Slaget om Halland – när de halländska patrioterna föds
Under flera år har de mest framstående hallandslagen fört en ganska anonym tillvaro i de olika serierna, den halländska försiktigheten har präglat intresset kring de lokala klubbarna och i de respektive städerna har väl inte klubbarna riktigt setts som ”stadens stoltheter” invånarna sluter upp bakom eller håller varma om sina hjärtan. Nästa år är det tre hallandsklubbar i samma serie som inget hellre vill än att sätta varandra på plats. Kanske är det nu de patriotiska sidorna kommer att födas?
FFF gör nästa år sin tionde raka säsong i Superettan och man kan inte påstå att den där riktiga rivalen har funnits. Det är nära avståndsmässigt till såväl Göteborg, Landskrona och Ängelholm, sommargäster från Jönköping finns det gott om på Skrea Camping sommartid, men någon verklig rivalitet med lagen från dessa städer har inte funnits. Hallandslagen har legat i olika serier, FFF har värvat ett flertal spelare från HBK som inte fått förnyat förtroende i allsvenskan och på samma sätt har andra spelare gått från FFF till Varbergs BOIS. Förr om åren har det setts som naturligt att spelarna ska söka dessa vägar, någon rivalitet har inte funnits i och med att klubbarna huserat i olika divisioner och eftersom de passionerade supportrarna till respektive lag hitintills varit lätträknade har aldrig det där gnabbet uppstått ute på arbetsplasterna, i skolorna eller vad det nu än kan tänkas vara.
Nästa år blåser det nya vindar i länet och saker ställs på sin spets. Det blir inte bara en kamp mellan de tre fotbollslagen Falkenbergs FF, Halmstad BK och Varbergs BOIS utan även en stadskamp mellan de tre ”badorterna” på västkusten. Det är nu det återstår att se om de envisa och trångsynta hallänningarna vaknar till liv, om ett stycke fotbollskultur kan konkurrera ut farsen på Vallarna, uppmärksamheten om vem som har den fetaste solbrännan på Tylösand eller preja raggarbilarna på Wheels And Wings av banan. Det är mycket som måste arbetas in i folks medvetande för den lokala stoltheten är inte vad den borde vara.
Det anses inte vackert, det är inte en fribiljett till Grammisgalan att stå på Falkenbergs IP sjungandes ”Heja Falkenberg ifrån Hertingen”. Det gör bara de där tölparna som ändå inte har något bättre för sig. Den typiske ungdomen i Falkenbergs lever i tron att han är för fin för sin hemort, att det är i storstaden slutdestinationen finns. Trots att IP i Falkenberg besöks femton gånger per år för att bevittna matcher i Superettan räcker ett youtubeklipp med ”Just idag är jag stark” för att sympatierna ska vändas åt ett helt annat håll. Då spelar det ingen roll att det är fem minuters cykelväg till Idrottsplatsen, i en förivrad värld övertygas dessa vilseledda ungdomar om att de hör hemma någon annanstans och då ska även fotbollslaget väljas därefter. ”Farväl Falkenberg” används som en manual och FFF tar de inte notis om.
I Varberg lever dem med tron att staden är i paritet med New York, blickarna vänds mot Göteborg som man försöker vara en förort till och Wheels And Wings kan bräcka vilket Milano-derby som helst. Av någon anledning fick folk ett tillfälligt intresse av att besöka Påskbergsvallen den gångna säsongen med en serieledning för BOIS som varade över i stort sett hela säsongen och som bekant slutade i lyckorus för de grönsvarta. Om publiken är där för att stanna eller om det är en tillfällig hybris får framtiden utvisa.
I Halmstad är de mest kännetecknande att ingå bland ”kungarna av Tylösand” och spela ”Tylö Sun” under cruisingrundan längs sandstränderna. Det är viktigare att se upp till Nemo än till Tommy ”Hacke” Andersson. 19 raka år i allsvenskan har inte spelat någon roll, Halmstad-ungdomarna kivas hellre om vilket 08-lag man ska välja än att bry sig om sitt HBK.
Med risk för att reta upp en och annan i min närhet är det så här man som väldigt engagerad fotbollssupporter kan uppfatta folket runt om och dess synsätt till den lokala fotbollen. Men trots detta flippade utspel från min sida om lokalbefolkningen känns det som att de där nya vindarna blåser över Halland. Sedan det stod klart att det blir en Superetta beståendes av de tre hallandslagen har man upplevt att det pratas mer om de lokala lagen runt om i vardagen. FFF-spelarna har fått ”tugga sönder” Halmstad och Varberg rejält genom en marsipantårta på bästa uppslag i Hallands Nyheter efter ett initiativ av några FFF-supportrar, de två andra klubbarna har charmerat Radio Halland med souvenirer för att inte vara sämre. Psykkriget har inletts och lär eskalera när derbymatcherna närmar sig. Förhoppningsvis föds viljan hos fler och fler att stå upp för sitt lokala lag. Gnabbet på skolgårdarna, på arbetsplatserna och lokalfesterna ska inte handla om vilket Göteborgslag eller Stockholmslag som är det rätta förhållningssättet, det ska handla om vilket hallandslag sympatierna hamnar hos. Vi går en ny tid till mötes – de halländska patrioterna håller på att födas!
Avslutningsvis för den som nu skaffat sig en bild av att texten är skriven av en gammal bitter pensionär med FFF-sympatier som hyser förakt mot sthlmare kan jag rätta er direkt, mannen bakom tangenterna är en individ snart halvvägs till femtio med rötter från 08-land där kärleken till fotbollslaget Falkenbergs FF väger över alla andra faktorer.