skvalpar just nu på botten av Bysjön. Men fotboll är en dagsfärsk vara och kvalitén och förutsättningarna kan snabbt förädlas med framgång och självförtroende.

Jag ska inte hymla kring min egen sanning.

Jag är rädd.

Det är skarpt läge som råder.

Har älskat mitt Åtvidabergs FF sedan barnsben i mitten av - 70 talet.

Kommer alltid att göra så.

Men jag är rädd för det nedanför oss....

/// Allas Broder
 
 
 

Joakim Eriksson2017-08-02 18:31:22
Author

Fler artiklar om Åtvidaberg

Benjamin Tannus om tiden i Åtvidaberg, genombrottet i Högaborgs BK och åren i juniorlandslaget